Vi Lurar Oss Själva

Varför är det så svårt att leva för många människor? Jag ser en intervju med Leif GW Person på tv4´s morgontv och inser att han får stor ångest över all uppmärksamhet det innebär att släppa en bok. Han behöver återhämtning och finner den på en stubbe ute i skogen under jaktsäsongen. Han har även strategier för att balansera alla sociala intryck genom året. Dricker alkohol under perioder och kommer tillbaka igen. Jag känner med honom och känner igen mig i honom fast min ångest tar sig andra uttryck. Men han beskriver inte bara sig själv när han sitter där och lämnar ut sig själv, han beskriver en väldigt stor del av mänskligheten. Samtidigt som detta spelas upp för mina ögon har programmet mingeltema, Leif avskyr precis som jag att mingla, med allt vad det innebär. Samhället signalerar att vi ska älska att knyta nya kontakter, dela ut visitkort på fest och "varmprata" som mingelexperten uttrycker sig. 

Samhället stressar människan och som Strindberg uttryckte det; 

- Det är synd om människorna! Ja, banne mig är det inte så att det är lite synd om oss. Hur ska vi orka följa med strömmen av socialisering i alla former, förverkliga oss själva flera gånger under ett arbetsliv och sträva efter något som jag anser finns inom oss alla bara vi stannar upp och kliver av karusellen. 

Jag är snart allergisk mot alla tekniska prylar som ska underlätta vår vardag och budskapen duggar tätt över oss att vi inte kan leva utan dessa. Att bedriva undervisning med mobiler, datorer, Ipads över hela bänkarna som konkurrerar med innehållet på lektionen är en utmaning som tröttar ett lärarhjärta. Förra veckan fick jag till och med kommentaren från flera elever att de inte alls ville kvittera ut en lärobok. De förstod inte vitsen för de kunde söka kunskap på annat håll. 

Ja, visst går det att söka kunskap på annat håll men det blir ganska prövande för den undervisande läraren att parera i denna djungel av elever som skriver sina uppgifter för hand, har lärobok, har inte lärobok, skriver på datorn, mobilen, delar uppgifter med mig på drive, delar inte uppgifterna på drive. Någonstans ska läraren knyta ihop påsen, ge konstruktiv feedback och förmå att examinera. Förutsättningarna är låga när det inte längre handlar om att jag har olika individer i klassrummet som ska mötas på deras enskilda nivå med ett visst innehåll. Utan även utförandet av uppgifter sker på hundra olika sätt och jag ska ge formativ bedömning på 1000 olika sätt. Hur får man detta till en fungerande arbetssituation för oss lärare? 

Förlåt, nu halkade jag in på yrket igen, kan inte hejda mig för många tankar snurrar där just nu. Men temat för mig idag var just vart samhället är på väg och hur vi, den lilla människan, ska parera i detta. Ska vi gå genom livet med ångest för att ingen säger ifrån. Vi är inte maskiner! Lyckan finns inte där bortom strävan att alltid öka sin status. Vi lurar oss själva! 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Informativ sida om högkänslighet och bokmässa

Här sitter jag och snorar. Näsan rinner som en öppen kran och jag vill verkligen inte detta just nu. Har arbetat heltid i en månad snart och det går framåt, trots ett bakslag just nu med feber. Jag är glad att tillhöra ett sammanhang igen och att få tillföra något till mig själv och andra. 

Vill även dela med mig av min upplevelse av bokmässan i helgen. Min medförfattare Tina P Jönsson, jag och boken Hitta din plats, andas in intog mässan och nedan kan du läsa mina ord om det. 

En högkänslig bokutställares upplevelse

För övrigt vill jag passa på att leda in er på webbsidan HSP Sverige genom länken ovan. En webbplattform som ersatt HSP Arena och är av/om/för högkänsliga personer. Vi i redaktionen delar med oss av artiklar om det som kan vara av vikt för oss i smått och stort löpande. Välkomna! Ni hittar dit även genom att klicka på bilden här till höger. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Alla Bär Vi Vår Egen Sanning

Jag hade en plan och den var att skrika ut ett primalskrik över havet när jag hade det jobbiga bakom mig.  Men nu av någon anledning har jag inte samma behov av det. Jag känner mig starkare och jag ser framåt. Jag har de jobbiga månaderna bakom mig och jag har nu möjlighet att åter se en ljusare framtid. 

Vad har jag lärt mig av detta?

Ja jag vet inte riktigt, men kanske är jag mer lugn. Kanske inser jag att jag inte behöver få panik och att det jobbiga går faktiskt över och framför allt att jag kan och orkar resa mig igen. Jag har inte haft någon kreativ lust under månaderna som gått men jag känner redan idag att det börjar spira i mig och att jag får lusten tillbaka att fotografera och skriva. Jag har kanske även lärt mig att allt är inte svart eller vitt och att jag kan lyssna på hur en annan ser på en situation.

Men det jag har förstärkt är känslan att jag inte kan gå emot min övertygelse och det har jag inte gjort den här gången heller. Jag har varit sann mot mig själv från dag ett till nu och kommer så fortsätta göra. Alla bär vi våra egna sanningar och jag har min. 

En annan sak som är helt tvärsäker är att jag saknat Er alla och era blogginlägg och ni som kommenterar här hos mig. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Hej Så Länge

Det slutar inte, allt elände som ramlar över mig. Jag har inga ord längre. Måste försöka ta mig ur detta innan jag kan skriva igen. Det tunga förlamar mig och trots att jag skönjer en bättre tid framöver så förmår jag inte skriva just nu. 

Jag återkommer när jag har något att säga och tills dess så önskar jag er allt gott och jag kommer nog gå in och läsa inne hos er trots att jag inte har några ord att skriva. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Dags För BeHandling

Som jag har längtat, men i morgon är det äntligen dags. Dags för min behandling som ska få mig på benen igen för att aldrig mer falla. Hoppas jag i alla fall. Kroppskännedom, bildterapi och samtal i grupp under 20 veckor och 2,5 h per gång. Denna vecka är det tyngre att arbeta. Mycket mycket rädsla och ångest bor i min kropp ,så det kommer bli så nyttigt att få ta upp och bolla dessa tankar med gruppen. Jag fick en förklaring på vad jag känner, men inte kunde sätta ord på själv, min goa fina vän sa: 

- En identitetskris hamnar man i när man känner att hjärnan inte fungerar som den bör och det gör den inte efter en utbrändhet. Rädsla och ångest skapas för att man inte kan lita på sig själv längre och att man samtidigt ska leva upp till förväntningar på jobbet. 

Precis så känner jag. Men jag kämpar på.

Jag älskar när jag hittar sådana här foton i min samling. Jag blir kär i vissa lite extra mycket och denna bild talar till mig i sin enkelhet. Avskalat, dovt, men ändå med en känsla som berör.

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

Första Steget Tillbaka Är Taget

Första dagen på jobbet igen, och hur gick det då? Ja, halleluja det gick bra. Eleverna som jag ska ha den har terminen var riktigt trevliga, sympatiska, kommunikativa och visste vad de ville ha. Jag satte min ton och prägel på lektionen så de fick känna på vem jag är som lärare. Ingen vanlig kan jag säga. Men det gick hem och jag ser fram mot i morgon. Det är ett gott tecken. Jag har tagit hand om mig genom en vila på eftermiddagen, ätit som jag ska och sedan var jag tvungen att snickra ihop en terminsplanering, men nu är det gjort och det kommer jag få igen de kommande veckorna. 

För övrigt har jag inte tvättat bilen ännu och inte heller städat mitt rum, men det kommer, det kommer. Boken Hitta din plats, andas in har nu fått en egen gillasida. Det känns bra att ha så alla information om den och kring den går ut därifrån. Dit hittar ni här. Vi har också startat en sluten grupp för de som köpt boken. Dels för att kunna utbyta idéer, frågor och tankar kring övningarna med varandra men också för att vi författare finns för frågor. Dit hittar man här

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Var Sak Har Sin Tid

Nu säljer jag bilen och det känns enbart skönt. En åtgärd som jag ser som ren utveckling från min sida. Minska utgifter så mycket det går är inledning till ett helt annat levene och syn på tillvaron. Känns både uppfriskande och befriande. Att slippa oroa mig för besiktning, reparationer, skatt, försäkring och underhåll. Nu ska jag BARA städa ur bilen och tvätta den sedan lägger jag ut den till försäljning i befintligt skick. Jag ser hur himlen klarnar upp och blir blå. 

Idag är det vilodag för mig, laddar batterierna för första lektionen i morgon och därmed arbetsdag. Ska fixa lite med kläder, titta på film och laga lite mat. Trivsamt värre.

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen

Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Välkomnande På Arbetet

Idag när jag kom till jobbet hade mina underbara kollegor möblerat om arbetsrummet så jag hade fått min egen plats och lagt en bild på havet på mitt bord med orden; Marie-Louises Plats. Värmer det i hjärttrakten då? Det kan jag lova. Så skönt att känna sig välkommen. 

Dagen var rik av information och riktigt trevlig sådan också. Min hjärna blev trött så jag fick vara nöjd med halva dagen. Åkte hem och somnade som en stock i soffan. Nyvaken nu och känner mig lugn och tillfreds med att det är fredagskväll. 

Igår krisade jag ihop en aning över min ekonomiska situation, vill verkligen komma ur denna sjukskrivning så ekonomin kan bli bättre. Men igår räddade min syster mig genom att komma över och ge mig stöd. Lite stryka och stöd utifrån när det behövs som bäst gör att jag orkar kämpa lite till. 2013 bli mitt år på alla sätt, det känner jag. 

Nu ser jag fram mot en lugn kväll och sedan lite fotografering i helgen kanske. Till veckan blir det julbord med jobbet på en Italiensk restaurang. Ska blir trevligt. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas