torsdag 31 maj 2012

Att Unna Sig Ibland







Idag slog jag på stort och unnade mig två nya klänningar. Jag köper gärna kläder på Rabalder, visserligen är de lite dyrare men klassiska och fina kläder har de alltid. Jag hittar alltid något där, en tunika eller klänning. Jag går helst i tunika eller klänning. Dessa två raringar kommer bli ett fint tillskott i min garderob. Jag köper inte ofta kläder där, men något plagg per år blir det nog och de jag köper håller både i stil och kvalité i flera år. Den rosa ska jag ha på min systerdotters student nästa fredag. Väldigt söt tycker jag med det vita bandet under bysten och enkel men fin skärning. 

Jag var på lunch med min syster idag och bredvid lunch restaurangen finns lilla butiken som är min favorit. Passade utmärkt idag. Det är så trevligt att se hur min syster försvinner i mått runt hennes kropp. Hon gjorde en magsäcksoperation för några månader sedan och hon har redan nu blivit mycket mindre hela hon. Kläderna är stora på henne, en kjol hon har haft ramlar rakt ner idag. Hon har fått mer energi och är alltid så glad. Det måste vara skönt att känna att hon är mer rörlig och att det kommer bara blir bättre och bättre. Hon tittade lite drömskt idag på min rosa klänning och sa, vad jag längtar till jag kan köpa en sådan typ av klänning. Ja, sa jag vi blir väl stamisar där när du har blivit i min storlek. heheheh Risken är överhängande. 

Jag har pga av väderomslag, tror jag, en stark huvudvärk idag, nästan migränliknande. Så nu ska jag lägga mig och vila en stund.

Ha en skön kväll och glöm inte att Andas


onsdag 30 maj 2012

Medvetenhet Om Sin Närvaro



Den här bilden lade jag på min fb gilla-sida igår kväll men jag vill utveckla tanken kring den så jag lägger den även här. Alla är vi människor med mycket omkring oss oavsett vilket liv vi lever. Ensam, sambo, särbo eller i familjesituation. Det är mycket som ska styras med i vardagens alla görande för att livet ska flyta på så smärtfritt som möjligt. Vissa glömmer sig själva, har kanske en tanke om att ta hand om sig själv men tar sig inte tiden. Andra är duktiga på att lägga in egentid på sitt schema. Hur vi än lever så är det mycket intryck vi möter varje dag. Ögonen (synen) får in massa information som ska bearbetas, precis som med öronen (hörseln). Men det som är frågan är om vi ser det ögonen ser och om vi hör det öronen hör. Det är självklart att vi måste ha ett visst filter och låta vissa saker få bli brus i ytterkanten av vårt medvetande. Men det som är viktigt och betydelsefullt för oss vill vi väl se och höra. 

Jag kan upptäcka att jag inte ser det jag vill se och hör inte det jag vill höra. Jag kan i min situation filtrera bort fel saker i sviterna av utbrändheten. Jag har all tid i världen med mig själv, jag om någon borde hantera filtret på ett väl avvägt sätt. Men även jag får påminna mig om att se det jag vill se och höra det jag vill höra. För mig är mina barn och naturen viktiga för mig, det vill jag se och höra. Den här våren har jag sett våren på ett helt annat sätt. Jag har aldrig tänkt på hur vackert allt är, jag har upptäckt de buskar och träd som blommar med småblommor, jag har upptäckt utvecklingen från kal gren till bladklädd gren med blommor. Jag har upptäckt nya blommor som jag aldrig sett förut. Jag förundras och berikas varje dag jag ser våren i sin fulla prakt. Jag fylls av energi av naturens härlighet.

Min son har växt om mig, han har blivit så stor, han har börjat så smått komma i målbrottet men han har fortfarande stort behov att jag hör och ser honom. Jag stannar upp idag och lägger min uppmärksamhet på honom när han vill berätta om en match eller händelse i skolan. Förut var jag inte närvarande kan jag ärligt erkänna, när jag levde med pappan så var det han som tog mycket av det  vardagliga samtalet med mina barn. Jag sov och var helt inne i en dimma av trötthet. Jag kunde titta på mina barn och se att de pratade med mig, men jag hörde inte vad de sa. 

Allt tråkigt har något gott med sig, säger man. I detta fall, min skilsmässa och min bearbetning av min utbrändhet, har varit god för min relation med mina barn. Idag har de en närvarande mamma, de flesta dagar. När jag säger närvarande så menar jag med ögon och öron och inte ett skinande hem och middagen på bordet klockan fem. Men jag hör och ser mina barn idag. Jag talar med dem och jag kramar dem och jag säger att jag älskar dem. Jag får tillbaka det. Ibland när min son sitter i fotöljen bredvid mig så rör han min arm eller tar min hand spontant.  Jag fylls av varm moderkärlek när han gör så. Energin flödar i min kropp av min relation till mina barn. 

Men jag har även dagar då jag märker att jag inte är uppmärksam och behöver påminna mig om vad jag ser och vad jag hör. Detta handlar om hur medveten jag är i min närvaro och det är en träning precis som att träna sin kropp fysiskt. Vi behöver påminna oss själva om, träna och fundera över detta för att inte missa det vi uppskattar mest i livet. 

Vad är viktigt i Ert liv, ser ni det ni vill se?

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


tisdag 29 maj 2012

Kämpar Och Duger




Jag ser mig i spegeln och ser en kvinna som kämpar och duger som jag är de flesta dagar. Jag gillar faktiskt mig själv. Jag gillar min kropp och tycker den är fin, trots att den inte håller medias ideal. Jag gillar mitt inre och mina tankar om en bättre värld. Jag gillar det som lyser ur mina ögon och att jag vill alla väl, även mig själv. Jag gillar min kreativa sida och att jag njuter av att skapa med min känsla närvarande. Jag gillar att jag är jag och inte en som följer med strömmen och gör som alla andra, trots att jag ibland är obekväm. Jag gillar att jag törs stå för min åsikt och mina värderingar. Jag gillar att jag är starkskör, för det ger mening till mig som hel människa och jag förstår mig själv mycket bättre. Jag gillar att jag tar avstånd från status och pryljakt och att jag finner mer mening i andning och andlighet. 

Det är gott att det är så här de flesta dagar. Ibland kan jag bli trött på alla statusuppdateringar på fb om framgångar, personliga utvecklingar, planer och trevligheter. Hurtfriskheten helt enkelt. Jag vill bara checka ut och gömma mig. Varför det då? Det är inte så att jag inte gläds för alla andras framgångar, för det gör jag, utan det är för att jag står still. Jag vill att saker ska hända här också, min otålighet gör mig tokig. Det tar tid säger många goa vänner till mig. Du måste ge dig tid, men det är så svårt att bara sitta och vänta på att orken sak infinna sig. Hur många år ska jag vänta? Jag påminns många gånger om att jag är sjuk. Vill väl försöka glömma det faktum och se framsteg varje dag. De små framstegen jag gör i och med att jag har dagar av ren livsglädje och lycka räcker inte riktigt för mig. Jag vill ha fler och längre framsteg. Jag har bara ett liv och det passerar framför mig i en hastighet som jag inte kan påverka. Jag vill leva i harmoni. Visst jag förstår att det vill alla, och många lever med sjukdomar och sådant som de inte kan påverka och att livet blir inte som man vill, man får göra det bästa av det. Men när ska jag göra det bästa av det? Just nu gör jag ju ingenting, bara väntar.... 

Det kan tyckas att jag är väldigt självcentrerad i och med att bloggen handlar mycket om mig, eller helt om mig. Men det är naturligt att det blir så eftersom jag använder bloggen till min egen reflektion, så därför handlar den om mig och mina tankar. Men det gör inte att jag inte bryr mig om er alla som läser och kommenterar här. För mig är ni alla viktiga och jag vill er väl och jag läser era bloggar med tanke och närvaro. Ibland kanske jag kommenterar kort hos er, men det innebär att jag har en trött hjärna i och med utbrändheten och jag hittar inte orden till vad jag vill säga. Det ber jag om ursäkt för. Men ni finns i mina tankar. Jag har hittat så fina vänner genom bloggen och i huvudtaget min närvaro på nätet på olika sätt. Det är lyx och det berör mig stort att det finns så mycket omtanke och kärlek från människor runt om i Sverige. Jag har hittat besläktade själar och dom skulle jag aldrig ha träffat på annat sätt. 

Jag skriver inte så mycket om vad som sker varje dag och vad jag sysslar med, men det är ett val jag har gjort, när jag startade bloggen. Vad skulle bloggen handla om? Varför ville jag blogga? Mitt syfte och motiv ligger i reflektionen om min resa från utbrändhet och förhoppningsvis till ett frisk liv igen. Andningen är central och mindfulness lika så, starkskörheten har jag upptäckt på vägen och har därför fått en plats i bloggen också. Sedan kommer verktyg som hjälper mig på vägen, som jag har fått råd från andra bloggare, in så som musikapotek, glädjebanken, meditation, träning osv. Sist men inte minst littertur som jag läser för att hitta min väg i livet. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas



måndag 28 maj 2012

Begränsa Sig Själv





Jag sitter och andas lugnt på min balkong idag. Det är svalt och molnigt och det är något som mitt huvud och kropp uppskattar efter att ha haft över 30 grader i lägenheten i flera dagar. Lite tid att få hämta sig behövs. Jag ser en kvinna jäkta på sin balkong mitt emot mig och jag förundras över hennes brådska. Vad har hon bråttom till? Ska hon bli hämtad kanske. Stressar med det sista.. hon har fulla balkongen med pelargoner av olika slag och dessa packar hon ner i kassar. Det ska nog bära av till en stuga tänker jag. Kanske hon ska bli borta över sommaren. Hon är nog glad och ivern viser hennes glädje. Hon ska ut och andas i sitt sommarboende. 

Undrar om jag skulle trivas i ett sommarboende? Skönt med miljöombytet, bara få vara, gå och strosa, kanske ligga i en hängmatta och läsa i skuggan av ett träd. Ta ett dopp när värmen gör sig påmind. Ja, det låter inte så tokigt det. Jag funderar över om jag skulle uppskatta att göra vardagliga ting då, som att plocka med blommor, diska och göra fint omkring mig. Här hemma kan jag känna att det måste finnas en mening med att göra fint och plocka. Det räcker inte bara med mig. Skulle det räcka med mig i en stuga? Någon måste uppskatta det jag gör, någon mer än jag. Varför räcker det inte med mig? Varför kan jag inte leva ett liv bara för mig? Jag har allt jag kan önska mig. Varför njuter jag inte av livet mer.  Jag begränsar mitt liv och mig själv. Det tycker jag inte om.. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas


söndag 27 maj 2012

Naturlighet




God middag alla fina, jag sitter på balkongen som fortfarande har skugga och tittar igenom fotografierna  som jag tog i går i kvällsljuset. Njutbart är det att dels ta foton, leta motiv och sedan glädjas att upptäcka att man lyckades med några stycken. Det vill säga att fånga den där känslan, ljuset och motivet i all dess enkelhet. Jag älskar det enkla, att återge naturen så naturligt som möjligt. Ögonblicket som jag fångade där och då i nuet. Jag har alltså haft ett leende på mina läppar ganska länge nu. Skön stund med mig själv samtidigt som jag hör fåglarna. Jag har en önskan att åka ut i kvällssolen vid vatten i kväll. Få se om jag får sällskap av några barn. Ta en fika på en brygga vore inte fel. 

Kul att vi vann melodifestivalen i år. Jag gillar hennes budskap som hon vill förmedla, vi behöver bara vara oss själva, vi är fantastiska som vi är. Det vore trevligt att ha festivalen här i Västerås, hehehe nästa år. Men så blir det väl inte. 

Annars gnager en ensamhetskänsla i min kropp som jag inte vill ha där eller inte vill kännas vid. Varför den är där, vet jag inte. Påminnelser om förra sommaren som var en jobbig tid, rädsla av att den ska upprepas kanske. Jag försöker acceptera och landa i känslan, det är okej att jag känner så här och skicka den vidare. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


lördag 26 maj 2012

Jordgubbar Och Glädje




God eftermiddag, jag sitter på balkongen i skuggan och njuter av årets första jordgubbar. De var härliga men hade gärna fått haft lite mer smak. Men det kommer, det kommer... Jag brukar äta mina jordgubbar bara som dom är med händerna. Gott till vatten eller en kopp kaffe. Äter väldans mycket jordgubbar på en sommar. Ska jag lyxa till det så äter jag helst med ovispad grädde till. På mormors vis. Mormor hade hallonland som räckte länge, dom plockade vi alltid till lunchefterätt med mjölk eller ovispad grädde till. Min mormor och morfar åt hallon varje dag i alla tider och de blev över 90 år båda två. Jag tror det hade lite med hallonen att göra. 
Hur äter ni era jordgubbar helst? Eller hallon fördelen?



Annars njuter jag av mina Mårbacka pelargoner. Stora, höga, knoppiga och fina är de. Trodde inte de skulle klara sig på balkongen, men än så länge trivs dem. Jag fick plocka fram glädjebanken idag och inspirera mig lite över saker som gör mig glad. Jag var inte jätteglad när jag vaknade, försökte vända på den känslan genom att påminna mig om att det finns mycket av glädje i mitt liv. Glädjebanken har jag skapat för min skull och finns för er att se under en flik här ovan. Den är bra att ta fram ibland och reflektera över vad som berikar mitt liv. Kanske jag fyller på eller tar bort något ..... 
Kameran är i alla fall en stor glädjekälla för mig och snart ska jag upp till mamma och pappas husvagn och ta massa kort på omgivningarna, sjön och solnedgångar. Jag ska nog tvinga mig upp och ta lite gryningsbilder också. Det ska bli härligt! 

Ta hand om Er och Glöm inte att Andas

fredag 25 maj 2012

Nära Och Kära


Här hittar du fler bilder på syren

Tack alla fina för era goa kommentarerna igår. Jag hade en fin dag igår och umgicks med syrenerna innan kalaset med mina föräldrar. Underbara är de fina syrenerna i sin helhet men också när man smyger in och tittar på varje enskild blomma som bygger helheten, så är de såååå vackra. Doften är ljuvlig och jag stod där i en oas av skönhet och dofter... aaahhh Jag älskar att upptäcka det lilla och vackra genom linsen. 

Det är alltid så trevlig att träffa barn, syskonbarn, syster och moster med flera när det bjuds till storkalas. Vissa av barnen och syskonbarnen är så stora nu så de har sina egna liv, ibland går det ett tag innan man träffas igen. Så kvällen var kär, att få umgås och äta och dricka gott är lycka. 

Idag åker mina föräldrar till husvagnen och blir borta några veckor: Det slog mig idag när min pappa kom hit och lämnade en sak och jag såg honom gå hemåt igen från balkongen där jag satt, att mina föräldrar är inte unga längre. De kan ryckas ifrån mig när som helst, trots att pappa går över gården som en pigg ungdom, så är livet inte att ta för givet. Ibland är pappa tjatig och glömsk som alla äldre blir, men vad jag tycker om min pappa. Jag blir lite gråtmild där jag sitter och ser honom gå... Jag vill inte att de åker ... Jag vill umgås så mycket vi bara kan den tid vi har kvar, det kan vara 20 år men det kan likväl vara mycket kortare tid. Ingen vet... 



Jag umgås väldigt mycket med mina föräldrar, dels för att de flyttat nära mig och att jag är sjukskriven. Jag förmiddagsfikar, handlar och motionerar med dem. Jag är så lyckligt lottad att jag får möjligheten att umgås så mycket med dem. Men ändå kan det slå mig att det ändå blir för lite. Visst har detta vemodshumör med min dagsform att göra men också att jag blev påmind om att ta vara på tiden vi har genom Maria Helanders blogginlägg idag. Så fin liten historia hon bjuder på idag, den berörde. En liten pojke som vill umgås med sin far och vad han gör för att få den möjlighet. 

Min syster står mig också väldigt nära, hon är lärare precis som jag och snart får hon sommarlov. Då kan jag umgås mer med henne, det ska bli underbart. Min syster, föräldrar och kära barn är mina bästa vänner som jag håller så kära så hjärtat kan brista. De skulle fattas mig STORT om de inte fanns.

Idag ska jag träffa min dotter och vi ska gå och shoppa lite, det ska bli härligt.

Ha en skön dag och glöm inte att Andas och ta inte varandra för givna. 


torsdag 24 maj 2012

Ljuvligheter Och Verktyg




God morgon mina vänner. Jag vaknar, går ut på balkongen och super in den friska morgonluften. Jag står länge och ser hur människor rör sig i sina liv. Vissa på väg till dagis med sina barn och senare arbete medan vissa är på väg till lekparken eller på promenad med sina hundar. Glada tillrop och skutt från hundar som möter kompishundar, barn i lätta sommarkläder som ler för här ska lekas. Livet är lätt och härligt. Jag står länge i min förundran över hur vackert det är nu, jag ser ut över nejden och inser att jag längtar ut med kameran. Jag ser att syrenen slagit ut och funderar över hur härligt det blir att sjunka in i en fotostund med dessa ljuvligheter som motiv. Jag gör sakta i ordning min frukost och sätter mig och njuter av den i stilla tystnad på balkongen. Jag störst inte av ljuden som gör att livet pågår utanför min oas. Jag lever och känner min andning. 

Jag förbereder mig i mitt sinne för en 70 årsfest i eftermiddag hos min lilla mamma. Hur ska jag möta dagen så jag får ut det bästa av den? Jag planerar så jag får vila, sinnesro innan eftermiddagen. Jag avstyr aktiviteter som annars skulle ha gjort att jag redan var trött av intryck när eftermiddagen kommer. 

Jag har för första gången ett verktyg, jag kan hantera mitt liv utifrån mina behov. Jag förundras över vilken resa jag har gjort. Alla dessa år som jag bara känt mig annorlunda, trött och tråkig. Ofta en känsla av utanförskap och ensamhet. Idag förstår jag varför och jag kan planera utifrån det. Jag känner mig själv i mycket högre utsträckning idag än bara för några år sedan. Då insåg jag mina behov men förstod inte varför så därför glömde jag dessa lätt när stressen och vardagen rullade på och jag hamnade återigen i en nedåtgående spiral. 

Nu för första gången känns det som jag har förutsättningar att ge mig det jag behöver och samtidigt med planering fungera i sammanhang och arbete. Jag är glad!

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


onsdag 23 maj 2012

Att Slå Rot Likt Ett Frö




Nu ska de här  små fröna ut på en egen färd genom att  låta sig ryckas med av vinden och spridas ut över fälten för att sedan ge möjlighet till nya blommor. Vackert, naturligt men också poetiskt ...maskrosen har ett fint sätt att sprida sina frön på. Tycker ni inte? 

Jag arbetar också på att ge mig möjlighet att flyga med vinden och ge mig möjlighet att skapa mig ett nytt spännande liv genom att slå ut i en vacker blomma i sin fulla prakt. Detta genom att läsa mycket litteratur, reflektera med mig själv och med Er genom era kommentarer. Jag har läst Ilse Sands bok "Älska dig själv" idag. En bok som vänder sig till särskilt sensitiva, högkänsliga eller starksköra. Olika ord för samma människotyp. Boken vänder sig också till de som lever, arbetar med eller hjälper genom terapi sådan människotyper. Jag upplever stor igenkänningsfaktor och jag får tips om hur jag ska ge mig själv det jag behöver i olika situationer för att kunna leva mitt liv så rikt som möjligt. 

Det är stor skillnad på att ständigt och jämt uppleva att jag inte orkar hänga med på alla aktiviteter och säga "nej, nu är jag trött och går hem, fortsätt ni". Eller känna att nu är det dags att tacka för mig och gå hem från festen, med kommentarer från de andar, "men det är ju nu festen börjar". Detta ger dåligt samvete och en gnagande oro om att jag är tråkig och inte har något att tillföra. 

Att däremot planera tillställningen genom att vara medveten om att jag behöver andningspauser, återhämtning, en stund för mig själv, gör att jag inte behöver känna mig sämre utan mer att så här fungerar jag. Jag kan möta en inbjudna med, "tack vad roligt, jag följer med en stund. Det har varit en lång dag så jag ger mig hem lite tidigare" eller "Visst kan vi träffas en stund i kväll, men då går jag hem nu och fixar lite innan så träffas vi sen." På det viset ger jag mig själv ett andrum som jag kan utnyttja till vila eller meditation för att orka med kvällen. 

Jag kan med hjälp av medvetenhet om mitt behov av återhämtning och att jag blir trött och tömt på energi möta det aktivt och förbereda mitt agerande utifrån det. Att ärligt säga att nu måste jag ha en stund för mig själv, tror jag uppskattas av omgivningen om det kommer ärligt och rakt. 

När jag började på mitt nya jobb på gymnasiet, så startade den skolan är i stan. Det var alltså vi personal som byggde den från grunden. Jag förespråkade redan då ett tyst rum, där man kunde dra sig undan för återhämtning och bara få komma undan en liten stund. Detta uppskattades av all personal som tyckte det var en god idé. Nu kom det inte att bli något sådant rum under det året som jag jobbade, det var mycket annat som var tvunget att ordnas först. Men skolan växer och skulle jag vara där så hade det säkert ordnats ett rum. Kanske blir jag glatt överraskad när jag kommer tillbaka i höst, och upptäcker att det finns ett rum. Jag anser att det är personalvård.  Precis som behovet av friskvårdstimmen/pengen, så borde det finnas möjlighet att få massage eller möjlighet till meditation genom arbetet. 

Jag hoppas ni tar hand om Er och glöm inte att Andas



tisdag 22 maj 2012

Sommardofter, Vila Och Tillgänglighet




God morgon alla härliga vänner i cyberspace. En ny härlig dag går vi till mötes och den blir det vi vill att den blir. Om vi fokuserar på det positiva så får inte det negativa utrymme och mer positivt fylls på hela tiden. Jag har upplevt detta och det stämmer. Idag har jag balkongdörren på vidgavel, jag lyssnar till barnen som leker glada lekar på gården intill, fastighetsskötarna som fixar och trixar med all växtlighet runt husen, blandat med fågelsång. Solen skiner och det doftar sommar. Idag är det en vilodag för mig, ingen runda idag, trots att kroppen vill ut så känner jag samtidigt att den måste få hämta sig en dag mellan varven. Jag har ett mål och det är att minska 12 cm i midjan, jag struntar här med vad vågen säger och känner mig trygg i att minska hälsoriskerna genom att minska midjemåttet. 

Jag funderar på mitt sorterande av sommarkläder, det har inte kommit igång ännu och jag undrar om jag ska slänga allt som är för litet, väldigt mycket och fina kläder är det eftersom jag har varit en liten märkesfreak som handlat väldigt mycket kläder. Eller om jag ska spara godbitarna i hopp om att bli mindre om ett tag. Jag tror jag väljer det senare, trots allt. 

Jag har smörjt mig med progesteronkräm som ska hjälpa till att balansera hormonerna och signalsubstanser för första gången nu. Det ska bli spännande att se om det hjälper mig att hålla en bättre nivå på humöret kommande veckor. Man smörjer med salvan dag 16-28 i cykeln sedan gör man ett upphåll till nästa månad. Dag ett är första dagen på mens. Sedan har jag också fått ordning på medicineringen i övrigt så jag hoppas, illamående och yrsel är över för den här gången. Kompletterar mitt välmående med en god dos av vitamin och mineraltillskott genom Mivitotal. Det enda jag borde tillföra är omega 3, det åt jag hela vintern och jag tror det är viktigt för mig för jag äter inte fisk i den utsträckning jag borde göra. 

Jag har en annan sak jag vill ta upp också när jag ändå håller på att skriva och det är vår inställning till multifunktion. Att alltid vara tillgänglig för alla som vill nå dig. Jag anser, kanske sticker jag ut hakan nu, men det är min åsikt att det är detta som gör oss sjuka. Att vi på något vis får för oss att vi måste vara nåbara dygnets alla timmar. Jag kan förstå om man är egen företagare, men alla andra. Reglerad arbetstid, har vi glömt att arbetsdagen tar slut och där med kickar ledigheten in och vila. I går mötte jag en pappa, med barnvagn i spåret som var ute och joggade. Det är jättebra att man kan komma ut och röra på sig när man är hemma med sina småbarn men det som slog mig var att han även hade headset på huvudet och av tonen att göra så förstod jag att han pratade jobb. Denna tillgänglighet gör att vi lurar oss själv att tro att vi inte kan vara hemma med våra barn eller att vi inte kan vara sjuka. Att allt hänger på oss. Jag förstår inte vad man tänker på. 

Förr jobbade man 12 timmars dagar och fick ledigt på söndagen några timmar, ofta för att gå till kyrkan eller hinna hem till sina föräldrar som kanske behövde hjälp. Sedan har vi arbetat fram bättre villkor för arbetarna så vi har 8 timmar arbetsdag och 40 timmarsvecka. Det för att vi behöver vila, men idag jobbar vi i alla fall när vi går hem, men genom telefonen. Varför? Vill vi tillbaka till det gamla där vi var helt livegna och arbetsgivaren styrde och ställde med arbetarna. Jag tycker vi borde ta oss en funderare på detta och inte tro att allt faller för att vi inte är tillgängliga på vår lediga tid. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas



måndag 21 maj 2012

Kvällsfika Och Jobbalternativ




Vilken dag jag har haft idag. Lång, snabb promenad som avslutades med fika ute med föräldrar och moster. Sommarkänslan kan man inte ta miste på, den smyger sig på vare sig man vill eller inte. Jag fick en stund för mig själv också så jag passade på att meditera i skuggan en stund. 

Fick ett spännande telefonsamtal av min chef i dag, om ett alternativ som ger mig möjlighet att komma tillbaka till jobbet. Jag ska prova undervisa vuxna elever i matematikkurser. Spännande och något som jag verkligen blev intresserad av. Helt andra förutsättningar, arbetstider och undervisningsupplägg. Kan bli en lösning för mig. Jag ska träffa cheferna och prata om detta, så får vi se hur det ser ut. Men spontant blev jag taggad på möjligheten. 

Jag har avnjutit en fika med min syster här på kvällkvisten vid mälarens kant i solen. Underbart! 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


söndag 20 maj 2012

Smultron Och Tankeresa



Smultronen blommar här, liljekonvaljen står i knopp, det växer så det knakar. Den här veckan ska vi i Mälardalen har en temperatur på runt 20 grader. Härligt! Jag planerar inte långt fram, jag försöker ta dag för dag, men det är klart jag ser fram mot sommaren. Tokig skulle jag vara annars. Drömmar och planer vill jag ha... Just nu längtar jag till min vecka i Göteborg med min syster och veckan hos mina föräldrars husvagn.

Visualiseringar kan också vara skönt ibland. När jag var ute och gick i dag, så var det en bestämd doft på ett ställe. Den fick mig att färdas i tanken till Öland. Barr med sanddoft, får mig lätt dit i tanken. Jag visualiserade att vi var ute och gick på Öland och att vi snart skulle vara framme, sätta på oss bikinin och ta  första doppet för dagen. Det är en visualisering som stärker mig, jag fylls med energi när jag tänker att jag är där.

Använder ni Er av visualiseringar? 


Vackra Blomma





Denna affirmation lade jag på min gilla-sida på fb i morse, och jag funderade om jag själv låter mig blomma ut i min fulla prakt. Idag tänkte jag låta mig göra det i alla fall, jag tänkte vara min bästa vän och behandla mig som jag behandlar mina bästa vänner. Men vänlighet, omsorg, lyhördhet, förståelse och kärlek. Är ni er bästa vän eller är ni er fiende? Har ni funderat över det och vad skillnaden ligger?

Vad kan man då göra för att ge sig själv möjlighet att blomma i sin fulla potential? Att lyhört lyssna in i sitt inre är en bra början. Jag behöver lugna morgonrutiner, det är viktigt för mig att inte starta dagen i en snabb takt. Så att ge mig själv en lugn morgon med morgonkaffe, vitaminer, frukost och lugn och ro med tystnad är att vara min bästa vän. Sedan vill kroppen röra på sig. Jag gav mig själv rörelse, ordentligt med rörelse genom att öka takt på promenaden och längden men jag gav det ändå med vänlighet och omsorg. Lyssnade in att kroppen var med och orkade. Jag kämpade på och fick en stund lite dåligt blodflöde i benen, vilket gjorde att jag fick arbeta omsorgsfullt efteråt med avslappning, stretching och lite långsamma rörelser så flödet började strömma i min kropp igen. Ganska obehagligt var det för det kändes inte som jag tog ut mig muskelmässigt utan mer som det blev stopp i blodflödet, det började sticka och klia i benen. När jag kom in hade jag också väldigt svullna händer och det tog ett bra tag innan det gav sig. Är det någon som har något tips om hur jag kan möte en sådan reaktion? 

I alla fall fortsatte jag att vara min bästa vän genom att jag tog med mig fika ut i halvskuggan och där satt jag och njöt med alla sinnen vidöppna. Ahhh, livet är ganska underbart och jag är en ganska fantastisk tjej. Jag gillar mig själv med både upp och nedgångar... 

Jag har fortsatt ge mig det min kropp ber mig om, en väldoftande och behaglig dusch, vatten och lite att äta. Nu vill jag vila och andas, sedan ska jag roa mig med att rensa undan vinter/vårkläder och ta fram sommarkläder. Det är alltid mysigt att plocka fram ljusare, lättare och tunnare kläder och lägga undan alla mina svarta kläder.  För att sedan avsluta denna härliga dag med mys/filmkväll med min dottern.

Jag tackar mig själv för att jag är min bästa vän idag. Det är inte svårt att behandla sig själv vänligt, med lyhördhet och förståelse. Men jag tror att det är vanligt att vara lite hård och sträv mot sig själv. Vi ska inte gilla oss själv, då är man självgod som det så vackert heter. Men jag är anti-jante och gör som jag mår bra av och som jag vill och struntar i vad samhällets norm säger och tycker. 

Jag planerar en vecka i mina föräldrars husvagn, som är uppställd vid en sjö, om två veckor. Det ska bli underbart med morgonpromenader och sedan ett avkylande dopp i sjön, måla, fotografera och bara vara. Det ger jag mig själv av kärlek och ger mig därmed möjlighet att blomma  som den vackra blomma jag är. Vad gör Ni för att Ni ska blomma? 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

lördag 19 maj 2012

Andningsankaret



God morgon! Känn dina andetag idag och för dem stilla ända ner till magen och upp igen. Sakta och fint, följ andetaget från näsan, ned i luftstrupen, bröstet och ned i magen. Vänta ett ögonblick och sedan följer du med utandningen upp genom bröstet, luftstrupen och näsan.... Upprepa några gånger, ta inte i, utan låt andningen vara som den är, iaktta. Vart känner du din andning bäst? I näsan, halsen, bröstet eller magen? Där du känner den bäst, där är ditt andningsankare. Så fort du känner dig stressad, orolig, splittrad eller bara har en önskan om att stanna upp. Fånga in ditt andningsankare då och följ din andning. Det gör skillnad! Du hittar dig själv igen, lugnet infinner sig. Läs mer om detta under fliken Andningsankaret ovan. 

Ha en skön söndag!


fredag 18 maj 2012

Powerwalk Och Livsklok




Köp av present gick bra och en nöjd son har jag nu. Nu behöver jag inte punga ut med stora presenter gånger 3 i juli. Jag råkar vara förunnad med tre sommarbarn med två veckor mellan varje. Så semestermånaden ska inte bara finansiera semester  utan även tre kalas med tillhörande presenter. Nu har jag fördelat bort en, känns skönt. Phu! Jag var som katten, bara mottaglig för graviditet en gång per år. hehehe Dottern och jag har avverkat ett powerwalkpass i skogen, jädrans vad skönt. Inga tankar och känslor bara vara Marie-Louise precis som hon är i hela sin ljuvlighet. Snart ska jag in i duschen och avsluta fredagen med 15-årskalas hos min systerdotter. Vad ska ni göra? Våren fortsätter förgylla min tillvaro med sol, värme, dofter, ljus, ljud av härliga valörer. 

(Jag gjorde ett litet avsteg från min dag-utan-tankar-fundering-osv, när jag var in till Livskrafter och läste Emmas inlägg idag. Jag tog till mig några ord som jag ska bära med mig i hjärtat. Kunde inte låta bli heheheh. "Möta andra i förhållande till de själva - inte i förhållande till MIG och mina värderingar" Så tänkvärt och på det sättet behöver jag aldrig bli irriterad på andra, för de är ju som de är pga deras förhållanden  till sig själv och sin omgivning. Att de inte stämmer in på mina värderingar alla gånger, säger sig självt... så klokt skrivet Emma) 

Ta hand om Er och Glöm inte att Andas

Mer Än Tankar & Känslor




Jag funderar lite på det här med tankar och känslor, båda dessa har fått mycket plats i min tillvaror på sistone. Jag har vänt och vridit på vilka tankar jag har och vilka känslor det skapar. Vilka tankar jag vill uppmuntra och vilka tankar jag vill acceptera att jag tänker och sedan skicka dem vidare ...osv. Men jag är Mer än tankar och känslor, jag har tankar och jag har känslor, men jag är inte bara det. Jag är mer än så. Alla är vi mer än så. Så idag ska jag lyssna in andra delar av mig som gör att jag är hela Marie-Louise. Igår när jag var ute på min promenad då funderade jag inte vare sig på vilka tankar jag hade eller vilka känslor dessa skapade eller tvärtom. Jag var ett med naturen och mina sinnen var i full action. 

Min son ska få en förtidig födelsedagspresent idag, han är glad och jag njuter i det. Att jag sedan får dyka in i detta fenomen "prylstress" en stund det kan jag hantera för det handlar inte om mig. Min son får ta sina egna beslut senare och följa sina värderingar när han blivit vuxen. Just nu ska vi ner i city och fixa ett abonnemang till en iphone till honom och jag menar att man visst klarar sig utan en smartphone. Det går bra att ha en mobil för 99 kr att ringa på och skicka sms. Men nu önskar sig min 14-åriga son en iphone och en kille som har allt han behöver är det svårt att köpa något åt i present. Så nu får han denna och jag hoppar in en stund i stressen och sedan hoppar jag ut. Jag har en Iphone själv så vi ska försöka fixa familjepaket. Nu undrar ni varför har jag en sådan fast jag tar avstånd från alla prylar. Ja, det kan jag också undra. Jag var i valet och kvalet i somras när min mobil gick sönder. Vi skulle få en mac genom jobbet, det är mycket tekniskt på jobbet och att man ska ligga i framkant rent pedagogisk i teknikvärlden. Det går stick i stäv med min tankar på sistone. Men när jag stod där så blev jag väl mer eller mindre övertalad att köpa just en iphone för den skulle vara så bra ihop med macen och det skulle finnas så mycket finesser med kalender och kallelse till möten och synkronisering mellan mobilen och datorn. 

Ja, nu blev jag sjukskriven som bekant så jag har inte upptäckt alla fördelar alla pratar om och jag använder det jag känner att jag vill använda på mobilen, vilket är minimalt. En hanterlig månadskostnad gör att jag nöjer mig med den så länge.

När vi har gjort vårt ärende ska jag bara njuta och vara utan så mycket funderingar kring tankar och känslor. Bara vara lite grann.... 

Ha en skönt och glöm inte att Andas



torsdag 17 maj 2012

Underbar Vårpromenad









En underbar dag med långpromenad i skogen i sällskap med kameran och mamma och pappa. Vad man kan njuta av dofter, ljuset, ljudet och synintrycken. Wow-känslor i hela kroppen. Jag blev hänförd! Jag fångade även idag en kärlekspar, gå gärna in och titta på dem här, men var tysta ;) Ni får gärna kommentera vilket av fotografierna där inne som ni gillar bästa, för jag tänkte lägga ett av dem som header på min fotoblogg. 

Jag tog många kort idag, jag har lagt upp ett antal men mer kommer med tiden. Härliga små vita blommor här och där, blåbär, liljekonvaljknoppar, ormbunkar, smultron... massa härliga saker. I´m in heaven. 

Nu ska jag ta min avslappnande, harmoniska kropp och bana vägen ned till tvättstugan och hämta tvätt som min dotter tvättat idag. Hon gjorde ett byte igår, jag hämtade henne i natt från krogen och hon tvättade idag så jag kunde njuta av skogspromenad. Det tycker jag var en bra deal. Sedan ska jag laga mat till mig och barnen.

Ha en skön kväll och glöm inte att Andas


onsdag 16 maj 2012

Min Lilla Mamma





ÅÅÅ, vad roligt vi hade när vi handlade smink och målade mamma. Jag arbetade med bruna och blåa nyanser för att förstärka hennes bruna ögon. Hon blev så fin! Pappa satt bredvid och hejade på, heheheh Mamma har slutat att måla sig för ett antal år sedan, men jag tror hon gillade att se att ögonen vaknade upp och att ögonen förhöjs med lite make up. Vi skulle prova vardagssminkning i morgon, och då ska hon prova att lägga make upen själv. Kul kul .. 

Jag håller med er om era kommentarer i förra inlägget, jag tycker man ska bry sig om sitt utseende så länge man vill själv oavsett ålder. Det var roligt att se mamma fnittra som en flicka framför spegeln. Pappa får nog vänta på henne framöver när de ska iväg på grejer, för nu fick hon lite ny energi att måla sig igen. 

Jag ser fram mot kvällen då det är mina favorit program på tv och lillsonen och jag ska njuta av lite glass. I morgon ser jag också fram mot då vi ska ta en promenad i skogen med kamera. 

Ha en skön kväll och glöm inte att andas