onsdag 8 augusti 2012

Utmattad och Utveckling




Tröttheten har knäckt mig lite, jag är på knä i livet just nu och jag har inte ens haft några tankar om vad jag ska blogga om. Slut, kaputt och finitio, så känns det för tillfället, men jag kommer igen. Ett steg framåt och två steg bakåt och ibland är det tvärtom. Så mycket jobbigt med barnen på sistone som har tagit musten ur mig tillsammans med mycket aktiviteter som jag inte hunnit återhämta mig ifrån. 

Igår hade vi i alla fall sista kalaset för i år. Äldsta sonen fyllde 21år och det var en trevlig stund trots att det tar på mig att umgås med hans pappa och farföräldrar, inte för att det finns några obekväma känslor där utan för att det är lite mer "främmande" en bara närmsta familjen. Behöver anstränga mig lite mer att se pigg och glad ut, men det gick inge vidare tror jag. Kul för sonen att de kom och de är jättetrevliga människor. Farmodern sa något som jag hängde fast mig vid, som jag ska återkomma till senare. 

Det som slog mig är just hur ensam jag är med mitt ansvar för barnen och deras bekymmer, pappan var sorgfritt ovetande igår. Barnen vill ha det så, men det tär på mig. Jag hade börjat umgås med en trevlig man men kände att det blir för mycket förväntningar på mig när allt snurrar runt mig så jag avvecklade det. Tråkig, men jag måste mäkta med. Vi har fortsatt kontakt och är vänner. 

Det som sades igår som jag hängde upp mig på var farmoderns kommentar att man inte kan gå tillbaka till sitt forna jobb som utbränd. Hur många klarar det, undrar jag? Samtidigt kan jag ställa mig frågan till att så fort vi börjar må dåligt av någon anledning, vill folk byta jobb? Är det där förändringen ska till eller ska vi skala ner på ambitionsnivån på att utveckla oss själva inom yrkesområden och samla ihop hos och utveckla vårt inre liv istället. Hämta hem oss och fylla vårt liv med aktiviteter som gör att vi vilar på fritiden i sysselsättning som berikar vårt inre och sedan arbetar mer för att klara av att leva. Detta skulle inte arbetsgivarna vilja läsa, jag skulle vara slut, kaputt och finito som jag inledde med. Men eftersom jag redan befinner mig där så spelar det ingen roll för min del. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas



12 kommentarer:

Rebecca sa...

Styrkekramar kommer här, kramar fast jag inte känner dig. Men jag känner igen mig så väl i vad du skriver att det lika gärna kunde varit jag som skrev dina texter.
Även jag är inne i en svacka igen o jag anstränger mig hela tiden för att hålla i hop. Maken känner av det o blir påverkad han oxå. Skulle vilja skriva mer men det platsar inte i ett öppet forum( tror du förstår).
Lev väl tills vi hörs igen.

Anonym sa...

Ja, även jag är ensam om ansvar för barnen och trött i kropp och själ.
Du beskriver det så bra.
Jag kommer inte att gå tillbaka till mitt jobb, har redan provat det.
Min önskan är att hitta en sysselsättning som ger mig energi och glädje både under arbetstid och på fritiden :)
Känner med dig och hoppas du får det stöd och den hjälp du behöver!
Styrkekramar från Anna <3 <3 <3

Pirjo engström sa...

Hoppas att du piggnar till och kan börja känna glädje i det du gör...vet hur du känner dig...har varit där många gånger..men vi kommer alltid igen! Ge det bara den tid som behövs...
Vad din sons farmor tycker om saker och ting i ditt lliv har väl mindre betydelse...eller ingen betydelse alls?? Skit i henne och hennes åsikter...det är bara okunniga människor som resonerar som hon.
Jag ger dig en skyndalångsamtkram! <3<3<3

messan sa...

Kramar till dig! Visst kan man visst gå tillbaka till sitt gamla jobb och med en ny vetskap om sig själv. Människor säger och gör så mycket dumt...så ta inte åt dig....det är ditt liv<3.
Kram

MyStory sa...

Så trist att du inte haft tillräckligt med tid för återhämtning den senaste tiden. Dessutom är det tråkigt att du inte känner att du orkar med den man du träffat på det sätt du skulle vilja. Hoppas att du snart lyckas hämta kraft igen min vän.
Kramar

Fröken Hulda sa...

Förstår att du är trött om det varit mycket. Jag klarar en sak per dag (utanför hemmet) om jag inte ska bli totalt slut i kropp och hjärna. Oftast klarar jag att stanna vid en sak men ibland...

Att gå tillbaka till samma jobb... Handlar nog om vart man jobbar. Jag SKA tillbaka. För jag vill inte göra nåt annat.

Vida sa...

Först och främst.. stor varm kram!

Sen är det väldigt olika kan du hälsa farmor, det finns flera som kan återvända till sin arbetsplats... det är olika.

Låter tungt att kalasansvar vilar på dig.. gör inte mer än du orkar. Känn ingen bloggpress.. vi finns kvar.

Kram

En Vacker Vardag ♥ sa...

Jobbigt att vara i en tung period hoppas det vänder snart <3

Svårt det där med att gå tillbaka till sitt jobb, jag tror att det är olika för oss alla. Jag ville så gärna tillbaka och provade i Mars men det funkade ej och nu tror jag mest att det var för att göra ett avslut för mig själv. För ag ser så många saker som jag inte klarar av som inte är bra för mig. Så jag är klar där.
Ska ha möte nästa vecka så vi får väl se vad som händer!!!

Kram Lotta

Lilla Kullan sa...

Goa gumman. Hoppas att du får en bättre dag imorgon.
Jag måste ändå berömma dig för att du vet var dina begränsningar går, trots att det kanske innebär lite sorg när du måste ta svåra beslut. Kram Stina

jeanette sandelin sa...

EN anledning till att bli utbränd tror jag beror på alla nedskärningar.
tänk på alla sjuksköterskor t ex. som jobbar på sin semester.
alla får fler och fler uppgifter, ansvarsområden och åtaganden.
färre skall göra mer.
i skolan är det väl värre än nånsin...

Ulla sa...

Kram ♥

Herr Nilssons Fru sa...

Utbränd - ja idag ska ju varje arbetstagare göra mångas jobb på många ställe så att människor tar slut och brakar ihop ser inte jag som något konstigt. Vi är trots allt bara människor. Antar det är ett elände att komma igen när man väl nått dörrgränsen - förstår din trötthet o leda. Men jag hoppas o tror att du en dag ska vara tillbaka på banan fullt o fast. Att sedan bär ensamt ansvar för barn o sånt kan jag förstå är ennu en tung börda att bära i ditt tillstånd.
Känner med dig. Kramiz