fredag 9 mars 2012

Närvaro




Vad menas med medveten närvaro? Är ni närvarande i ert liv? Jag vet i alla fall vad onärvaro innebär. Jag ska ta några exempel från mitt tidigare liv.

Jag hade en väldigt stor önskan att gifta mig och alla detaljer var väldigt viktiga. Man kan säga att jag doktorerade på förberedelserna. Jag gick in för detta under lång tid till den milda grad att när sista provningen av klänningen skulle ske så jag drunknade i den. Jag hade rasat över 10 kg, jag fick byta klänning vilket innebar att tänka om helt och hållet med dekorationer, blommor och teamt på färg på bröllopsdagen. När dagen D var här så var jag helt frånvarande, jag upplevde hela dagen som i en dimma. Det var som jag stod och såg på när dagen följde min minitiösa planering. Jag hade gjort ett sådant bra förarbete så allt gick efter konstens alla regler. Kanske hade jag behövt att något gick helt åt skogen, för att få vakna upp ur min dvala och vara något närvarande. Men så skede inte..

En annan händelse i mitt liv var en utlandssemester till Cypern med familjen. Vi hade sparat länge, väntat och längtat. Så när jag befinner mig där på en fin plats, med familjen, härligt väder och havet precis utanför hotellrummet så upptäcker jag att jag ligger och tänker på vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag är inte där, jag har redan vandrat vidare. Det var första gången jag med allvar började fundera över mitt liv och min inställning till livet. 

I vårt hus renoverade vi mycket under 10 års tid. Vi kom på det ena projektet efter det andra och när vi var mitt uppe i en renovering så njöt jag inte av den utan var redan i tankarna på vad vi skulle göra här näst. Jag fick ett underbart badrum med högtalare i taket, dämpad belysning, massagebadkar och bastu. Det var så fint och så rogivande, jag hade en vas på vägen som var som ett provrör. I denna satte jag varje fredag en färsk ros, ofta från min egen trädgård men annars en som jag köpt. Jag njöt inte av denna underbara möjlighet en enda gång... jag använde inte bastun en enda gång. Jag var redan på väg mot nya planer. 

Detta är att leva i onärvaro, detta gör jag inte i dag. Jag ser att jag har gjort en ordentlig resa inom mig och jag har upptäckt värdet att faktiskt njuta av det som är omkring mig här och nu. Åker jag på en resa idag så njuter jag av varje stund på den resan och uppskattar miljöombytet och det jag ser och hör omkring mig. På det sättet så är jag mer medvetet närvarande idag. 

Jag minns i början av min resa med mindfulness så gick jag och min kollega på en skogspromenad. Det blev så tydligt för mig skillnaden av närvaro. Hon gick och pratade om jobbet hela tiden och var glad och upprörd om vartannat. Jag såg vårtecknen och gav små glädjeutrop när jag såg en vitsippa eller hörde fåglarnas kvitter. Jag hade lämnat jobbet när vi åkte därifrån, jag njöt av stunden vi hade i skogen och vad den gav medan min vän var kvar i jobbet. Kanske att hon upptäckte hur fint och trevligt det var i skogen när hon satt i soffan på kvällen och tänkte tillbaka på vår promenad. Men då var hon ju inte heller närvarande i den stunden. Att vara i soffan och njuta av det. 

Hur känner ni om närvaro och medveten närvaro? Jag tycker inte det är enkelt men jag ser mina framsteg och njuter av min utvecklingsresa och att jag idag kan njuta av här och nu. Men jag är inte här och nu hela tiden. Min frustation om att vara sjuk och viljan att bli frisk tar mig från här och nu många gånger. Jag jobbar med mindfulness men glömmer ibland att öva och andas trots att jag vet vad nyttigt och välgörande det är. 

Berätta vad ni tänker om Närvaro och när ni var närvarande i en stund ni njöt extra mycket av eller om ni minns något tillfälle då ni inte var närvarande och att det på det sättet inte blev som ni tänkt. 


3 kommentarer:

Fröken Hulda sa...

Så som du beskriver onärvaro har nog inte jag upplevt mig själv. Däremot att tankarna fladdrar iväg nu och då sker per automatik. Jag har insett att övningarna i MBKT som jag gått inte passar mig. Inte alla. Jag har tagit till mig några meditationsövningar och en stretchövning som funkar.

Riktig närvaro kan jag känna en morgon när jag går ut på balkongen och åter igen ser min makalösa utsikt och känner mig lyckligt lottad att jag bor just här

messan sa...

Jag var nog inte så bra på det här innan jag blev sjuk men när jag fick min MS så fick livet en annan dimension och jag uppskattar små saker på ett djupare sätt. Jag sätter mig ofta ner och bara njuter och är här och nu. När vovven fanns kunde jag sitta på en stubbe i skogen och bara andas in den friska luften och känna lugn och harmoni. Jag mediterar också och går ibland på healing och får även utföra det på andra. När jag tappar bort närvaron brukar blunda och andas och känna in<3.

Varma kramar till dig

Richard Lindgren - vardagsbetraktelser.se sa...

Min närvaro hittar jag nog mest när jag är ute i skogen själv med vovven och kameran i handen. Att som "messan" ovanför säger sitta på en stubbe och bara filosofera. Eftersom att jag har ett jobb som går ut på att prata med ungdomar om hur de ska ta sig vidare så går det åt att jag är närvarande hela dagarna. Då är det extra skönt att finna närvaron i sig själv och bara koncentrera sig på sig själv.

En gång jag inte kände närvaro och som skrämde mig var när jag skulle åka till grannstaden för att handla. Jag var superstressad och satte mig i bilen. Efter 1,5 mil upptäcker jag att jag är på väg till jobbet som ligger helt i en annan stad åt andra hållet än dit jag egentligen skulle. I de fallen då jag känner mig stressad har jag jättesvårt att vara närvarande. Då är det extra skönt att ge sig ut i skogen med kameran och vovven.

Vill även säga att jag tycker du ta jättefina bilder.

Kram Richard