fredag 31 maj 2013

Drivkraft


Jag fick frågan i förra inlägget; - Vart får jag min drivkraft ifrån? Det är en viktig fråga och även viktigt för mig själv att fundera över. För visst har jag en drivkraft någonstans. Jag har varit sjuk länge, jag har kämpat mot det faktum att jag är sjuk i många år. Jag har kämpat på och trott att lite vila gör att jag kommer på banan igen. Men så var ju inte fallet har jag nu insett. 


Jag har funderat ett tag om min behandling har hjälpt mig under den här våren eller inte. Många tankar fram och tillbaka. Har jag blivit bättre? Eller har jag backat i min tillfrisknad? 
Igår ställdes jag inför en uppgift på behandlingen som ställde allt detta på sin spets. Det blev väldigt tydligt att jag gått framåt, men kanske inte som man förväntar sig. 


Vi fick gå igenom de bilder vi målat under den här våren och plocka fram de bilder som på något sätt berörde oss. Vi skulle därefter berätta för varandra vad vi tänkte om de bilder vi valt. Jag insåg när jag ser bilderna jag målade i början av behandlingen att det fanns en forcering inom mig, snart så, i morgon är jag nog frisk och då kör jag på som vanligt.Jag fick faktiskt en känsla av arrogans kring de första bilderna. Det som hänt med de senaste bilderna och inom mig samtidigt är att jag hamnat i ett lugn och i omtanke om mig själv. Jag läker, det tar tid och jag är oviss om framtiden men för första gången så är jag inte stressad över ovissheten. 

Jag vet inte hur min framtid ser ut, men jag vet att den kommer bli bra på något sätt. Jag är trygg i att jag måste vara där jag är nu, jag tar små steg framåt, jag läker. Det här har hänt med mig under den här våren. Jag har accepterat att detta faktiskt hände mig, jag blev utmattad, jag blev sjuk. Men det är inte hela världen.Jag är inte värdelös. Jag lever trots allt. Jag inser att jag måste få tid att läka och att jag har förändrat mig och min syn på hur jag ska förhålla mig till mig själv, livet och arbete i min framtid. 

Detta är här jag hittar min styrka. Tron på mig själv och min förmåga. Sedan har jag massor att arbeta med. Jag lever dagligen med oro, rädslor av olika slag och vanmakt. Men jag försöker dagligen glädja mig i det jag har runt mig och där hjälper mina barn, nära och kära och fotograferingen till mycket. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

onsdag 29 maj 2013

Att Inse Är Att Växa En Smula



Jag har börjat att skriva igen, skriva allt jag kan minnas under min sjukdomstid.  Vilket är 13 år om jag ska räkna från då jag fick mina första symptom av utmattning. Jag inbillar mig att det är bra för läkningen att blicka tillbaka och reflektera över allt som hänt och inte hänt. 

Jag har upptäckt en annan sak också, och det är att jag sedan jag slutade med antidepp i början av mars har blivit betydligt mer närvarande. Jag är mer lättirriterad och lätt för att oroa mig för alla möjliga småsaker, till min dotters förtret. Jag blir fort rädd för saker, så som att gå ut i spåret i skogen själv. Vi hade någon som följde efter tjejer/kvinnor där förra sommaren. Jag vill helst ha sällskap. Men det faktum att jag blivit mer här i verkligheten sätter perspektiv på hur bedövad jag egentligen var av medicinen. Inget kom liksom att rubba mig och min yta när det gällde småsaker. Ganska otäckt kan jag tycka. Jag vad som avskärmad från världen. Det blev jag egentligen för många år sedan av min utmattning men även medicinen har sett till att det har fortgått. Jag är glad idag att jag inte är under medicinering trots att jag har blivit så känslig att jag har svårt att titta på Grays utan att titta bort vid operationsscener. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas


tisdag 14 maj 2013

På Cykel Genom Stan



Idag bar cykeln och jag iväg genom staden längs alla cykelbanor. Jag hamnade på gator som väckte barndomsminnen och jag stannade en stund och återupplevde all aktivitet som förse gick som barn. Vi hade skolan i bottenvåningen, gräsmattorna var rena gymnastiksalarna där vi hjulade, stod på händer och gick ned i brygga hela kvällarna. Vi hade gårdsfester med femkamp och ponnyridning. En parklek som var öppen på somrarna där man kunde springa i dusch på gräsmattan, låna en lekstuga och leka affär eller bara gunga. Efter lunch läse lektanten saga på gräsmattan och det var ljuvliga stunder. Jag behövde besöka dessa platser idag kände jag trots att jag inte har haft en tanke på att ta mig dit. Men behandlingen som jag går på gav nog mig undermedvetna signaler. Det var skönt att se och nästan höra alla barnens skratt och röster. 

Jag cyklade vidare genom områden som ledde mig till min dotters praktikplats och gick in och tog en fika med henne innan jag fortsatte hemåt igen. Jag är glad för min rörliga kropp, att jag kan ta mig framåt i rörelse och att jag har en cykel som hjälper mig att ta mig fram längre sträckor. Det blev 1,8 mil i dag. Nu känns det härligt i kroppen. Får se vad det blir i morgon. :) 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

lördag 11 maj 2013

Fokus På Det Friska


Igår fick jag ett trevligt recept, i min brevlåda, från min läkare. Hon har skrivit ut promenadträning på recept. Jag gillar tanken att fokus skiftar från symptom och sjukdom till mer friskvård och att bejaka hälsan. Vad tycker ni? Jag blev i alla fall glad och eftersom jag själv har tänkt om och fokus ligger på rörelse så blev det två i en smäll liksom. Jag blev mer sporrad. 

En annan sak som sporrade mig var just promenaden igår kväll som jag gjorde med min syster. Hon har för ett år sedan gjort en magoperation och haft det tufft att gå i spåret tidigare men igår gick det galant för henne. 
Min dotter blev för ett antal år sedan diagnostiserad för kronisk inflammation på insidan av hennes fötter. De lutade inåt och hon skulle för alltid behöva ha inlägg i skona och alltid värk. Men hon började träna och idag är hennes fötter raka, utan värk och ingen inflammation. Jippi! Detta sporrar mig. Fokus på det friska och det vi klarar av och med det så ökar möjligheten till vad vi klarar av över tid. 

Jag fick födelsedagspengar och för dem har jag unnat mig nya träningskor och kläder, känns bra att ha kläder som andas. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

måndag 6 maj 2013

Rörelse, Rörelse Och Åter Rörelse



Jag ändrar perspektiv och fokuserar på rörelse i alla dess former. Jag hade en underbar cykeltur med min finaste vän igår. Vackert väder följde oss på vår väg och vi hittade en plats som var perfekt för att fika och fotografera på. Ååå, sedan cyklade vi längs en gammal landsväg med åkrar och skogsdungar på vägen hem. Hästar och traktorer kantade vår väg. Detta kommer vi göra om, var så säker. 

Sedan har jag varit ute på olika varianter av skogspromenader, snabb powerwalk med dottern, jag flåsandes i hennes hasor, snabb promenad med pappa och sedan en långsam och fin promenad med mamma och hennes hund. Vi hade så mysigt. 

Jag fortsätter i detta spår och  fokusera på rörelse, inte grubbla så mycket och älta och skapa ångest. Allt blir bättre om jag kommer i form och har fysisk stabilitet, så stabil jag kan bli. Finns väl egentligen inga gränser där, tänker jag. Vi får se vart jag landar. 

Ta hand om er och glöm inte att andas

lördag 4 maj 2013

Råd Och Rön


Hej

Jag har fått problem med att lägga upp bilder här i inläggen, vilket är tråkigt eftersom jag gillar bilder. Idag vaknade jag med migrän, jag har lite olika strategier att tillgå när jag försöker få bort den. Idag fungerade inget av dem vanliga strategierna så till sist blev det en rask skogspromenad som bet på värken. Jag kämpar med ganska mycket just nu, behandlingen jag går har ruskat om mig rejält vilket ger ordentliga gungningar i mitt inre. Behövligt är det säkert men jag behöver verkligen hjälp att hitta mitt fotfäste igen. 

Sedan har jag insett att jag har helt fel självbild, denna bild är väl mer överensstämmande med hur jag såg ut för ungefär 4 år sedan. Varje gång jag passerar en spegel så hajar jag till över vem det är innan jag inser att det faktiskt är en bild av mig själv. Droppen blev idag när min dottern tog en bild på mig och sonen när jag försöker fånga sopbubblor med min kamera som sonen blåste. Jag ser höggravid ut! Jag skämtar inte, en mage som står rakt ut. 

Detta skapar kaos i mitt huvud för jag tycker att jag så länge försökt gjort något åt detta faktum, jag var till och med på en alternativ behandling som påpekade att jag var gluten- och laktosintolerant och nu när jag byter kost skulle jag få kilona att rinna av mig. Inte då, jag har nog snarare fått på mig några till sedan i mars. 

Men vad vill jag med detta inlägg? Jo, jag har tröttnat ur på alla idéer om hur man ska komma i normalvikt. Från och med nu gör jag som så här. Jag äter mindre och rör mig mer. Punkt! 
Hur det än blir med vikten så är det bra av andra anledningar att röra på sig, så nu ska jag bara göra det. Slänger ut alla tankar om råd och rön när det gäller näring. Vi får se hur det går. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas



fredag 3 maj 2013

L Som I Lycka



Jag vill rekommendera denna film som jag länkat till nedan som gjorts av kvinnan till höger på bilden ovan. Hon har under fem års tid filmat och följt sina väninnor som tillsammans med henne själv gjort olika livsval i livet. Intressant, tankeväckande och varm film. Filmen sätter spetsen på vad är lycka? och hur vill jag leva mitt liv? 
 Det finns nog många anledningar till varför jag blev tagen och berörd av denna film. Jag är inte färdig eller om jag ens har börjat tänka på mina livsval? Jag är fortfarande obearbetad i många delar i mitt liv. Jag inser att jag kommit till vissa insikter som även belyses i filmen. Se den, kan jag bara säga.


Länk till filmen L som i lycka

Ta hand om er och kom i håg att andas