söndag 21 juli 2013

Att Begränsa Sig Själv

 
Att begränsa sig själv av rädsla för det okända är bekant fenomen för mig. Jag försöker att hålla mig till framtidsutsikter, reflektioner kring för och emot och framför allt vad jag kan vinna på att våga. Jag fundera över vad som är just automatiska tankar hos mig. Dessa dyker upp för att skydda mig från fara. 
 
Men min tankemodell är inställd på att fara, är livsfara, därför basunerar den så hårt och gör att mina steg framåt kan begränsas kraftigt om jag skulle lyssna.Och som jag har lyssnat genom åren, oj oj oj.
 
Jag har lärt mig att så är fallet med mig och det gör att jag har fått visst frirum att utsätta mig för lite smärta och rädsla just för att vinna stort i slutänden. Jag kan förändra och påverka genom medvetenhet om hur jag själv fungerar.
 
Men att hålla andan uppe och siktet klart är svårt alla stunder, lätt faller jag ner i de automatiska tankarna och humöret sänks och jag blir rädd och drar mig inom mig själv. 
Tankar som; 
- Kan verkligen jag?
- Vad händer om? 
 
blir stora orkestrar i mitt huvud och en sådan dag ångrar jag steg jag tagit framåt och backar i min försiktiga dans fram i livet. Men nu har jag en chans att påverka mina automatiska tankar genom att göra om och göra på annat sätt och det ska jag göra trots att jag är livrädd. Att visa mig själv att allt är inte katastrof och dödshot ger mig möjlighet att ta mig ur dessa tankemodeller som har begränsat mig genom livet. Det kan göra mig lite friare, mindre rädd att prova nya saker och riktningar i livet och kanske i förlängningen lyckligare.
 
Ta hand om er och kom ihåg att andas.
 
Kram Marie-Louise 
 

onsdag 17 juli 2013

Paradiset På Jorden

 
 
Jag har befunnit mig här och har njutit av det underbara havet. Ni kan inte tro som jag har lögat. Älskar det! Fotograferat har jag också ägnat mig åt. Härliga 700 foton har jag nu att bita i och njuta av i vinterrusket. Jag är dock kluven kring själv campingen jag har varit på. Jag vill åt stranden och havet sedan är det bekvämt och bra att det finns affär i närheten men allt annat som finns där är för mig bara för mycket. Jag håller mig vid min stuga och låter andra roa sig med allsköns ting. En kväll var tydligen Pernilla Wahlgren där. Nedgången vid centrum är som en motorväg, folk trängs för att få bästa platsen. Förstår verkligen inte varför när stranden är milslång och du kan få hur mycket plats du vill bara du går upp en bit längs stranden. 
 
Vi hade lyckan att få ha stranden i stort sätt för oss själva, vi hade en hyrd stuga en km upp på stranden och tystnaden var härlig. Bara havet som talade till oss. 
 
Med andra ord, kommer jag komma tillbaka till mitt paradis på jorden? Jag vet faktiskt inte, för själva campingen tilltalar mig inte. Jag såg något som jag däremot blev sugen på. Där jag befann mig på campingen där tar campingens ägor slut, så strax intill finns ett allmänbad som man når via en annan väg. Samma strand men bara allemansrätten som råder. Där mitt i vassen hade ett par slagit upp ett tält för natten. De gick ned till havet och diskade lite och hade bara sig själva, himlen och havet i sin närmsta närhet. Hur underbart som helst. Detta tilltalar mig. 
 
In med ett tält och spritkök i bilen och sedan använda allemansrätten till att utforska Sveriges kust och bada på många stränder. Helt ensamma. Wow, det ska jag nog prova nästa år. Hoppas jag får någon med mig, för lite roligare blir det nog i tvåsamhet. Eller vad tror ni?
 
Ta hand om er och kom ihåg att andas.
 
Kram Marie-Louise