onsdag 23 maj 2012

Att Slå Rot Likt Ett Frö




Nu ska de här  små fröna ut på en egen färd genom att  låta sig ryckas med av vinden och spridas ut över fälten för att sedan ge möjlighet till nya blommor. Vackert, naturligt men också poetiskt ...maskrosen har ett fint sätt att sprida sina frön på. Tycker ni inte? 

Jag arbetar också på att ge mig möjlighet att flyga med vinden och ge mig möjlighet att skapa mig ett nytt spännande liv genom att slå ut i en vacker blomma i sin fulla prakt. Detta genom att läsa mycket litteratur, reflektera med mig själv och med Er genom era kommentarer. Jag har läst Ilse Sands bok "Älska dig själv" idag. En bok som vänder sig till särskilt sensitiva, högkänsliga eller starksköra. Olika ord för samma människotyp. Boken vänder sig också till de som lever, arbetar med eller hjälper genom terapi sådan människotyper. Jag upplever stor igenkänningsfaktor och jag får tips om hur jag ska ge mig själv det jag behöver i olika situationer för att kunna leva mitt liv så rikt som möjligt. 

Det är stor skillnad på att ständigt och jämt uppleva att jag inte orkar hänga med på alla aktiviteter och säga "nej, nu är jag trött och går hem, fortsätt ni". Eller känna att nu är det dags att tacka för mig och gå hem från festen, med kommentarer från de andar, "men det är ju nu festen börjar". Detta ger dåligt samvete och en gnagande oro om att jag är tråkig och inte har något att tillföra. 

Att däremot planera tillställningen genom att vara medveten om att jag behöver andningspauser, återhämtning, en stund för mig själv, gör att jag inte behöver känna mig sämre utan mer att så här fungerar jag. Jag kan möta en inbjudna med, "tack vad roligt, jag följer med en stund. Det har varit en lång dag så jag ger mig hem lite tidigare" eller "Visst kan vi träffas en stund i kväll, men då går jag hem nu och fixar lite innan så träffas vi sen." På det viset ger jag mig själv ett andrum som jag kan utnyttja till vila eller meditation för att orka med kvällen. 

Jag kan med hjälp av medvetenhet om mitt behov av återhämtning och att jag blir trött och tömt på energi möta det aktivt och förbereda mitt agerande utifrån det. Att ärligt säga att nu måste jag ha en stund för mig själv, tror jag uppskattas av omgivningen om det kommer ärligt och rakt. 

När jag började på mitt nya jobb på gymnasiet, så startade den skolan är i stan. Det var alltså vi personal som byggde den från grunden. Jag förespråkade redan då ett tyst rum, där man kunde dra sig undan för återhämtning och bara få komma undan en liten stund. Detta uppskattades av all personal som tyckte det var en god idé. Nu kom det inte att bli något sådant rum under det året som jag jobbade, det var mycket annat som var tvunget att ordnas först. Men skolan växer och skulle jag vara där så hade det säkert ordnats ett rum. Kanske blir jag glatt överraskad när jag kommer tillbaka i höst, och upptäcker att det finns ett rum. Jag anser att det är personalvård.  Precis som behovet av friskvårdstimmen/pengen, så borde det finnas möjlighet att få massage eller möjlighet till meditation genom arbetet. 

Jag hoppas ni tar hand om Er och glöm inte att Andas



5 kommentarer:

Fröken Hulda sa...

Vi har ett vilrum på jobbet som kan användas valfritt. Antingen för att försöka vila bort en huvudvärk eller bara ta en stund för sig själv på lunchen :)

Stina sa...

Du kan skriva bra saker du.;-) Kram

LyckligaPraliner sa...

Oj vilket fantastiskt foto som verkligen satte igång mina skrivartankar! Det bara dök upp ett helt inlägg i mitt huvud av den bilden. Tack så mycket för det fina du! :)

Jag behöver stunder för mig själv jag också. Både på jobbet och hemma. Tid att ladda upp igen. På jobbet har vi ett ljusrum, personalrum med soffa och två sköna fåtöljer samt två vilorum.

Ja, jag kom ihåg att andas idag som du såg. Jag hade dig i tanken när jag skrev det och hoppades att du skulle läsa ;) För du påminner ju om det i varje inlägg :)

Kramar Ann-Louise

mindfulnessmamman sa...

Hej gumman,
Att hitta den där balansen mellan aktivitet och återhämtning som passar just Dig, det är det som är melodin.
Säger man då ifrån på ett glatt, självklart och icke-ursäktande sätt så tar omgivningen det bra.

Ett rum för vila och återhämtning borde finnas på alla arbetsplatser. Har funnits på vissa av mina. Jag hade klassisk musik och avspänningsskivor på en bandspelare i mitt kontor också. Några sköterskor tyckte det var märkligt, men det väckte många tankar som jag hoppas kunde leda till något positivt.

Kram på dig vännen

E sa...

Jag läste om den boken igår och inser att jag npg kan räknas in i den kategorin jag med. Vilket kändes som en befrielse, jag kanske trots allt inte bara är konstig och tråkig. Jag benämns ju ofta som ensamvarg eftersom jag så innerligt väl behöver mina stunder med mej själv. I tystnad. För att låta tankarna komma ikapp. Jag ska också läsa den.