tisdag 15 maj 2012

Tacksamhet



Att känna tacksamhet och kärlek över det som är bra i mitt liv ger en känsla av ödmjukhet som jag gillar. Jag tog mig en stund innan jag somnade igår och tackade för det som jag är glad för. Jag känner stor tacksamhet över mycket. Fokus läggs vid positiva känslor om hur rik jag är och att jag fylls av allt det fina jag har i mitt liv. Tankar som att jag har förmågan nu att faktiskt ge mig det jag behöver i livet och att alla vägar är möjliga, gör mig också rik på många sätt. Att vara medveten om vad jag är och hur jag fungerar ger klarhet och tacksamhet, för nu vet jag hur jag ska förhålla mig till livet. Wow- känslor kickar in. 

Att jag är rädd och begränsar mig genom det är jag väldigt medveten om. Jag är själv och har ansvar för barn och att de ska få mat på bordet så på något sätt så finns rädslan om försörjning och att kasta sig ut i drömmar om ett arbete som inte med detsamma ger inkomst går inte. Men jag försöker finna ro och tacksamhet att jag är här och nu och det som ska bli kommer till mig. Missförstå mig inte nu. Jag sitter inte i soffan och gör ingenting och tror att livet ska komma till mig, utan jag menar att  medan jag blir starkare kommer jag bli mer och mer aktiv i mitt görande och då öppnar sig förslag och saker kommer till mig och det är upp till mig att hoppa på tåget eller står kvar. Rädslan kan göra att jag står kvar, men jag hoppas att jag ska ha mod att ge mig det liv jag vill ge mig själv och mina barn. 

Att det inte finns klara bilder och vägar just nu, oroar mig inte så mycket utan det är kanske så att jag inte ser det nu för att jag tänker på ett visst sätt. Jag kanske måste tänka om eller tänka annorlunda för att se vägen. Nu ska jag ut i naturen... 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske att rädslan är den största utmaningen för väldigt många av oss. Ett stort steg framåt är ju att inse att man är rädd, så att man inte förväxlar den med annat.
Jag jobbar också med den - tycker att när jag tar fram min nyfunna självkärlek och öser den över mig, så minskar rädslan. Det sägs ju att i kärleksrelationer kan inte kärlek finnas samtidigt som räslan. Kanske det är samma i "självrelationen", att öser man kärlek över sig så jagas rädslan bort.
Ann

Fröken Hulda sa...

Rädsla är en nedärvd känsla som kan förknippas med flyktinstinkter och försvar. Ren överlevnad med andra ord. Så länge dessa känslor inte tar över måste dom få finnas.

Ha´ det gott ute

En Vacker Vardag ♥ sa...

Med tacksamhet och kärleken till livet kommer man långt.. Jag tror att kommer till oss när vi är mogna att ta nya steg på våran väg i livet.

Hoppas du hade det skönt ute i naturen, och världen är bra liten såg att vi hade 2 gemensamma vänner på FB. Bor du här i krokarna. Jag bor i Hallstahammar.

Kram Lotta

Marie-Louise Nilsson sa...

Jag bor i Västerås och Helena Wiklund är en av mina barndomsvänner och kär vänner fortfarande Kram Vem var det mer som du var vän med. Måste kolla.

mindfulnessmamman sa...

Jag tror som du att om sinnet är öppet, vi inte forcerar så kommer det som ska till oss. Och vi ser det!

Jag tycker du gör klokt i som tar hand om dig. Det behöver du.

Önskar vi bodde nära så vi kunde ses!

Kramis