lördag 31 mars 2012

Andas, Kärlek & Livet




Idag ska jag av kärlek till mig själv reflektera över min väg genom sjukdomen. Jag ska dokumentera vägen från början till där jag står idag. Ibland är det nyttigt att göra en paus och fundera över vart jag befann mig bara för en tid sedan för att få perspektiv på vart jag är idag. Vi blir blinda för våra framsteg och för att synliggöra dessa bör man dokumentera händelser som har varit av betydelse. 

Dokumentationen kan självklart se olika ut;


  • Skriva dagbok 
  • Brev till sig själv
  • Tidslinje
  • Tidslinje rent praktiskt med foton, texter och dokument på en vägg.
Hur det görs spelar alltså mindre roll utan betydelsen ligger i att göra resan tillbaka för att se sin egen läkning och framsteg. 

Man kan kanske få för sig att jag bara sitter och ältar i min sjukdom och processen ur densamma men så är det inte. Jag är mycket i nuet och jag njuter av kaffestunder, promenaderna är inte bara motion och träning utan är en ren meditativ stund. Ja, ni vet jag fotograferar mycket och då är jag bara i ren och skär njutning. Jag skulle till med kunna gå så långt så jag känner mig lycklig när jag går och söker motiv, ser på världen och upptäcker små växtligheter som kan vara gömt för ögat om man stressar förbi. Men idag blir det yoga inne istället för promenad, det stormar på där ute så jag har ingen lust att gå ut i onödan.

Ha en mysig dag var Ni en befinner Er och glöm inte att Andas. <3


5 kommentarer:

mindfulnessmamman sa...

Klokt att veta varifrån du vandrat i din process, då är det lättare attest målet dit du är på väg. Ja, att promenera och vandra kan verkligen vara meditativt. Kameran kan nog även göra att man ser världen med nya ögon, lägger märke till detaljer, färger och former på ett annat sätt. Du lyckas så fint med dina kort! Ha en skön dag idag M-L :-)
Kram

mindfulnessmamman sa...

Att se målet ska det vara ;-). Min padda stavar om för mig ibland!

Byronesse sa...

Det är en väldigt bra sak att göra tror jag! Min blogg har fått fylla en del av den dokumentationen för mig. Vägen är ju inte spikrak och då glömmer man bort att se efter hur långt man ändå kommit. Det är bra att du påminner om andningen. Jag har inte fått plats med någon luft i mina lungor de senaste dagarna, men det vänder snart hoppas jag.

Kram på dig!
Emma

Fröken Hulda sa...

Som Byronesse skriver så har även min blogg indirekt fungerat som en dokumentation. För allt har inte skrivits men det jag HAR skrivit har fått mig att reflektera desto mera.

Jag hoppas det "ljusnar" för alla oss som inte fungerar fullt ut. Att vi kan andas utan att behöva påminnas. Att vi kan leva och njuta av livet som egentligen är så kort.

Kram ♥

MyStory sa...

Här är det soligt och fint men lite kyligt. Jag och min bror ska gå ut och äta middag om en liten stund :-) Önskar dig en fin kväll!