lördag 5 oktober 2013

Vi Lurar Oss Själva



Varför är det så svårt att leva för många människor? Jag ser en intervju med Leif GW Person på tv4´s morgontv och inser att han får stor ångest över all uppmärksamhet det innebär att släppa en bok. Han behöver återhämtning och finner den på en stubbe ute i skogen under jaktsäsongen. Han har även strategier för att balansera alla sociala intryck genom året. Dricker alkohol under perioder och kommer tillbaka igen. Jag känner med honom och känner igen mig i honom fast min ångest tar sig andra uttryck. Men han beskriver inte bara sig själv när han sitter där och lämnar ut sig själv, han beskriver en väldigt stor del av mänskligheten. Samtidigt som detta spelas upp för mina ögon har programmet mingeltema, Leif avskyr precis som jag att mingla, med allt vad det innebär. Samhället signalerar att vi ska älska att knyta nya kontakter, dela ut visitkort på fest och "varmprata" som mingelexperten uttrycker sig. 

Samhället stressar människan och som Strindberg uttryckte det; 
- Det är synd om människorna! Ja, banne mig är det inte så att det är lite synd om oss. Hur ska vi orka följa med strömmen av socialisering i alla former, förverkliga oss själva flera gånger under ett arbetsliv och sträva efter något som jag anser finns inom oss alla bara vi stannar upp och kliver av karusellen. 

Jag är snart allergisk mot alla tekniska prylar som ska underlätta vår vardag och budskapen duggar tätt över oss att vi inte kan leva utan dessa. Att bedriva undervisning med mobiler, datorer, Ipads över hela bänkarna som konkurrerar med innehållet på lektionen är en utmaning som tröttar ett lärarhjärta. Förra veckan fick jag till och med kommentaren från flera elever att de inte alls ville kvittera ut en lärobok. De förstod inte vitsen för de kunde söka kunskap på annat håll. 

Ja, visst går det att söka kunskap på annat håll men det blir ganska prövande för den undervisande läraren att parera i denna djungel av elever som skriver sina uppgifter för hand, har lärobok, har inte lärobok, skriver på datorn, mobilen, delar uppgifter med mig på drive, delar inte uppgifterna på drive. Någonstans ska läraren knyta ihop påsen, ge konstruktiv feedback och förmå att examinera. Förutsättningarna är låga när det inte längre handlar om att jag har olika individer i klassrummet som ska mötas på deras enskilda nivå med ett visst innehåll. Utan även utförandet av uppgifter sker på hundra olika sätt och jag ska ge formativ bedömning på 1000 olika sätt. Hur får man detta till en fungerande arbetssituation för oss lärare? 

Förlåt, nu halkade jag in på yrket igen, kan inte hejda mig för många tankar snurrar där just nu. Men temat för mig idag var just vart samhället är på väg och hur vi, den lilla människan, ska parera i detta. Ska vi gå genom livet med ångest för att ingen säger ifrån. Vi är inte maskiner! Lyckan finns inte där bortom strävan att alltid öka sin status. Vi lurar oss själva! 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

4 kommentarer:

jeanette sandelin sa...

Jag vill snart inte vara nån del nånting längre...

Anna-Karin sa...

Tankar som jag väl kan känna igen mig i, även om jag inte har funderat över hur det kan vara för en lärare med alla de olika alternativ som finns.

Grattis till att ha blivit friskskriven till 100 %! För mig känns det fantastiskt att du har lyckats ta dig tillbaka och jag önskar dig all lycka i livet!

Kram/Anna-Karin

Anonym sa...

Jo det är så sant. Det är ju just därför antalet sjukskrivna för ohälsa aldrig tidigare varit så stort som nu. Hela systemet är fel och jag är djupt övertygad att allt bottnar i hur det ekonomiska spelet är upplagt, dvs fractional reserve banking, där pengar skapas och globala lån har skjutits upp till månen så att pengar inte längre räcker till till den vanliga människan (som gör denna stressad) och där priser inom alla områden bara stiger. Tyvärr kommer det med allra största sannolikhet bara bli värre. Hela systemet måste förändras för att man ska kunna nå någon form av balans igen. Den här iden om att alla ska ha det så bra och lyxigt har snarare lett till stressade människor, djur, förorenad jord, och olycka. Jag skäms för oss alla att behöva leva under denna tid och vad som har skapats. Peace n love.

Marias Hörna - Njut av livet ♥ sa...

Hej på dig....nu tittar jag in en sväng till dig. Önskar dig också ett fint slut på veckan och en trevlig helg. Kram Maria