söndag 27 januari 2013

Vemod Och Vila



Här blev det stora feberfrossan och ont i kroppen sedan i onsdags. Ingen behandling kom jag iväg på och jag hoppas men det verkar omöjligt att jag ska orka ta mig ned till jobbet i morgon. Eleverna ska ha ett prov så det är inte mycket jag behöver orka med mer än att ta mig dit. 

Te, te och åter te står på menyn och vila vila vila. Trots att kroppen är febrig och tung i lemmar så infinner sig en rastlöshet som jag inte riktigt förstår. Vemod och litenhet växer sig starkt också och det är med tungt hjärta jag känner att mitt starka jag försvinner bort från mig. Då stärks jag av era fina kommentarer och stödet ni ger mig i min resa. Tack för att ni finns och ta hand om er. Kom ihåg att andas. 

onsdag 23 januari 2013

FeberYr, Gos Och Skapande



Så här fin omslagsbild har jag fått på facebook och jag kan tacka Linda Karlzon som är webdesigner och som även gjort min logga och hemsida. Hon är fantastiskt duktig. För övrigt har lektionerna gått bra den här veckan men just nu härjar feber i kroppen och värk i kroppen. Typiskt eftersom jag har behandling i morgon. Men jag ska dit och de vill att vi kommer i allra flesta fall även om vi ligger på mötet. 

Vi håller så smått på att välja vilka foton vi ska förstora upp till kommande Work shop och fotoutställning. Som ni förstår är det ett angenämt göra. Rena lyxen att få skapa en helhet och ett genomtänkt koncept som andas boken Hitta din plats, andas in. 

Idag har jag haft valpgos hela dagen då jag varit hundvakt. Tänk vad dessa små liv sprider glädje och närhet. Jag är uppfylld av känslan fortfarande. Nu ska jag sova och hoppas på att jag mår bättre i morgon. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas


söndag 20 januari 2013

Vinterglitter Och Valppussar




Behandlingen var hur bra som helst. En grupp med sex kvinnor med samma erfarenheter. Vi fick prova på kroppskännedom och lite bildterapi. Detta kommer bli bra. Helgen har jag ägnat åt fotografering och njutit av kylan om kinderna och snön som glittrar. Vi bor i ett underbart land som har dessa årstider som vi får glädjen att njuta av. Varje årstid är lika vacker med sina färger, dofter och känsla. Jag älskar Sverige. 

Jag klafsade runt som vanligt i djupa snödiken allt för att upptäcka fina ljusvinklar. Idag gjorde jag snöänglar i snön till valpen Sandys glädje. Hon skuttade runt mig så ängeln fick en aura av tassar och hon skuttade på mig och gav mig blöta valppussar. Tyvärr hade jag inte kameran med mig idag. Men några stunder ska man bara bevara i minnet. Idag var en sådan dag. 


Det framkommer inte i bilden men hela trädet glittrar i solskenet. Helt fantastiskt! Nu står en ny vecka för dörren och den har lektioner, arbete med boken och behandling på schemat. Jag ska också få in rörelse och meditation så klart. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

onsdag 16 januari 2013

Dags För BeHandling



Som jag har längtat, men i morgon är det äntligen dags. Dags för min behandling som ska få mig på benen igen för att aldrig mer falla. Hoppas jag i alla fall. Kroppskännedom, bildterapi och samtal i grupp under 20 veckor och 2,5 h per gång. Denna vecka är det tyngre att arbeta. Mycket mycket rädsla och ångest bor i min kropp ,så det kommer bli så nyttigt att få ta upp och bolla dessa tankar med gruppen. Jag fick en förklaring på vad jag känner, men inte kunde sätta ord på själv, min goa fina vän sa: 
- En identitetskris hamnar man i när man känner att hjärnan inte fungerar som den bör och det gör den inte efter en utbrändhet. Rädsla och ångest skapas för att man inte kan lita på sig själv längre och att man samtidigt ska leva upp till förväntningar på jobbet. 

Precis så känner jag. Men jag kämpar på.

Jag älskar när jag hittar sådana här foton i min samling. Jag blir kär i vissa lite extra mycket och denna bild talar till mig i sin enkelhet. Avskalat, dovt, men ändå med en känsla som berör.

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

lördag 12 januari 2013

Glöm Mig Ej! Skriker Hon Med Tysta Ord



Som ett snäckskal sluter och öppnar sig

Så gör även mitt inre barn.

- Glöm mig ej!  skriker hon med tysta ord.

Vänder sig bort i ett slutet mörker.

Jag går sakta fram mot henne 

Böjer mig ned och omfamnar henne.

Ger min tröst, min röst och min hörsel. 

- Jag glömmer dig aldrig, viskar jag 

Jag finns här varje dag och stund.

Men påminn mig gärna när jag flyter bort

I den vilddans jag blir inbjuden till i det yttre.  




fredag 11 januari 2013

Andlighet & Uppvaknande



Ååå, vilken vecka jag har haft. Men jag är så nöjd, ett visset russin som börjar så sakteliga vakna till liv igen. Jag är ensam i livet, de är vi alla trots att vi lever i familjer eller tvåsamhet så är vi i grunden enskilda individer eller hur? Men jag är aldrig riktigt ensam idag. Jag har alltid sällskap av min vägledare, mina änglar och mitt inre barn. Att ha funnit dom inom mig är en stor trygghet som gör att jag går genom livet starkare. Det visste ni väl redan, att jag är andlig. Ja, det tror jag framgått i mina tidigare inlägg. Har precis avslutet en djupmeditation som avslut på denna arbetsvecka och jag har landat tillsammans med mina följeslagare. Nu ser jag fram mot en lugn helg med lite städning och återhämtning. Sömnen har inte varit den bästa under veckan så jag är trött som ett lakan men känner mig glad över jobbet och att det fungerar, att idéer kläcks hela tiden kring projekt med min kollega och vän Tina. 

Ser redan fram mot nästa vecka, dels för att få befästa min stränga struktur när det gäller arbetet och sedan börjar min behandling näst vecka. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

måndag 7 januari 2013

Första Steget Tillbaka Är Taget



Första dagen på jobbet igen, och hur gick det då? Ja, halleluja det gick bra. Eleverna som jag ska ha den har terminen var riktigt trevliga, sympatiska, kommunikativa och visste vad de ville ha. Jag satte min ton och prägel på lektionen så de fick känna på vem jag är som lärare. Ingen vanlig kan jag säga. Men det gick hem och jag ser fram mot i morgon. Det är ett gott tecken. Jag har tagit hand om mig genom en vila på eftermiddagen, ätit som jag ska och sedan var jag tvungen att snickra ihop en terminsplanering, men nu är det gjort och det kommer jag få igen de kommande veckorna. 

För övrigt har jag inte tvättat bilen ännu och inte heller städat mitt rum, men det kommer, det kommer. Boken Hitta din plats, andas in har nu fått en egen gillasida. Det känns bra att ha så alla information om den och kring den går ut därifrån. Dit hittar ni här. Vi har också startat en sluten grupp för de som köpt boken. Dels för att kunna utbyta idéer, frågor och tankar kring övningarna med varandra men också för att vi författare finns för frågor. Dit hittar man här

Ta hand om er och kom ihåg att andas

söndag 6 januari 2013

Var Sak Har Sin Tid




Nu säljer jag bilen och det känns enbart skönt. En åtgärd som jag ser som ren utveckling från min sida. Minska utgifter så mycket det går är inledning till ett helt annat levene och syn på tillvaron. Känns både uppfriskande och befriande. Att slippa oroa mig för besiktning, reparationer, skatt, försäkring och underhåll. Nu ska jag BARA städa ur bilen och tvätta den sedan lägger jag ut den till försäljning i befintligt skick. Jag ser hur himlen klarnar upp och blir blå. 

Idag är det vilodag för mig, laddar batterierna för första lektionen i morgon och därmed arbetsdag. Ska fixa lite med kläder, titta på film och laga lite mat. Trivsamt värre.

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

torsdag 3 januari 2013

Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen



Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas