söndag 20 maj 2012

Vackra Blomma





Denna affirmation lade jag på min gilla-sida på fb i morse, och jag funderade om jag själv låter mig blomma ut i min fulla prakt. Idag tänkte jag låta mig göra det i alla fall, jag tänkte vara min bästa vän och behandla mig som jag behandlar mina bästa vänner. Men vänlighet, omsorg, lyhördhet, förståelse och kärlek. Är ni er bästa vän eller är ni er fiende? Har ni funderat över det och vad skillnaden ligger?

Vad kan man då göra för att ge sig själv möjlighet att blomma i sin fulla potential? Att lyhört lyssna in i sitt inre är en bra början. Jag behöver lugna morgonrutiner, det är viktigt för mig att inte starta dagen i en snabb takt. Så att ge mig själv en lugn morgon med morgonkaffe, vitaminer, frukost och lugn och ro med tystnad är att vara min bästa vän. Sedan vill kroppen röra på sig. Jag gav mig själv rörelse, ordentligt med rörelse genom att öka takt på promenaden och längden men jag gav det ändå med vänlighet och omsorg. Lyssnade in att kroppen var med och orkade. Jag kämpade på och fick en stund lite dåligt blodflöde i benen, vilket gjorde att jag fick arbeta omsorgsfullt efteråt med avslappning, stretching och lite långsamma rörelser så flödet började strömma i min kropp igen. Ganska obehagligt var det för det kändes inte som jag tog ut mig muskelmässigt utan mer som det blev stopp i blodflödet, det började sticka och klia i benen. När jag kom in hade jag också väldigt svullna händer och det tog ett bra tag innan det gav sig. Är det någon som har något tips om hur jag kan möte en sådan reaktion? 

I alla fall fortsatte jag att vara min bästa vän genom att jag tog med mig fika ut i halvskuggan och där satt jag och njöt med alla sinnen vidöppna. Ahhh, livet är ganska underbart och jag är en ganska fantastisk tjej. Jag gillar mig själv med både upp och nedgångar... 

Jag har fortsatt ge mig det min kropp ber mig om, en väldoftande och behaglig dusch, vatten och lite att äta. Nu vill jag vila och andas, sedan ska jag roa mig med att rensa undan vinter/vårkläder och ta fram sommarkläder. Det är alltid mysigt att plocka fram ljusare, lättare och tunnare kläder och lägga undan alla mina svarta kläder.  För att sedan avsluta denna härliga dag med mys/filmkväll med min dottern.

Jag tackar mig själv för att jag är min bästa vän idag. Det är inte svårt att behandla sig själv vänligt, med lyhördhet och förståelse. Men jag tror att det är vanligt att vara lite hård och sträv mot sig själv. Vi ska inte gilla oss själv, då är man självgod som det så vackert heter. Men jag är anti-jante och gör som jag mår bra av och som jag vill och struntar i vad samhällets norm säger och tycker. 

Jag planerar en vecka i mina föräldrars husvagn, som är uppställd vid en sjö, om två veckor. Det ska bli underbart med morgonpromenader och sedan ett avkylande dopp i sjön, måla, fotografera och bara vara. Det ger jag mig själv av kärlek och ger mig därmed möjlighet att blomma  som den vackra blomma jag är. Vad gör Ni för att Ni ska blomma? 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

6 kommentarer:

mindfulnessmamman sa...

Så härligt det låter! Och så oändligt läkande att vara sin bästa vän. Vara empatisk och generös och kärleksfull mot sig själv. Inte är det att vara självgod, utan att vara självklok.

Jag är också "självklok" idag. Tar det lugnt. Tar mig tid att bara vara. Har mediterat, och beställt meditationsklockor som jag så länge längtat efter!

Nu står en rabarberpaj i ugnen, vaniljsåsen är redo. Himmelskt.

Kram på dig min vän

Ninja sa...

Visst blir dagen bättre om man får en lugn morgon.....

Kvinna i medelålderns tid sa...

Du har haft en härlig dag det förstår jag. Kommer själv hem efter åtminstone ett par timmar i vila och sol med en fantastisk väninna. Detta efter en tumultartad fm och nu känner jag mig redo att ta nya tag. Sköt om dig! Kram

Ankii Nilsson sa...

Ju mer man vårdar sig själv, ju mer tycker man om sig själv o kan stoppa undan de negativa. Den här helgen har solen hjälpt till med all sin kraft - vilket underbart väder.

Kramiz

LyckligaPraliner sa...

Undra hur världen skulle se ut om alla, åtminstone många fler skulle tillåta sig lite snällhet och omtanke om sig själv. Jag menar inte att vara egoistisk, det finns för många av den sorten. Ja menar att våga tänka lite på sig själv på rätt sätt, ta hand om sig och inte vara så sträng mot sig själv som många ändå är. Men det blir på fel vis.

Många vill inte börja tänka, öppna upp och känna. Det blir plågsamt då och de blir "tvungen" att känna mera.

Jag tror nog att jag är vän med mig själv. Men jag skulle absolut behöva ta hand om mig själv bättre. Jag skulle behöva motionera och stärka min kropp. Och jag skulle absolut behöva bli bättre på att göra det jag önskar. För det är inga stora orealistiska önskningar heller. Men jag kommer närmare och närmare hela tiden. Och det känns bra.

Det här med blodflödet. Jag har blivit rekommenderad att använda funktionsstrumpor för cirkulationens skull. Är ofta kall om ben och fötter. Läste att väldigt många motionärer börjat använda dem. Både de som vardagsmotionerar och de som är mera "proffs" på det. Jag ska absolut prova när jag snart tar itu med mina promenader. Kanske något du ska prova.

Stödstrumpor förknippas med gamlingar. Det har jag slutat tänka. För isf var jag gamling redan när jag var 20 år. Så länge har jag varit kall om fötterna :))

Vad det låter ljuvligt med husvagnen :)

Kram Ann-Louise

Lollo sa...

Finta & kloka ord i ditt inlägg.
Låter som du kommer få underbara dagar vid husvagnen.
kram