Vi Lurar Oss Själva

Varför är det så svårt att leva för många människor? Jag ser en intervju med Leif GW Person på tv4´s morgontv och inser att han får stor ångest över all uppmärksamhet det innebär att släppa en bok. Han behöver återhämtning och finner den på en stubbe ute i skogen under jaktsäsongen. Han har även strategier för att balansera alla sociala intryck genom året. Dricker alkohol under perioder och kommer tillbaka igen. Jag känner med honom och känner igen mig i honom fast min ångest tar sig andra uttryck. Men han beskriver inte bara sig själv när han sitter där och lämnar ut sig själv, han beskriver en väldigt stor del av mänskligheten. Samtidigt som detta spelas upp för mina ögon har programmet mingeltema, Leif avskyr precis som jag att mingla, med allt vad det innebär. Samhället signalerar att vi ska älska att knyta nya kontakter, dela ut visitkort på fest och "varmprata" som mingelexperten uttrycker sig. 

Samhället stressar människan och som Strindberg uttryckte det; 

- Det är synd om människorna! Ja, banne mig är det inte så att det är lite synd om oss. Hur ska vi orka följa med strömmen av socialisering i alla former, förverkliga oss själva flera gånger under ett arbetsliv och sträva efter något som jag anser finns inom oss alla bara vi stannar upp och kliver av karusellen. 

Jag är snart allergisk mot alla tekniska prylar som ska underlätta vår vardag och budskapen duggar tätt över oss att vi inte kan leva utan dessa. Att bedriva undervisning med mobiler, datorer, Ipads över hela bänkarna som konkurrerar med innehållet på lektionen är en utmaning som tröttar ett lärarhjärta. Förra veckan fick jag till och med kommentaren från flera elever att de inte alls ville kvittera ut en lärobok. De förstod inte vitsen för de kunde söka kunskap på annat håll. 

Ja, visst går det att söka kunskap på annat håll men det blir ganska prövande för den undervisande läraren att parera i denna djungel av elever som skriver sina uppgifter för hand, har lärobok, har inte lärobok, skriver på datorn, mobilen, delar uppgifter med mig på drive, delar inte uppgifterna på drive. Någonstans ska läraren knyta ihop påsen, ge konstruktiv feedback och förmå att examinera. Förutsättningarna är låga när det inte längre handlar om att jag har olika individer i klassrummet som ska mötas på deras enskilda nivå med ett visst innehåll. Utan även utförandet av uppgifter sker på hundra olika sätt och jag ska ge formativ bedömning på 1000 olika sätt. Hur får man detta till en fungerande arbetssituation för oss lärare? 

Förlåt, nu halkade jag in på yrket igen, kan inte hejda mig för många tankar snurrar där just nu. Men temat för mig idag var just vart samhället är på väg och hur vi, den lilla människan, ska parera i detta. Ska vi gå genom livet med ångest för att ingen säger ifrån. Vi är inte maskiner! Lyckan finns inte där bortom strävan att alltid öka sin status. Vi lurar oss själva! 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Drömmar Och Illusioner

Bild lånad på Google

 

Varför tittar man på Sommar med Ernst? Ja, varför gör du det? Varför gör jag det? Är det för att jag vill drömma mig bort till en annan plats än hemma hos mig? Är det för att jag önskar mig ett annat liv? Är det för att få min kreativa tarm att få sukta lite att skapa egna trevliga ideer? Är det för att jag gillar honom och hans sätt att sätta sin prägel på ett hus? Är det för att få gnälla över massa saker som jag inte gillar i programmet? 

 

Ja, vad nu en anledningen är så har jag tittat på Ernst i många år och kommer nog fortsätta med det ett tag fram över. Jag gillar stämningen han skapar i programmet genom sin röst, sitt sätt att tänka och det som får liv i huset. Trots att jag på inget sätt gillar allt han gör. Programmet skapar en illusion som kanske tilltalar mig. 

 

Jag gillar mitt hem, min enkelhet och jag gör mig av med prylar åter igen. Jag gillar inte längre att samla prylar omkring mig till ingen nytta. Av den anledningen så gillar jag inte allt som skapas i programmet bara för att fylla ett utrymme. Lagom är alltid bäst och enkelhet tilltalar mig för tillfället. Hur livet kan ändra en person är ganska förundrande. Jag tycker att jag är precis samma person idag som jag alltid har varit, men en dock så visste jag inte hur mycket hemtrevliga prylar jag kunde ha och köpa för ett antal år sedan. Jag köpte för jag trodde jag skapade ett trivsamt hem. Innan jag insåg att det inte är prylarna som skapar hemmet utan det är människorna, måendet och stunderna man delar i sitt hem som skapar hemmet. 

Idag värdesätter jag mina gamla möbler som jag har ärvt från far- och morföräldrar. Något litet bord, en piedestal, spegel och skrin. Dessa kommer få fortsätta följa mig i livet men allt annat är bara ting. 

 

Hur ser du på ditt hem, prylar och alla inredningsprogram som har producerats de senaste åren? 

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

 

Kram Marie-Louise

Att Begränsa Sig Själv

 

Att begränsa sig själv av rädsla för det okända är bekant fenomen för mig. Jag försöker att hålla mig till framtidsutsikter, reflektioner kring för och emot och framför allt vad jag kan vinna på att våga. Jag fundera över vad som är just automatiska tankar hos mig. Dessa dyker upp för att skydda mig från fara. 

 

Men min tankemodell är inställd på att fara, är livsfara, därför basunerar den så hårt och gör att mina steg framåt kan begränsas kraftigt om jag skulle lyssna.Och som jag har lyssnat genom åren, oj oj oj.

 

Jag har lärt mig att så är fallet med mig och det gör att jag har fått visst frirum att utsätta mig för lite smärta och rädsla just för att vinna stort i slutänden. Jag kan förändra och påverka genom medvetenhet om hur jag själv fungerar.

 

Men att hålla andan uppe och siktet klart är svårt alla stunder, lätt faller jag ner i de automatiska tankarna och humöret sänks och jag blir rädd och drar mig inom mig själv. 

Tankar som; 

- Kan verkligen jag?

- Vad händer om? 

 

blir stora orkestrar i mitt huvud och en sådan dag ångrar jag steg jag tagit framåt och backar i min försiktiga dans fram i livet. Men nu har jag en chans att påverka mina automatiska tankar genom att göra om och göra på annat sätt och det ska jag göra trots att jag är livrädd. Att visa mig själv att allt är inte katastrof och dödshot ger mig möjlighet att ta mig ur dessa tankemodeller som har begränsat mig genom livet. Det kan göra mig lite friare, mindre rädd att prova nya saker och riktningar i livet och kanske i förlängningen lyckligare.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

 

Kram Marie-Louise 

 

Paradiset På Jorden

 

 

Jag har befunnit mig här och har njutit av det underbara havet. Ni kan inte tro som jag har lögat. Älskar det! Fotograferat har jag också ägnat mig åt. Härliga 700 foton har jag nu att bita i och njuta av i vinterrusket. Jag är dock kluven kring själv campingen jag har varit på. Jag vill åt stranden och havet sedan är det bekvämt och bra att det finns affär i närheten men allt annat som finns där är för mig bara för mycket. Jag håller mig vid min stuga och låter andra roa sig med allsköns ting. En kväll var tydligen Pernilla Wahlgren där. Nedgången vid centrum är som en motorväg, folk trängs för att få bästa platsen. Förstår verkligen inte varför när stranden är milslång och du kan få hur mycket plats du vill bara du går upp en bit längs stranden. 

 

Vi hade lyckan att få ha stranden i stort sätt för oss själva, vi hade en hyrd stuga en km upp på stranden och tystnaden var härlig. Bara havet som talade till oss. 

 

Med andra ord, kommer jag komma tillbaka till mitt paradis på jorden? Jag vet faktiskt inte, för själva campingen tilltalar mig inte. Jag såg något som jag däremot blev sugen på. Där jag befann mig på campingen där tar campingens ägor slut, så strax intill finns ett allmänbad som man når via en annan väg. Samma strand men bara allemansrätten som råder. Där mitt i vassen hade ett par slagit upp ett tält för natten. De gick ned till havet och diskade lite och hade bara sig själva, himlen och havet i sin närmsta närhet. Hur underbart som helst. Detta tilltalar mig. 

 

In med ett tält och spritkök i bilen och sedan använda allemansrätten till att utforska Sveriges kust och bada på många stränder. Helt ensamma. Wow, det ska jag nog prova nästa år. Hoppas jag får någon med mig, för lite roligare blir det nog i tvåsamhet. Eller vad tror ni?

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

 

Kram Marie-Louise 

Är Ambitioner Bara Till Godo?

Jag funderar över ambitioner i livet. Ambitioner kan man ha inom många områden och oftast är de av godo. Håller ni inte med? Att ha ambition gör att du driver dig själv framåt, lite längre, och kanske över dina egna förväntningar på dig själv.

 

Men varför har man ambitioner? Är det just för att vi är en del av samhället och vi i och med det är en kugge i kugghjulet som ska driva samhället framåt? Har alla ambitioner eller är vissa födda utan?

 

Jag har höga ambitioner vad jag än tar mig för. Detta förstår jag är en fördel som yrkeskvinna och även som medmänniska på denna jord. Men när blir ambitionen din fiende?

- jo, när du i ditt driv har gjort dig själv sjuk och dränerat dig själv på alla dina resurser.

När jag nu försöker komma tillbaka efter lång sjukdom, så i kullkastar mina ambitioner mig gång efter gång. Det är som om jag ger mig själv en liten utmattning om och om igen i min stora utmattnig, om ni förstår vad jag menar.

 

Jag driver mig att göra större framsteg, fortare, längre, bättre i vad jag än företar mig. Det jag försöker mig på just nu är på inget sätt några stora ovationer utan mer att komma igång med rörelse till exempel. Just för att det får mig att må bättre.

 

Jag började med att se till att jag skulle röra mig lite varje dag och inte tänka på så mycket mer en att läka. Men strax har jag i min ambition, dragit iväg med mig själv så att uppdraget gå över styr. Jag gör mig själv utmattad och det innebär att jag hamnar tillbaka i soffan med en stor mur framför mig. En mur som tillsynes är omöjlig att ta sig över.

 

Jag hade ett intressant samtal, med min arbetsförmedlare på arbetsrehabiliteringen på af igår, just om detta. Ibland är inte ambition bara av godo. Ambitionsnivån bör förändras för att inte dränera mig om och om igen. Men det är en svår förändring på grund av att det är ett av mina personlighetsdrag. Jag är en ambitiös person i botten.

 

Så likväl som jag behöver hjälp med att finna hur mycket och på vilket sätt jag klarar av att arbeta så behöver jag minst lika mycket stöttning och hjälp att hitta nivån och strukturen i min vardag. När sjukdomen slår till bör man dra ner på "måsten" och fundera över vad som bör prioriteras i sin vardag. Där tappar man både struktur och rutiner för ett tag. Just för att det är nödvändigt. Men när man ska hitta tillbaka till en viss nivå på struktur och rutiner så saknas, i alla fall i mitt fall, en inre drivkraft och förmåga att skapa dessa mönster igen. Och i försök att återskapa dessa så kommer min ambition och skälper mig om och om igen.Jag vill för mycket på en gång.

 

Ett behov av träningsledare gör sig synlig. Just för att inte driva på för mycket och för fort, utan få hjälp i lagom små steg så att varje litet framsteg blir en seger och inte ett misslyckande igen och igen.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

 

Kram Marie-Louise

 



Roller Och Lycka

 

Vad är det som gör att vissa människor är lyckliga och inte andra. Är det på grund av djupet och omfattningen av grubbel eller är det att vissa har antagit sig en eller flera roller i livet?

När jag ser mig om i världen så ser jag många olika samhällsroller, så som hushållerskan, mamman, makan, maken, chefen, arbetsledaren, ekonomen, städaren, fästmön, ledaren, följaren, barnet osv. Dessa roller bär med sig en vis rad av sysslor och rutiner som personen som tar en av dessa roller gärna och med fördel kan hålla sig till. Detta ger personen ifråga ett ramverk att förhålla sig till och känna trygghet till. Den vet vad den ska göra i vissa situationer och vid vissa tidpunkter. Tryggt kan det vara att spela den rollen för du behöver aldrig tänka efter eller på något sätt fundera över vad är det för spelregler för stunden. Har du lärt dig spela rollen så kan du tryggt luta dig mot ramverket och spela din roll.

 

Jag ser på världen och mig själv och inser att jag inte spelar några roller och den enda rollen jag har, mammarollen, den spelar jag nog inte särskilt bra. Om man menar att ramverket är likställt med att spela rollen bra. Jag följer inga ramverk och lever därför inte upp till förväntningar av vad en mamma ska vara. Är jag med automatik en dålig mamma då?

- nej, vill jag hävda. Bara för att jag gör på mitt sätt innebär det inte att det är dåligt. Men jag får kanske inte med automatik den bekräftelse som man får om man spelar efter samhällets spelregler.

 

Kan man säga då att de som följer samhällets spelregler för uppstyrda roller är lyckliga?

- nej, det tror jag inte heller. Men jag tror att de har lättare att anpassa sig till att livet har sin gång och att känna  ett visst lugn i att så länge jag följer min rolls spelregler får jag den utdelning som jag förväntar mig och även den bekräftelse som jag räknar med. Det är spelreglerna som kanske ger en viss lyckokänsla genom att jag vet i min påtagna roll vad jag ska göra nästa stund, dag, vecka osv. Jag lever inte i ovisshet.

 

Jag saknar spelregler, roller och därmed utan en automatisk meningsfullhet som också kommer från samhällets ramverk. Jag lever mina dagar i ovisshet och detta ger oro, ångest och ickelycka.

 

För mig är det inte givet att man bör städa varje vecka, gärna till veckoslutet. Storhandla varje vecka. Laga lunch och middag vid givna klockslag och tvätta, stryka, vika i en given följd och på en gång. Jag saknar roller och därmed struktur, meningsfullhet och förväntnigar på mig. Jag blir en ganska osynlig person.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

 

Kram Marie-Louise

Drivkraft

Jag fick frågan i förra inlägget; - Vart får jag min drivkraft ifrån? Det är en viktig fråga och även viktigt för mig själv att fundera över. För visst har jag en drivkraft någonstans. Jag har varit sjuk länge, jag har kämpat mot det faktum att jag är sjuk i många år. Jag har kämpat på och trott att lite vila gör att jag kommer på banan igen. Men så var ju inte fallet har jag nu insett. 

Jag har funderat ett tag om min behandling har hjälpt mig under den här våren eller inte. Många tankar fram och tillbaka. Har jag blivit bättre? Eller har jag backat i min tillfrisknad? 

Igår ställdes jag inför en uppgift på behandlingen som ställde allt detta på sin spets. Det blev väldigt tydligt att jag gått framåt, men kanske inte som man förväntar sig. 

Vi fick gå igenom de bilder vi målat under den här våren och plocka fram de bilder som på något sätt berörde oss. Vi skulle därefter berätta för varandra vad vi tänkte om de bilder vi valt. Jag insåg när jag ser bilderna jag målade i början av behandlingen att det fanns en forcering inom mig, snart så, i morgon är jag nog frisk och då kör jag på som vanligt.Jag fick faktiskt en känsla av arrogans kring de första bilderna. Det som hänt med de senaste bilderna och inom mig samtidigt är att jag hamnat i ett lugn och i omtanke om mig själv. Jag läker, det tar tid och jag är oviss om framtiden men för första gången så är jag inte stressad över ovissheten. 

Jag vet inte hur min framtid ser ut, men jag vet att den kommer bli bra på något sätt. Jag är trygg i att jag måste vara där jag är nu, jag tar små steg framåt, jag läker. Det här har hänt med mig under den här våren. Jag har accepterat att detta faktiskt hände mig, jag blev utmattad, jag blev sjuk. Men det är inte hela världen.Jag är inte värdelös. Jag lever trots allt. Jag inser att jag måste få tid att läka och att jag har förändrat mig och min syn på hur jag ska förhålla mig till mig själv, livet och arbete i min framtid. 

Detta är här jag hittar min styrka. Tron på mig själv och min förmåga. Sedan har jag massor att arbeta med. Jag lever dagligen med oro, rädslor av olika slag och vanmakt. Men jag försöker dagligen glädja mig i det jag har runt mig och där hjälper mina barn, nära och kära och fotograferingen till mycket. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Fokus På Det Friska

Igår fick jag ett trevligt recept, i min brevlåda, från min läkare. Hon har skrivit ut promenadträning på recept. Jag gillar tanken att fokus skiftar från symptom och sjukdom till mer friskvård och att bejaka hälsan. Vad tycker ni? Jag blev i alla fall glad och eftersom jag själv har tänkt om och fokus ligger på rörelse så blev det två i en smäll liksom. Jag blev mer sporrad. 

En annan sak som sporrade mig var just promenaden igår kväll som jag gjorde med min syster. Hon har för ett år sedan gjort en magoperation och haft det tufft att gå i spåret tidigare men igår gick det galant för henne. 

Min dotter blev för ett antal år sedan diagnostiserad för kronisk inflammation på insidan av hennes fötter. De lutade inåt och hon skulle för alltid behöva ha inlägg i skona och alltid värk. Men hon började träna och idag är hennes fötter raka, utan värk och ingen inflammation. Jippi! Detta sporrar mig. Fokus på det friska och det vi klarar av och med det så ökar möjligheten till vad vi klarar av över tid. 

Jag fick födelsedagspengar och för dem har jag unnat mig nya träningskor och kläder, känns bra att ha kläder som andas. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Rörelse, Rörelse Och Åter Rörelse

Jag ändrar perspektiv och fokuserar på rörelse i alla dess former. Jag hade en underbar cykeltur med min finaste vän igår. Vackert väder följde oss på vår väg och vi hittade en plats som var perfekt för att fika och fotografera på. Ååå, sedan cyklade vi längs en gammal landsväg med åkrar och skogsdungar på vägen hem. Hästar och traktorer kantade vår väg. Detta kommer vi göra om, var så säker. 

Sedan har jag varit ute på olika varianter av skogspromenader, snabb powerwalk med dottern, jag flåsandes i hennes hasor, snabb promenad med pappa och sedan en långsam och fin promenad med mamma och hennes hund. Vi hade så mysigt. 

Jag fortsätter i detta spår och  fokusera på rörelse, inte grubbla så mycket och älta och skapa ångest. Allt blir bättre om jag kommer i form och har fysisk stabilitet, så stabil jag kan bli. Finns väl egentligen inga gränser där, tänker jag. Vi får se vart jag landar. 

Ta hand om er och glöm inte att andas

L Som I Lycka

Jag vill rekommendera denna film som jag länkat till nedan som gjorts av kvinnan till höger på bilden ovan. Hon har under fem års tid filmat och följt sina väninnor som tillsammans med henne själv gjort olika livsval i livet. Intressant, tankeväckande och varm film. Filmen sätter spetsen på vad är lycka? och hur vill jag leva mitt liv? 

 Det finns nog många anledningar till varför jag blev tagen och berörd av denna film. Jag är inte färdig eller om jag ens har börjat tänka på mina livsval? Jag är fortfarande obearbetad i många delar i mitt liv. Jag inser att jag kommit till vissa insikter som även belyses i filmen. Se den, kan jag bara säga.

Länk till filmen L som i lycka

Ta hand om er och kom i håg att andas

Hej Så Länge

Det slutar inte, allt elände som ramlar över mig. Jag har inga ord längre. Måste försöka ta mig ur detta innan jag kan skriva igen. Det tunga förlamar mig och trots att jag skönjer en bättre tid framöver så förmår jag inte skriva just nu. 

Jag återkommer när jag har något att säga och tills dess så önskar jag er allt gott och jag kommer nog gå in och läsa inne hos er trots att jag inte har några ord att skriva. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

I Moving On And All Because Of You (And Me)

Våren 2009 låg jag i skilsmässa och det var dags för melodifestivalen.  Jag fick denna underbara låt sjungen för mig. Jag kände styrkan komma till mig och samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder kände jag en stor kraft ta plats inom mig. I moving on! Jag ska börja leva mitt liv för mig och jag låter inte tvivlet ta plats. 

Nu våren 2013 och 4 år av kämpande, dels bearbetning av skilsmässa men också att kämpa mig igenom min sjukdom och och hitta hem till mig själv, nu som ensamstående mamma. Då äntrar en annan person scenen på melodifestivalen och budskapet går rakt in i mitt hjärta och själ igen. Tårarna rinner och jag får ståpäls. All because of YOU! Robin sjunger för mig, han sjunger mina ord. Jag överlever allt om så himlen skulle ramla ned och det på grund av YOU (i detta fall Tina P Jönsson men också på grund av mig själv)

Som högkänslig betyder musik, texter, ord mycket. Det går rakt in i min själ och talar till mig i budskap. När jag senare fick se hur Sarah går fram till Robin, kramar om honom och lyfter honom i luften efter att Robin vunnit. Då ger det mig budskap om att nu är cirkeln sluten, nu är det jobbiga förbi och jag går mot en ljus framtid. Jag reser mig och jag fylls av glädje, kärlek och styrka. Tack Sarah, Robin, världen, änglarna för att ni ger mig det jag behöver på min resa genom livet.

Just nu har jag en konflikt att lösa, dvs jag är inte riktigt framme, men när den är över ska jag skrika ut min glädje. Så länge får Robin sjunga för mig och han gör det såååå bra. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Havet, Solen Och Ett Jävla Trevligt Sällskap

Jag har varit hos min bästaste vän över helgen. Laddat med massa ny energi och som ni ser fotograferat en del. Härliga solen har varit framme och värmt våra kinder också. Det har varit gott och i morgon drar jag i väg hem men tar en sväng via Arvika där jag ska få en behandling som jag tror kan hjälpa mig. Sedan hem och träffa barnen igen. Jag gör allt jag kan för att bli frisk och det känns som jag är på rätt väg. Det känns äkta, genuint och sant i mitt hjärta och då måste det vara rätt väg tänker jag. Jag ger inte upp min väg och mål om hur jag ska må bra. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Första Steget Tillbaka Är Taget

Första dagen på jobbet igen, och hur gick det då? Ja, halleluja det gick bra. Eleverna som jag ska ha den har terminen var riktigt trevliga, sympatiska, kommunikativa och visste vad de ville ha. Jag satte min ton och prägel på lektionen så de fick känna på vem jag är som lärare. Ingen vanlig kan jag säga. Men det gick hem och jag ser fram mot i morgon. Det är ett gott tecken. Jag har tagit hand om mig genom en vila på eftermiddagen, ätit som jag ska och sedan var jag tvungen att snickra ihop en terminsplanering, men nu är det gjort och det kommer jag få igen de kommande veckorna. 

För övrigt har jag inte tvättat bilen ännu och inte heller städat mitt rum, men det kommer, det kommer. Boken Hitta din plats, andas in har nu fått en egen gillasida. Det känns bra att ha så alla information om den och kring den går ut därifrån. Dit hittar ni här. Vi har också startat en sluten grupp för de som köpt boken. Dels för att kunna utbyta idéer, frågor och tankar kring övningarna med varandra men också för att vi författare finns för frågor. Dit hittar man här

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Var Sak Har Sin Tid

Nu säljer jag bilen och det känns enbart skönt. En åtgärd som jag ser som ren utveckling från min sida. Minska utgifter så mycket det går är inledning till ett helt annat levene och syn på tillvaron. Känns både uppfriskande och befriande. Att slippa oroa mig för besiktning, reparationer, skatt, försäkring och underhåll. Nu ska jag BARA städa ur bilen och tvätta den sedan lägger jag ut den till försäljning i befintligt skick. Jag ser hur himlen klarnar upp och blir blå. 

Idag är det vilodag för mig, laddar batterierna för första lektionen i morgon och därmed arbetsdag. Ska fixa lite med kläder, titta på film och laga lite mat. Trivsamt värre.

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen

Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Mind Map Inför 2013

Näst sista dagen på år 2012 och jag har funderat på vad jag vill med 2013. Jag vill fylla mina dagar med sådant jag mår bra av utan att sätta upp massa löften och krav på mig själv. Så det blev en mindmap. Jag har gjort bilder för varje aktivitet som jag vill ha i mitt liv för att få livskvalité sedan en tillhörande bubbla där jag kommer fylla i när jag har tillägnat mig en av aktiviteterna. På det sättet kan jag bara se positivt på det. Inte något oj, det blev bara tre gånger som jag promenerade den här veckan av 7 rutor eller något sådant. Här blir det tre pinnar alltså framgång. En vecka kommer alltså inte se lik den andra men så är livet. Men mapen kan ge mig en hint om vad jag gjort bra och vad jag slarvat med för min egen livskvalité. Då kan jag tänka lite mer på det nästkommande vecka utan att jag ska känna mig dålig på något sätt. 

Detta kommer bli en framgångs map. Där jag ser mina framsteg och enbart dem. Jag kommer alltså inte ge mig själv löften om nu ska jag bli så här duktigt från den ena dagen till den andra. Men jag vet att jag mår bra med dessa aktiviteter i mitt liv alltså kommer jag se till att utöva dem. 

Hur kommer ni göra inför nyår? Löften, ickelöften? Ta hand om er och kom ihåg att Andas. 

Rädsla Bland Våra Barn

Idag går mina tankar lite extra till alla barn som inte har goda hemförhållanden. När många av barnen och ungdomarna har gått med glädje och förväntat på den stundande ledigheten och att få fira jul med gemenskap  mat och julklappar så har dessa barn gått en längre tid med en oro i sin kropp. En oro om hur denna jul kommer te sig. Hur kommer föräldrarna sköta sig? Kommer det bli bra eller kommer det bli att skydda sig från slag och hårda ord?  Kommer föräldrarna vara nyktra, kommer det finnas mat? Vad ska de säga när kompisarna frågar vad de fått för julklappar? För dessa barn kan en julklapp vara att överleva julhelgen något så när helskinnad i sitt inre. 

Av erfarenhet som lärare i skolans värld så vet jag att dessa barn finns och av dessa barn finns det ett fåtal som söker upp en vuxen i skolans värld som de delar sin oro med. Men långt i från alla gör det. Jag tänker på dessa barn idag. Det ska inte finnas en enda unge som ska behöva ha det så när hela världen gläds åt dagarna som kommer. När tv och samhället sprutar ut reklam om dyra statusprylar som ska slås in i julklapp. De barnen ska värja sig i detta och fundera kring deras livslott. Det tragiska i detta är att de ofta försvarar sina föräldrar in i det längsta och alldeles för många gånger vänder de sin tillvara mot sig själva. Att de på något vis inte är värd bättre. Precis på samma sätt som kvinnor/män som blir misshandlade av sin partner. 

Jag fasar över tanken att när nu barnen blir lediga från skolan så finns där en grupp barn som är rädda. Jag tänker på dem idag. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Att Känna Sig Lite SmåKär

Hur är det med er i juletider? Jag tar allt med ro och befinner mig i närvaro. Jag struntar blankt i alla traditioner och tänder alla adventsljus och käkar julskinka redan nu. Inga julklappar, vilket jag i och för sig tycker är lite tråkigt, men skönt att slippa stressen över vad som ska köpas och ångest över att pengar ska räcka och barn ska bli nöjda. Jag älskar mina barn högst på denna jord och jag skulle göra vad som helst för dem. Men i år kan jag inte ge dem några julklappar. 

För övrigt känner jag mig glad och tillfreds med livet just nu. Jag går och ler över bokbeställningar som ramlar in och över det faktum att jag är en del i resultatet av boken. Den är precis som vi önskade att den skulle bli och när våra diskussioner kom fram till vad vi ville förmedla är det riktigt roligt att få just de kommentarerna från läsarna som responsat på boken. Vi har lyckats att förmedla en lättläst helhet där bild och text förmedlar budskap som bidrar till reflektion hos läsaren och engagerar ögat, hjärtat och hjärnan. Klart jag är glad. 

I morgon ska jag på julbord med mina kollegor och det ser jag fram mot, likaså att börja jobba i januari. Jag känner mig stark och motiverad. Har ni gått omkring och varit lite småkär fast ni inte vet vem som är föremål för era känslor? Så känner jag just nu. Jag är kär.... 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Bortvald Av Helen Lindell

Här kan ni beställa boken

Jag hade äran att vinna denna fina bok av Helen Lindell, en bok skriven av henne själv om hennes tragiska barndom och uppväxt. Ett liv som kantas av svek, övergrepp, oro, rädsla och många situationer som barn inte ska behöva gå i genom. Jag blev tagen från första raden så jag sträckläste boken igår och in på natten. Jag bli ledsen och berörd över hur många vuxna och föräldrar det finns i samhället som inte har förmågan att möta barn på ett förväntat sätt. Att stöd inte finns till familjer som far illa, utan det blir barnen som får ta smällen är också oförsvarligt. 

Min personliga reflektion kring hennes upplevelser, tankar kring upplevelserna och hur hon berättar om händelser, väljer ord och förklaringar, även bildspelet nedan visar mig en människa som är högkänslig. Vissa av er kanske tycker att det spelar ingen roll. Nej det gör det kanske inte i det avseende att hennes liv hade kanske inte sett annorlunda ut om hon vetat eftersom det är många runt henne som gör livet elakt för henne. Men med vetskap om högkänslighet så kan samhället möta upp människor som är högkänsliga och hjälpa till med samtal, förståelse och på det sättet hjälpa människor hitta sin plats i livet och reda ut deras tankar om det de blir utsatta för. Helen skriver om självuppfyllande profetia och sådana mönster kan man få hjälp med att bryta om medvetenhet finns. Människor ska inte behöva fara så här illa för att samhället inte vill förstå eller inte lyssnar. Boken är värd att läsa och fundera kring. Detta är första boken av två och nu väntar jag på nästa bok. :)

Här är ett bildspel av Helen om boken och några av hennes underbara dikter.

Ta hand om er och kom ihåg att Andas