lördag 12 maj 2012

Att Vara Både Stark & Skör




Tankar som väckts när jag läser boken "Drunkna inte i dina känslor" är bland annat att jag har upplevts opålitlig av mina kollegor. Jag kan förstå det, för hur ska man förstå när någon är stark ena gången och bär mycket på jobbet, kommer med nya idéer, är engagerad och entusiastisk vid nya projekt och andra gånger är så liten och svag att jag inte tar mig till jobbet. Hur sjuk kan en människa vara? förstår jag att de tänkte många gånger. För kroppen reagerar med den ena fysiska krämpan efter den andra och ibland så har jag bara krupit under min sten och ligger i fosterställning. Självklart är det svårt att få ihop de två så skilda bilderna av en människa. Men det är jag... båda sidorna är jag... 

Något som jag hade svårt för när jag arbetade som pedagog i grundskolans äldre åldrar, var övernattningar. Jag klarade inte av att vara bland elever så många timmar utan att få möjlighet att stänga av. Jag uttryckte min förtvivlan över detta för jag tyckte så mycket om eleverna. Men jag mäktade inte med, till kvällen blir jag osocial och kryper in i mitt skal. Ska jag då när jag är som skörast och tröttast fortsätta vara pigg, allert och arbetsför? Detta gick inte för mig. Jag fick alltid skeptiska blickar från mina kollegor när jag försökte sätta ord på detta. Varför skulle inte jag klara det, när de andra klarade det? Vad var det för skillnad på mig? Det var ju bara en natt? Man fick väl vila sedan. Om jag var med om en sådan övernattning så tog det så mycket på mina krafter så jag var inte människa på en vecka efter det. Jag blev oftast sjuk. Idag kan jag förstå min reaktion, när jag har hittat orden som förklarar varför jag blir så utmattad i böcker och forskning. Skillnaden på mig är ju den att jag tar in så mycket mer intryck av varje enskild händelse till skillnad från min kollegor. Och dessa intryck bearbetar jag på djupet... Det går åt mer energi hos mig. 

Andra bitar av min personlighet som tas upp i boken är just gränslöshet. Jag känner ofta inga gränser i saker jag engagerar mig i, i individer jag engagerar mig i, gränser som förälder, eller om jag möter en stark person så kan jag tappa gränsen över omhändertagandet om mig. Jag släpper allt och blir "buren". 

Energidräneringen göra att jag vissa gånger inte kan välja eller ta beslut, det finns ingen energi kvar att göra det. Det kan vara helt omöjligt att välja mat eller schampoosort.  Och vissa dagar handlar det bara om att krypa under en sten och försvinna, det blir tyst och mörkt och jag får den efterlängtade vilan jag så förtvivlat behöver. Jag svarar inte i telefon då.  Om energi är slut så är den slut och då går det inte att utsätta mig för sociala sammanhang. Hur mycket jag själv en skulle vilja. 

Jag kan få känslor som nu drar jag, jag packar väskan och flyr för jag mäktar inte med mera. Eller att jag har ett så rikt inre liv så mitt yttre liv kommer på kant för det inte finns energi kvar till det. Det är här jag ibland önskar att jag hade en avstängningsknapp. När man inte vet hur det kommer vara den ena dagen efter den andra så är det väldigt svårt att planera. Jag vet inte hur många gånger jag har fått ställa in saker för jag just den dagen är skör. 

Många gånger ägnar jag mig åt att tänka vad andra ska tänka om mig när jag gör som jag gör och är som jag är. Istället borde jag vara den första att förstå mig och att jag gör så gott jag kan och ta hand om mig själv istället . 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


6 kommentarer:

Richard - Vardagsbetraktelser.se sa...

Tänker på en dikt jag gillar massor när jag läser detta inlägg. Ger den till dig:

Att vara stark

Att vara stark är inte
att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark
Är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark
Är att se ljus i mörkret och
att alltid kämpa för att nå dit.

En stor kram till dig!

jeanettish.blogspot.com sa...

så jag känner igen!
det där med att sova borta öht.
jag kan inte vara aktiv kvällstid.
jag kan inte sitta på en köksstol med min ibs. inte på kvällen.
spela spel kl 23.00 går fetbort.
jag vill bara vara tyst, se på tv och skynda mig i säng.
jag fungerar fram till kl 14!
sen är det bara att bita i demonerna och vänta tills jag kan få gå och lägga mig.

du är inte ensam ♥

och om kollegorna inte begriper mångfald och olikvarande så vilar problemen hos dem.

jag är morgonpigg, urpigg.
aldrig lat.
DET retar det oxå - tro mig!

Ord sa...

Känner igen nästan allt! Och det är sannerligen en tröst!

Men när det gäller gränslöshet så ger jag också järnet, men bär aldrig mig själv. Bara andra. Och det slutar med att jag "ligger där i en pöl".

Så jävla trött på att alltid få höra hur stark jag är. Men nu har jag börjat säga " att du ser ju bara en sida av mig. Inte den när jag sitter på köksgolvet och gråter". Då brukar "dom" bli tysta.
Men förstår tror jag knappast dom gör. Det är nog svårt att vara vän med oss starksköra och inte vara likadan.

Egentligen borde jag sätta Drunkna inte i dina känslor-boken i handen på alla som ska umgås med mig;-)

Varm varm kram ♥

mindfulnessmamman sa...

Känner också igen det mesta du här beskriver. Jag tror dock att det viktigaste är att konstatera och acceptera att så här är Du och så här är Jag. Vad det sedan kallas är diagnosticeras är relativt ointressant, om än förklarande. Det är hur vi kan må bättre och ta hand om oss som är det viktiga. För mig är Mindfulness och Basal Kroppskännedom en så stor kraftkälla att ösa ur. Tankarna och analyserandes får vila. Kroppen och den inre stillheten får utrymme.

Kram till dig som är så fullständigt fantastisk och underbar som du är!

Fröken Hulda sa...

Bara de första raderna... Vill att mina kollegor ska läsa dem för visst måste de undra hur man kan orka massor några veckor och sen bara rasa.

Tack för ett klokt och viktigt inlägg

Anonym sa...

Det där med planeringen ... hur många kalas, bröllop och annat har man inte tackat nej till för att man inte vet om man kommer att orka just den dagen?
Ann