fredag 9 mars 2012

Phuuu...


Melwin som badat färdigt och väntar på en matte som inte vill sluta bada. 
Idag blev inte handlingen lika bra som jag hade tänkt. Det blev en sådan där dag, som också är okej, men är väldigt tröttande när man är utbränd. Jag vaknade sent och det blev en utdragen frukost och när jag tyckte att nu var det nog dags att äta då ringde min dotter och ville bli hämtad och följa med som sällskap vid handlingen. Det var inget som jag kunde säga nej till eftersom hon är så mån om sin mamma som tycker det är stressigt att handla. Så in med en tandborste i munnen och iväg som ett skott med håret på ända och sådär "snygg" som man bara kan vara när man har gått raka vägen från sängen till bilen. Mycket trafik som gör att jag måste mantra mig själv att släppa tankarna och tvinga mig vara här och nu. 

Väl i affären är jag redan uppjagad och andas tungt... min dotter lugnar mig och vi gör våran handling, allting gott där. Klara! Ska bara betala, kortet ligger inte i fickan!!! Var är det? säg inte att det ligger hemma. Ja, det var bara att ställa undan vagnen och åka hem. Vi skulle in på systemet så jag tänkte vi kunde göra det före vi åkte hem och använda min dotters kort. Så jag kör dit, men på vägen upptäcker jag att mitt kort ligger i bilen så jag vänder och in i affären och betalar och tar in varorna i bilen. In på systemet, dottern sitter kvar i bilen. Ingen täckning på kortet, hm lägga undan varorna igen och ut i bilen och låna min dotters kort. In igen och sedan köra hem. Phuu.

Jag fick lugna mig när jag kom hem och försöka koppla av, andas och bara leva här och nu. Det gick bra! Men vad det tar på mina krafter.. jag som ibland inbillar mig att jag bara behöver skärpa till mig och så är jag frisk igen. Hm... kanske inte så enkelt. 

Nu har jag landat, druckit en varm kopp nyponskalsdryck och andats. :) Nu ska jag äta lite mat och ta det lugnt, om en stund kommer en vän och hon och jag ska dricka lite vin och fnittra tillsammans. 

4 kommentarer:

LillaTuss sa...

Känner igen fenomenet med hur utpumpad man är efteråt. Hur enormt det tar på krafterna. Som att springa ett maratonlopp. Men du gjorde det och du kunde andas dig till lugn igen. Kram

LyckligaPraliner sa...

Hejsan! Tidigare idag skrev jag en kommentar hos dig som handlade om detta med närvaro. Allt försvann!! :( Så typiskt och jag blir..en aning...frustrerad! Jag tyckte om det inlägget och hade en hel del att säga och nu hinner jag inte skriva det igen :(

Hoppas din kväll blir riktigt kul med din vän!

Ann-Louise

Ninja sa...

Känner igen "hjärnsplittret" eller vad man nu kan kalla det?

Monica sa...

Jag känner också igen situationen, bra ord som Ninja skrev: hjärnsplitter.
Önskar Dig en bra helg.
Kram och vink från mig.