onsdag 30 maj 2012

Medvetenhet Om Sin Närvaro



Den här bilden lade jag på min fb gilla-sida igår kväll men jag vill utveckla tanken kring den så jag lägger den även här. Alla är vi människor med mycket omkring oss oavsett vilket liv vi lever. Ensam, sambo, särbo eller i familjesituation. Det är mycket som ska styras med i vardagens alla görande för att livet ska flyta på så smärtfritt som möjligt. Vissa glömmer sig själva, har kanske en tanke om att ta hand om sig själv men tar sig inte tiden. Andra är duktiga på att lägga in egentid på sitt schema. Hur vi än lever så är det mycket intryck vi möter varje dag. Ögonen (synen) får in massa information som ska bearbetas, precis som med öronen (hörseln). Men det som är frågan är om vi ser det ögonen ser och om vi hör det öronen hör. Det är självklart att vi måste ha ett visst filter och låta vissa saker få bli brus i ytterkanten av vårt medvetande. Men det som är viktigt och betydelsefullt för oss vill vi väl se och höra. 

Jag kan upptäcka att jag inte ser det jag vill se och hör inte det jag vill höra. Jag kan i min situation filtrera bort fel saker i sviterna av utbrändheten. Jag har all tid i världen med mig själv, jag om någon borde hantera filtret på ett väl avvägt sätt. Men även jag får påminna mig om att se det jag vill se och höra det jag vill höra. För mig är mina barn och naturen viktiga för mig, det vill jag se och höra. Den här våren har jag sett våren på ett helt annat sätt. Jag har aldrig tänkt på hur vackert allt är, jag har upptäckt de buskar och träd som blommar med småblommor, jag har upptäckt utvecklingen från kal gren till bladklädd gren med blommor. Jag har upptäckt nya blommor som jag aldrig sett förut. Jag förundras och berikas varje dag jag ser våren i sin fulla prakt. Jag fylls av energi av naturens härlighet.

Min son har växt om mig, han har blivit så stor, han har börjat så smått komma i målbrottet men han har fortfarande stort behov att jag hör och ser honom. Jag stannar upp idag och lägger min uppmärksamhet på honom när han vill berätta om en match eller händelse i skolan. Förut var jag inte närvarande kan jag ärligt erkänna, när jag levde med pappan så var det han som tog mycket av det  vardagliga samtalet med mina barn. Jag sov och var helt inne i en dimma av trötthet. Jag kunde titta på mina barn och se att de pratade med mig, men jag hörde inte vad de sa. 

Allt tråkigt har något gott med sig, säger man. I detta fall, min skilsmässa och min bearbetning av min utbrändhet, har varit god för min relation med mina barn. Idag har de en närvarande mamma, de flesta dagar. När jag säger närvarande så menar jag med ögon och öron och inte ett skinande hem och middagen på bordet klockan fem. Men jag hör och ser mina barn idag. Jag talar med dem och jag kramar dem och jag säger att jag älskar dem. Jag får tillbaka det. Ibland när min son sitter i fotöljen bredvid mig så rör han min arm eller tar min hand spontant.  Jag fylls av varm moderkärlek när han gör så. Energin flödar i min kropp av min relation till mina barn. 

Men jag har även dagar då jag märker att jag inte är uppmärksam och behöver påminna mig om vad jag ser och vad jag hör. Detta handlar om hur medveten jag är i min närvaro och det är en träning precis som att träna sin kropp fysiskt. Vi behöver påminna oss själva om, träna och fundera över detta för att inte missa det vi uppskattar mest i livet. 

Vad är viktigt i Ert liv, ser ni det ni vill se?

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


13 kommentarer:

thejeanettishway sa...

så underbart du förmedlar dina tankar och kunskaper.
jag suger tag i barnen ibland för att jag själv oxå måste ha närhet.
så skönt att sitta i soffan på kvällen. blanda ben och känna att man hör ihop ♥

LyckligaPraliner sa...

Jag kan känna att jag ibland inte hinner med. Barnen växer så fort och visst är jag glad för det också. De är ju pigga, friska och levnadsglada. Och just för det är jag tacksam ändå. Livet går som det är tänkt. Jag vill inte missa dem. Och jag tror att jag ganska stort hinner med dem ändå. Men det är som du skriver att vi behöver påminna oss själva, träna och fundera. Annars kanske vi missar det vi uppskattar mest i livet.

Jag har något i mina tankar som jag behöver komma förbi för att komma vidare. Det hindrar mig känner jag. Det är första gången jag råkar ut för detta i den omfattningen. Kanske har jag inte "råkat" ut för den tanken tidigare. Nej, det är nog bland den svåraste tanke jag haft. För den betyder väldigt mycket. Och jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till den. Tids nog gör jag det. Ibland måste en del tankar få finnas kvar en stund för att det ska bli bra sedan.

Vad härligt att läsa att du sett våren på en helt annat sätt :) det finns ju så mycket fint där ute. Så mycket fint i livet.

Kram Ann-Louise

MyStory sa...

Du har rätt i att det har sina fördelar att ha mer ledig tid även om man helst av allt önskar att man vore frisk. Man utvecklas som människa om man använder en del av tiden till att utforska och lära känna sig själv. För mig har min sjukdom inneburit att jag blivit mer ödmjuk och jag uppskattar det goda i livet mycket mer än tidigare. Önskar dig en fortsatt fin dag vännen!
Kram

Anna-Karin sa...

Vilken fin blogg du har! Lycka till med ditt skrivande.

Jag håller själv på att läka från en djup utmattningsdepression.

Bloggandet har hjälpt mig mycket för att hitta tillbaka till orden som jag faktiskt förlorade då för 13 år sedan när jag var så svag.

Kram!
Anna-Karin (Maskroskvinnan)

Stina sa...

Var rädd om dig gumman. Det är härligt med allt gott som vi kan se och allt bra som händer runt oss. Det dåliga får man försöka filtrera bort. Inte alltid lätt, men om man tar lite i taget. Skriva av sig är ju väldigt bra och det kan du ju verkligen göra... skriva alltså.
Ta det lugnt i trafiken bland blommor och kossor.:-D Puss

Malou Thorman sa...

Ja, tittar du eller ser du? Hör du eller lyssnar du?
Jag har upplevt att min grund, ork och tillit till livet har kommit när jag började medvetandegöra mina erfarenheter. Precis så som du verkar göra just nu.

Bara genom att bli medveten gör att energin förändras och att man då inte så lätt hamnar i rollen då man tar på sig törnekronan.

I början behöver man inte göra så mycket mer än att bli medveten, det är ansträngande nog.
Så även när du själv upplever att du inte är närvarande så har du ju medvetandegjort detta för dig själv. Det är stort för många kommer inte dit idag!..
Kram till dig..
Malou

LillaTuss sa...

Jag har blivit mycket bättre på att se det lilla i det stora. Detaljerna som är så lätta att missa. Tror att mitt möte med kameran för några år sedan hjälpte mig på traven... och så åldern såklart!!

Byronesse sa...

Jag, precis som du måste ofta göra mig medveten om att jag ska vara medvetet närvarande... och jag precis som du har tiden att göra det eftersom jag lever ensam men för mig precis som för dig, skiftar förmågan väldigt från dag till dag, från stund till stund. Satt nyss och pratade med min mamma på telefonen och kände hur långt borta jag var och hur frånvarande jag lät. Trots detta kunde jag inte tvinga fram den närvaro jag egentligen vill förmedla henne och min familj. I det stora hela, är jag dock väldigt nöjd med mina framsteg under våren vad gäller min närvaro både inåt och utåt. Du skriver så bra om detta och jag känner så väl igen mig. Önskar jag hade din förmåga att uttrycka mig. Jag har haft svårt att hitta det inre språket den sista tiden. Det flödade så lätt i början av året. Fast egentligen gör det ju inte så mycket...bara jag får må fortsatt bra och det har skrivandet blivit en del i.

Kramar/Emma

LyckligaPraliner sa...

Hej igen! :)

Sv; Renkorna tappar sina horn i maj efter att de fått sina kalvar. De växer ut igen under sommaren. Rentjurarna tappar sina i november efter brunsten. Hornet jag fann var litet men det skulle bli väldigt fina knappar av det om jag visste hur och hade verktygen. Jag ska ha det som prydnad iaf.

Kram Ann-Louise

Anonym sa...

Så klok du är vännen. Och så glad jag blir över att du utvecklat relationen till dina barn. Barn behöver bli sedda och hörda och bekräftade. Inte med prylar och aktiviteter, utan genom att lyssna, se och vara intresserad av deras vardag.
Oftast ser jag allt kring mig, men vid svår trötthet och smärta, stänger sig ibland bubblan runt mig.

Kram vännen

Kvinna i medelålderns tid sa...

Så bra du beskriver det, allt! Visst är det så att det behövs en rejäl skopa utsatthet för att vakna upp ibland. Lika för mig. Mina sinnen är bättre nu och jag värdesätter andra saker. Mina barn är till viss del mer "nära" nu, träffar dem inte så ofta men kärleken är tydligare. Lovar att andas! Kram

Lollo sa...

Du är duktig på att förmedla tanke & känsla.
Fint!

Vida sa...

Vad du är skicklig att sätta ord på kloka saker.. älskar att läsa hos dig. Jag ser det jag vill se numera.. det där med känslighet när man är utbränd/vidbränd/trött känner jag igen...

Kramar från Liv