söndag 22 april 2012

Leva Sitt Liv



Vad menas med att LEVA SITT LIV? Jag har under de tunga år som gått många gånger känt att jag inte har levt mitt liv, utan det har passerat för ridån och jag har tittat på. Varför har jag känns så? 
Mycket har handlat om att inte delta i midsommar, nyår och haft någon att åka på semester med utan det har inneburit ensamhet. Jag har aldrig haft problem med att vara ensam i den bemärkelsen men att aldrig vara med i sådant som innebär socialt umgänge gör att man känner ett visst utanförskap. Men det behöver inte innebära att man är sorgens för det utan mer ett faktum. 

För ett antal år sedan insåg jag att jag inte hade något som gjorde att jag fyllde på min energi förutom mina barn och arbete. Under småbarns åldern så är det ofta mer än nog, men när barnen börjar bli mer självständiga så bör energipåfyllnad ske genom något som gör att man vilar i aktiviteten. Det bör alltså vara något som inte är ens arbete. Detta faktum har jag nu ändrat på. Idag har jag aktiviteter som fyller mitt liv med energi. 

LEVER jag mitt liv nu? Jag är nöjd med min tillvaro, struktur och  jag har något som tillför mitt liv energi både genom aktivitet och kreativitet. Jag är inte mer social idag än jag var förut när jag kände mitt utanförskap. Men måste det till ett socialt umgänge för att man ska kunna definiera sitt liv som att man lever sitt liv. Nej, menar jag. Det finns många som väljer att leva ensamma och tar avstånd från allt vad socialt umgänge innebär. Vissa kanske mer frivilligt än andra men de kan vara lyckliga och tillfreds med sin tillvaro ändå. 

Är detta en rest kvar hos mig om att jag fortfarande jämför mig med andra och att det då blir ett utanförskap på grund av att jag inte gör som andra. Om jag går till mig själv, så har jag inget behov att fira midsommar med massa folk, bestämd mat, dryck och tjo och tjim. Då Lever jag nog mitt liv nu och jag bestämmer mig för att följa med vart det nu är på väg. Jag är i ovisshetens tid. Men det ordnar sig alltid på något sätt. som Maria Helander skriver idag, "blir det inte som jag tänkt, så blir det bra ändå". Lever ni ert liv eller passerar det Er medan ni tittar på?

Ta hand om Er och glöm inte att Andas. 

10 kommentarer:

Elisabeth sa...

Det finns så många måsten i livet tycker jag. Det krävs mod och styrka att ta spjärn och hitta det som är ens egen väg. Du är beundransvärd i detta. Du går din väg. Precis som du uppskattar jag ensamhet och lugn och ro mycket.Varm söndagskram från Växjö

Anna sa...

Jag kan känna tacksamhet över att jag alls är med och lever här i livet. Försöker leva här och nu...

LyckligaPraliner sa...

Åh så bra. Läser en gång till sedan.

Ann-Louise

Byronesse sa...

Jag känner väl den där känslan av att stå utanför, att inte riktigt leva och att känna sig ensam. Då ska sägas att jag har ett stort och relativt aktivt socialt umgänge. Jag tror inte alls det har med det att göra. Trivs du i att vara med dig själv, för dig själv, är det det rätta. Däremot är det nog lätt att (som du skriver) titta på andra och jämföra. Se och förstå hur otroligt viktigt det är för dem att vara "en i det stora sociala gänget" och tro att man helt enkelt aldrig kan bli om andra och därmed identifiera utanförkänslan med det sammanhanget. Troligtvis beror den på annat. Kanske något vi affirmerat hela livet (hur "man" bör vara) Jag läser en bok just nu som jag önskar att du läser om du har ork och möjlighet. Lev livet som du vill, inte som du har lärt dig. Ja, du hör ju på titeln...Bara den säger ju en del. Där kan du fylla i formulär utifrån hur du fungerar och ganska tydligt se och förstå vad saker bottnar i och hur man kan jobba med det.

Ha en fin kväll fina du!

Kram/Emma

Anonym sa...

Jag har fått sagt mig att ju mer man hittar in till sitt sanna jag, ju mer drar man till sig människor som är som en själv, och med sådana människor blir socialt umgänge givande och vilsamt.
I mitt sökande efter mig själv tycker jag mig se att det stämmer.
Men tills jag kommer dit så är jag hellre själv än med folk jag inte känner mig väl till mods med.
Ann

Ninja sa...

Hmmmm.....jag är inte beroende av traditioner fast gillar att umgås med människor men inte för att det förväntas av mig utan för att jag vill.

LissAnna sa...

Jag tycker att man inte ska behöva hänga med och göra som alla andra hela tiden. Man är mera lugn och harmonisk om man tar dagen som den kommer och tar hand om sig själv ordentligt. "Mår jag bra, så mår de runt om mig bra".
I den här familjen så gör vi nästan aldrig som alla andra. hehe...
Kram Stina

jeanettish.blogspot.com sa...

det där med vänner kommer jag aldrig riktigt underfund med.
hade en - hon höll på att ta livet av mig med alla direktiv om hur jag borde leva mitt liv. avstånd!
och så många gånger jag har varit aktiv socialt och kommit hem som ett utsketet päron.
inte ett dugg påfylld med energi.
jag tankar bäst i tysthet, ensamhet.
visst drömmer jag om hög lön och en bil...
men annars har vi det fint jag och flickorna. det är här och nu och lite framåt som gäller :)
tack för dina tankar - alltid lika skönt att få ta del av livet som pågår.

Fröken Hulda sa...

Skulle nog inte vilja påstå att jag står bredvid och ser på. Däremot gör olika omständigheter att jag ibland inte orkar delta även om jag skulle vilja. Då menar jag det sociala umgänget med andra. Inte heller jag har behov av samvaro vid vissa högtider men de gånger jag är med minns jag alltid efteråt hur helande det gemensamma skrattet är. Har under lång tid dragit mig undan medvetet och nu sista tiden på grund av att kroppen sagt ifrån. Bäst mår jag om jag orkar och får lite av varje. Men att bara stå bredvid och se på... det vill jag inte.

Siv-Britt Mangi sa...

Jag kan känna igen mig i detta med småbarnsåren. Det var en period som sög musten ur mig, nästan i alla fall. När barnen började bli mer självständiga, tänkte jag på att börja fylla livet med sådant som jag gjorde för mig själv. Jag var rädd för att bli sittande där en dag, då barnen hade flyttat och förbli overksam. Det var ett bra sätt.

Ändå - lagom med andra aktiviteter, för jag är också en person som behöver en hel del tid för mig själv.

Om du inte vill fira högtider eller på annat sätt delta i den sociala gemenskapen nu och då - det är helt okej. Viktigare att följa sin egen önskan och sina egna behov, så länge man inte gör andra illa.

Fortsätt vara du.