torsdag 3 januari 2013

Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen



Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

7 kommentarer:

Pirjo Brandestam sa...

Bra jobbat Marie-Louise !! Du har all anledning att var stolt över dig själv. Du har inte bara jobbat med dig själv, utan även gett oss andra goda råd på vägen. Fortsätt gärna med det :) Kram <3

Håkan Lindström sa...

Hej Marie-Louise!
Jag har sätt dig växa dig stark och utvecklats oerhört mycket under året som gått, skönt att se att du får en bra start på det nya året och jag tror att både du och jag får ett riktigt bra 2013.
Kramiz från din vän Håkan

Anna-Karin sa...

Jag önskar dig all lycka med det du nu ger dig in i.

Det är stort att våga prova sina gränser tycker jag. Små steg leder också framåt, brukar jag tänka. :)

Kram
Anna-Karin

linasandligaresa sa...

Jag tror jag till viss del kan förstå din känsla att nu komma ut i arbete och samtidigt sätta gränser och lyssna till ditt inre.
Sedan bilolyckan 1999 har jag varit sjukskriven under många år till och från. Är nu sjukpensionär på 50%. Jag är van vid min egen tid och lever utifrån hur jag mår just den här dagen och tar allt som det kommer. Att gå ut i arbetslivet och helt plötsligt ha andra krav på sig, det är inte lätt. Men du kommer klara det bra :) Av det jag läser så framgår det tydligt hur mycket du självreflekterar och utvecklar dig själv. Det kommer du alltid fortsätta göra. Du kommer hitta den tiden även om du går vidare inom arbete.
Oj, det blev mycket text ... Kändes som jag tappade tråden under resans gång ... Men hoppas du förstod vad jag menade.
jag tror på dig och det du gör :)
Kram Lina

MyStory sa...

Otroligt bra jobbat av dig! Du har en målmedvetenhet som är få förunnat :-) Önskar dig all lycka på den fortsatta färden.
Kram

jeanette sandelin sa...

Jag har oxå släppt mycken av min kritik sedan jag slutade kritisera mig själv så hårt.
word M-L ♥

Byronesse sa...

Ja Marie-Louise, du har verkligen gjort ett enorm arbete och jag har så många gånger läst dina inlägg och blivit djupt imponerad och entusiasmerad av dina tankar, insikter och din framtidstro även i tunga stunder. Mer än en klapp på axeln till dig tycker jag:-) Det ska bli spännande att få följa med fortsättningsvis och se vad ni i behandlingsgruppen arbetar med och vilken typ av tankar, insikter och utveckling det kommer ge dig.

Varma kramar
Emma