Canon och jag har umgåtts idag

och jag har njutit varje sekund. Njutit av hur vi tillsammans kryper runt på alla fyra och hittar de där motiven som jag blir glad av. Försöker fånga ljuset som glittrar så vacker mellan snöflingorna som har täckt landskapet med ett tunt vackert täcke. Jag plumsade i ett dike, satte mig i en grop och kröp runt på alla fyra så förbipasserade skulle nog ha trott att jag var ett djur de aldrig skådat förut om de hade haft ögonen öppna. Som tur var så letade jag mig fram bland stigar och vägar som inte är så vältrafikerade. Jag och Canon fick många härliga skratt och jag förundras över min lathet och deprimerande inställning när jag väljer soffan istället för detta. Att se världen med mina ögon och kamerans öga,  att höra fåglarna sjunga av glädje och känna hur det biter så härligt i kinderna. Minus tio grader var det idag och det var någon som eldade så det var en underbar doft till denna förtrollande dag. Alla sinnen fick sin del av kakan. Ja, det skulle väl vara smaken då som fick vänta till jag kom hem igen, för jag smakade vare sig på snö, gräs eller mossa. 

Till min glädje fick jag äran att möte en glad hund idag också. Jag satte mig ned på knä genast, börjar bli min vanligaste ställning och hunden blev ju lika glad som jag när den fick nosa mig i ansiktet i lagom noshöjd och en slick bjöd hunden mig i sin glädjeyra. Vad jag längtar efter mina härliga hundar, fast jag vet att jag har det bättre utan dem och dom utan mig så kommer längtan över mig ibland. Den där kravlösa kärleken som man får av dem. Helt underbar! 

Jag blev ganska förvånad när jag upptäckte att min kära skog hade förpackats i glittrigt inslagningspapper och var fina packet nu istället för den täta fina skogen de brukar vara.  Glesare bland träden som stod kvar och en helt annan upplevelse bjöd skogen på idag. Vet inte om jag gillar den nya looken som skogen hade tagit sig och hur blir det med alla vårblommor? Kommer det bli fler eller kommer det bli färre? Kommer jag få krypa omkring på alla fyra och leta efter dem eller kommer jag kunna rulla runt i dem i en vild liggandes dansorgie. 

Till min glädje så bjöd min dotter på sitt bästa humör idag också. När jag kom hem, stelfrusen och i ett par byxor som hade frusit till så att de kunde stå för sig själ, så överraskade hon mig med pannkaka, grädde och blåbärsylt. Himmel vad gott! Varken dottern eller jag äter mycket kolhydrater men idag gjorde vi ett undantag och gissa om vi njöt. Att byxorna spänner onödigt mycket och det bara tycks bli värre trots omlagd kost får jag bekymra mig om i morgon. 

I morgon ska jag ut igen, BASTA!

Dagens citat: "Livet är som att cykla. För att hålla balansen så måste du vara i rörelse!"

- Albert Einstein