torsdag 26 april 2012

Önskan Om Att Bara Vara




Idag har jag haft en sådan där dag då jag har varit ute bland folk, iakttagit folk och tänkt så det knakar och mitt i detta har jag inte varit alldeles snäll mot mig själv. Jag har varit ordentligt kritisk mot mig själv. Runt omkring mig har jag många ganska sorglösa människor. De tar vardagen som den är, tar sig själva som de är och funderar inte så mycket över det ena eller det andra. De har förmågan att underordna sig överliggande system och regler som inte alla gånger överensstämmer med deras egna uppfattning och värderingar. Jag har inte denna förmåga. Jag har väldigt väldigt svårt att underordna mig sådant som jag inte står för fullt ut. Detta mina vänner är mitt stora problem som gör att jag befinner mig precis där jag är idag. Utbränd och vilsen!

Jag önskar att jag bara inser att detta är min fallgrop, bestämmer mig att ändra mig och arbetar under former som andra har bestämt och i det lilla försöker få arbetet att passa mina värderingar. Inte "slå på stora trumman" alla gånger och "göra skillnad" hela tiden. För min egen skulle bara "gilla läget" lite mer och inte frågasätta hela tiden. 

Ibland blir jag riktigt orolig för mig själv. Varför försöker jag så mycket, varför tror jag att jag ska hitta "felet" hos mig, kunna ändra på det och sedan är allt bra. Blir allt bra någon gång? Jag vet inte många som arbetar så mycket med sig själv som faktiskt jag gör. Är det till det bättre? Gör jag mig sjukare? Varför kan jag inte bara vara? Just nu är jag, i mina ögon sett, en av de största, oattraktivaste och osocialaste  kvinnor som finns som dessutom inte klarar av att arbeta.

Jag vill vila, känna mig nöjd, bara vara som jag är, arbeta och vara nöjd med det, gå hem och leva i lugn och ro och bara vara nöjd med det. Ta allt för vad det är, ta livet som det är. Åååå, vad jag önskar att jag kunde stänga av knappen i huvudet som analyserar, reflekterar och frågasätter hela tiden. 

Varför och när jag blev sådan som inte kunde underordna mig system och regler har jag ingen aning om. En kurator sa till mig att jag på grund av min blyghet någonstans hittade en livsstrategi som fungerade och fick mig att överleva trots min blyghet och denna strategi lever jag fortfarande efter. Trots att den inte är av godo för mig som person.

Jag är TRÖTT....


Ta hand om Er och glöm inte att Andas.



9 kommentarer:

Byronesse sa...

Hej fina Marie-Louise!

Idag känns det till stor del som om jag har skrivit ditt inlägg... De här styckena är så klockrent, fullständigt, huvudet på spiken, spot on jag:

Ibland blir jag riktigt orolig för mig själv. Varför försöker jag så mycket, varför tror jag att jag ska hitta "felet" hos mig, kunna ändra på det och sedan är allt bra. Blir allt bra någon gång? Jag vet inte många som arbetar så mycket med sig själv som jag faktiskt gör. Är det till det bättre? Gör jag mig sjukare? Varför kan jag inte bara vara?

Jag vill vila, känna mig nöjd, bara vara som jag är, arbeta och vara nöjd med det, gå hem och leva i lugn och ro och bara vara nöjd med det. Ta allt för vad det är, ta livet som det är. Åååå, vad jag önskar att jag kunde stänga av knappen i huvudet som analyserar, reflekterar och frågasätter hela tiden.

Kanske är det skönt för dig att veta att du inte är ensam, kanske är det bara än mer frustrerande men jag tycker det ger mig en viss lättnad att veta att, det finns åtminstone en (du) därute som förstår precis exakt vad jag känner, hur konstigt jag funkar och vad jag jobbar med så hårt.

Bamsekram till dig!
Emma

MyStory sa...

Du anar inte hur mycket jag känner igen mig själv i det du skrivit i ditt inlägg. Det är nästan läbbigt!
Kram på dig med :-)

Fröken Hulda sa...

Du kan väl berätta om du hittar den där knappen. Kanske du stöter på duktighets-knappen också... då vill jag veta vart den är.
Kram

Marie-Louise Nilsson sa...

ååå, raringar ... ni anar inte hur skönt det känns att jag inte är ensam med att krångla till livet. kram på er ! <3

mindfulnessmamman sa...

Jobba mycket på "släpp taget" övningar. Att analysera, reflektera och kritiskt granska allt tar så mycket energi och kraft, och komplicerar livet. Försök inte så mycket. Tillåt dig att bara vara som du är; stolt, klok, vacker och kärleksfull.

Lättare sagt än gjort.... Jag vet... Men det går...oftast....ibland....då och då.

Jag känner igen mig, men har faktiskt lycktas släppa mycket av det, och det är befriande.

Kramis

Kvinna i medelålderns tid sa...

Vi är en hel del som hamnar i det svarta hålet. Gemensamma nämnaren har du tydligt beskrivit. Man ska vara så himla duktig och kan inte bara gilla läget ibland utan det ska dundras på och bli rätt....

Som du sagt till mig att vi har nog ungefär samma situation. Din strategi är att gå in i dig och försöka finna dig själv har jag förstått. Min strategi är att låtsas som att situationen inte finns. Jag vill inte vara där i hålet och jag ger mig inte tid för vila, det är så mycket jag kräver av mig själv hela tiden. Min högsta önskan är att kunna vara avslappnad och lugn i mina göranden... Kram till dig och alla andra här som mår dåligt allt som oftast...

jeanettish.blogspot.com sa...

här får jag tänka så det knakar!
jag vill oxå rädda världen. göra saker på mitt sätt.
mina elever sa till mig att de lärde sig så bra just för att jag var annorlunda.
men att ha distans till sig själv behövs också. gilla läget.
jag försökte ju på af. vägra! att söka jobb som driftsingenjör i skellefteå, op sköterska i lund. asfaltsläggare i köpenhamn.
för att jag inser det sjuka i det. nähä...
inga pengar från soc för att jag inte sökt dessa jobb.
alltså, måste jag gå emot sans och vett.
att vara sann och sig själv gör ont. det värsta är ändå tycker jag när det gör sååå ont i andra att man är den man är. och jag har ALLTID fått höra att jag ska ta hänsyn till alla andra just för att de är som de är :/
knäppt.
mig gillar ingen. inte mina åsikter. att jag har hamnat i ekonomisk träsk och att jag inte kommer nån vart.
avskys av en del. hånskrattas åt.
påstående om att jag får skylla mig själv helt och hållet accepterar jag inte.
tack för ett jävla bra blogginlägg!
kram du ärliga riktiga människa ♥

LissAnna sa...

Ta hand om dig min fina lilla gumma.

Adressen är
hemmapalandet.blogspot.com
Kram Stina

Livskrafter sa...

Ja jag kan faktiskt också känn igen mig i dina ord. Men det är mindre idag än det var i mitt forna sätt att leva. Jag har lärt mig att LEVA inta bara överlev men det har krävt en hel del jobb från min sida och kommer att fortsätta att kräva aktivt arbete. Att jämföras med att hålla den fysiska konditionen vid liv. Vi bär ju alla så många olika nyanser och är dubbelbottnade för att skapa balans i livt. Vi måst nog acceptera att vi mår skit emellanåt men också göra synligt varifrån dt kommer och hur jag kan gå framåt med en mer livgivande inställning och kärlek till sig själv
stor kram
E