fredag 6 juli 2012

Vad Ska Jag Ha För Rubrik?!



God mitt-på-dagen, ibland kanske jag upplevs väldigt ältande i min natur och visst finns det drag av ältande hos mig men mer av oro inför nya händelser. Jag är ganska enkel i min utformning, sätt mig på rumpan vid ett hav ge mig en kopp kaffe och hämta mig ibland för att lägga mig i säng och få i mig lite näring. Då är jag nöjd! Att få sitta och titta på havet är en fröjd jag inte kan förklara, att där utöver få gå i och omfamnas av havet och lägga mig på mage och följa med vågens rörelse är ett lyckorus utan dess like. Så på det hela taget är jag lättroad och okomplicerad. 

Igår tittade jag på en underbar film helt i min anda, Pianot på kanal två. Vilken film, jag fångades från första minut till långt efter eftertexten tagit slut. Precis i min smak med mycket känslor och vilja, att det sedan var en kostymfilm gjorde inte saken sämre. Filmen var med mig i sömnen och hela förmiddagen, ja faktiskt även nu. Jag skulle vilja påstå att det fanns mycket HSP anda i filmen och när jag nu kom in på det skulle jag vilja fråga er som känner att ni är högkänsliga; Känner ni att ni har ett drag av att vilja passa in och därmed blir villiga till följsamhet och att detta drag har följt er genom livet? 

Jag känner inte igen det helt då jag har alltid haft en stark vilja och inte gått mot min egen övertygelse. Det har varit som att bruka våld på mig. Men samtidigt har jag oroat mig för nya saker väldigt, men jag har inte förknippat det med att vilja passa in utan mer att jag inte tycker om förändring samtidigt som jag kan bli väldigt uttråkad av rutiner. Skulle bli glad att höra era åsikter om detta. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas


5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att anpassningsviljan finna främst hos de som inte var älskade som barn. Då försökte man bli sådan som man förväntades vara, i förhoppningen att bli älskad. Hävdade man sig själv blev ju mamma så arg (hjälp!). Till slut blev man en kameleont som passade in överallt - för att inte misshaga - men som tappade bort sig själv.
Ann

MyStory sa...

Jag har alltid ansträngt mig för att passa in och för att göra det "rätta". Har ofta gjort våld på mig själv och det har jag inte alls mått bra av. Nu har jag lättare att stå för det JAG vill. Tycker inte andra om mig när jag är JAG så får de väl låta bli...
Önskar dig en skön lördag!
Kram

jeanettish.blogspot.com sa...

jag var tvungen att följa mina föräldrars absoluta vilja.
jag följde flickornas fars vilja.
men jag fattar inte.
jag som blir nåt såpass förbannad när folk talar om för mig vad som är bäst för mig...
när andra tror sig veta vad JAG behöver.
då kokar det över...

Anna-Karin sa...

Pianot är en av mina favoritfilmer.

Jag har en stark förmåga att kunna anpassa mig i livet i olika sammanhang. Ibland har det varit på gott och ibland på ont.

Om anledningen är HSP eller hur min bakgrund och uppväxt sett ut, det vet jag inte.

Idag är jag vaksam på att anpassa mig, jag vill vara äkta med den jag är så långt som det är möjligt.

Kram! /Anna-Karin

Anonym sa...

Jag längtar efter den dag då det uppfattas som positivt av samhället, då en kille/man berättar att han är en HSP med ett färgstarkt inre liv och att han bär på en djup andlig längtan. Det här är egentligen ingen större sorg för mig, men det känns lite trist att ens positiva sidor inte uppskattas mer och tas till vara på bättre. Det märkliga är att jag kan uppleva mig själv som mer manlig (i positiv bemärkelse) när jag bejakar mina klassiska kvinliga egenskaper, såsom att vara andligt och kärleksfullt närvarande med mina barn och min fru.
Oavsett hur vetenskapligt pålitligt det är med begreppet HSP, så känner jag starkt i mitt inre att det stämmer och att en betydelsefull pusselbit i min självkännedom har kommit på plats. Vetskapen om att var femte person upplever sig som HSP är också en bra lindring mot det ständiga pendlandet mellan hybris och mindervärdeskomplex, som alltid har tärt på mig.
Vi är alla helt enkelt olika, med för- och nackdelar. Det är dags att vi accepterar dessa olikheter fullt ut och verkligen tar till vara på dem. Vi har alla mycket att vinna på det och världen skulle kunna bli lite mjukare i kanterna och mer behaglig att leva i.