söndag 10 juni 2012

Slut I Rutan



Sliten i kropp och knopp, stökigt som sjutton hemma och ingen ork i kroppen. Tomt på mat i skåpen och ingen åker och handlar, soppåsar står innanför dörren och ingen går ut med dem. En doft, inte så angenäm börjar sprida sig i lägenheten. Jag är trött. Vaknade med propp i örat så det susar i huvudet nu, dagen passerar förbi och inget blir gjort. Jag läser vad andra gör och upplever, jag känner att inget händer här. Jag behöver kramar, försöker krama mig själv. Jag tycker om mig själv, tro inget annat. 

Jag vill göra saker, uppleva saker, hitta på utflykter, men ingen energi finns. Städa, ha ordning, var sak på sin plats. När kommer jag dit? Motion regelbundet, kroppen i fas och spänstig. Kommer det hända igen? Behöver skratta! Med vem? Jag tycker inte synd om mig. 

Jag har ansvar för mitt liv och det som sker i det, jag vet. Inget sker, tar jag inte ansvar? Energi slut! Utbränd?! Vad innebär det? Förstår inte.....

Ser det vackra i det lilla, men vill se det större också. Vill se stora bilder, vyer...det stora i livet. Men inte nu, inte dags?! Vet inte... 

Ska ta en dusch, vill bara sova, måste handla.....Känns som jag hänger och dinglar på en skör tråd i livet..


15 kommentarer:

Monica sa...

KRAM KRAM KRAM VARM OCH ÄRLIG kommer flygande från mig! Känner du? Försök ta tag i tråden...det går...gör ett försök! Finns här!
Du är i mina tankar! Du har det där lilla "extra" som nu behövs!Det är jag säker på!
Kram och vink från mig.

MyStory sa...

Det är jobbigt när energin saknas. Du har en tung dag som man har ibland. Det kommer bättre dagar. Kanske är det lite bättre redan nu? Hoppas kan jag ju alltid...

Kramar från mig. Även om det inte är "riktiga" kramar och det är dem man mest skulle behöva när man har en dålig dag. Sköt om dig min vän!

Maria Helander sa...

I min fantasi nu, så cyklar jag hem till dig. I min cykelkorg har jag med mig en flaska vin och den nyttiga (glutenfria) lasagnen som jag precis plockade ur ugnen.
När jag kliver över soppåsarna i hallen, så skrattar vi åt dammtussarna och högen med disk i köket. Sen går vi ut på din balkong och dricker vin ur plastmuggar och äter direkt ur formen. Pratar om absolut ingenting och allting och ibland bara vilar i tystnaden och ekot efter ett fniss.
Önskar att det vore så. Så jag var tvungen att skicka dig min fantasi.
Ha en skön tröttdag och bråka inte med dig själv för att du behöver det.
Kram

Pirjo Engström sa...

Om det kan vara till någon tröst Marie-Louise, så är du inte ensam att känna så...vi är många..
Kan bara trösta dig genom att skicka lite energi och tusen kramar <3 <3 <3

En Vacker Vardag ♥ sa...

Jag vill bara krama om dig innerligt och hoppas att du får en bättre dag i morgon min vän!!
Kram Lotta

Fröken Hulda sa...

Känner igen känslan. Upphängd och nersläppt. Kämpar på med mindre trevliga biverkningar :(

Marie-Louise Nilsson sa...

ååå, vad jag blir varm i kroppen av era tröstande ord. Jag önskar att jag hade er alla här och att vi satt mitt på golvet och drack lite vin, skrattade och åt ur skålar med händerna. Bara vara med underbara fina värdefulla vänner som vet hur det är att leva både bra och dåliga dagar. Tack för att ni finns. <3

Livskrafter sa...

Men hjärtat...ibland är det sannerligen en konst att vara människa och kanske måste det vara så. Det kommer nya dagar. Jag lovar. Bara luta dig tillbaka och acceptera
Skickar multikramar och jag vill gärna sitta på golvet och dricka vin och prata livet...låter underbart härlig
Var rädd om dig
Imorgon är en bättre dag det är jag säker på
kram
EMma

Vardagsbetraktelser - Richard sa...

"Att leva är att balansera i vardagen"

en del av livet är att ha bra och mindre bra stunder.

En stor kram till dig.

Byronesse sa...

TILLIT, tid och tålamod. Det klart att du vill se, känna, höra, orka ta in och njuta här och nu, bums, men det är ju sällan så det fungerar. Det tar tid och det ger dig inget att i nuläget ifrågasätta HUR lång tid, för det gör dig sorgsen. Din tid kommer. Ha tålamod och tro på att den kommer för det gör den. Jag vill krama dig länge och varmt och bara sitta med dig så i tystnad. Skickar all kärlek och energi jag kan. Du är fantastisk och underbar i alla lägen<3

Kramar, kramar, kramar
Emma

Pirjo Engström sa...

Om det kan vara till någon tröst Marie-Louise, så är du inte ensam...vi är många...
Ger dig tusen kramar och tänker på dig <3

Pirjo Engström sa...

Har inte skrivit i någo blogg förut och trodde att jag gjort fel första gångerna, men ser nu att jag upprepat mig flera gånger...;)
Det kommer från hjärtat i alla fall Marie-Louise <3 Kram igen <3

Pirjo Engström sa...

Har inte skrivit i någo blogg förut och trodde att jag gjort fel första gångerna, men ser nu att jag upprepat mig flera gånger...;)
Det kommer från hjärtat i alla fall Marie-Louise <3 Kram igen <3

jeanettish.blogspot.com sa...

känner igen ♥
att var nöjd i det lilla men längta stort! så på kornet M-L :)

messan sa...

Att läka tar sin tid...och livet är en berg och dalbana. Solen kommer fram snart och då blir det ljust igen.
Varma kramar från mig till dig