Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg

söndag 21 juli 2013

Att Begränsa Sig Själv

 
Att begränsa sig själv av rädsla för det okända är bekant fenomen för mig. Jag försöker att hålla mig till framtidsutsikter, reflektioner kring för och emot och framför allt vad jag kan vinna på att våga. Jag fundera över vad som är just automatiska tankar hos mig. Dessa dyker upp för att skydda mig från fara. 
 
Men min tankemodell är inställd på att fara, är livsfara, därför basunerar den så hårt och gör att mina steg framåt kan begränsas kraftigt om jag skulle lyssna.Och som jag har lyssnat genom åren, oj oj oj.
 
Jag har lärt mig att så är fallet med mig och det gör att jag har fått visst frirum att utsätta mig för lite smärta och rädsla just för att vinna stort i slutänden. Jag kan förändra och påverka genom medvetenhet om hur jag själv fungerar.
 
Men att hålla andan uppe och siktet klart är svårt alla stunder, lätt faller jag ner i de automatiska tankarna och humöret sänks och jag blir rädd och drar mig inom mig själv. 
Tankar som; 
- Kan verkligen jag?
- Vad händer om? 
 
blir stora orkestrar i mitt huvud och en sådan dag ångrar jag steg jag tagit framåt och backar i min försiktiga dans fram i livet. Men nu har jag en chans att påverka mina automatiska tankar genom att göra om och göra på annat sätt och det ska jag göra trots att jag är livrädd. Att visa mig själv att allt är inte katastrof och dödshot ger mig möjlighet att ta mig ur dessa tankemodeller som har begränsat mig genom livet. Det kan göra mig lite friare, mindre rädd att prova nya saker och riktningar i livet och kanske i förlängningen lyckligare.
 
Ta hand om er och kom ihåg att andas.
 
Kram Marie-Louise 
 

tisdag 25 juni 2013

Är Ambitioner Bara Till Godo?


Jag funderar över ambitioner i livet. Ambitioner kan man ha inom många områden och oftast är de av godo. Håller ni inte med? Att ha ambition gör att du driver dig själv framåt, lite längre, och kanske över dina egna förväntningar på dig själv.
 
Men varför har man ambitioner? Är det just för att vi är en del av samhället och vi i och med det är en kugge i kugghjulet som ska driva samhället framåt? Har alla ambitioner eller är vissa födda utan?
 
Jag har höga ambitioner vad jag än tar mig för. Detta förstår jag är en fördel som yrkeskvinna och även som medmänniska på denna jord. Men när blir ambitionen din fiende?
- jo, när du i ditt driv har gjort dig själv sjuk och dränerat dig själv på alla dina resurser.
När jag nu försöker komma tillbaka efter lång sjukdom, så i kullkastar mina ambitioner mig gång efter gång. Det är som om jag ger mig själv en liten utmattning om och om igen i min stora utmattnig, om ni förstår vad jag menar.
 
Jag driver mig att göra större framsteg, fortare, längre, bättre i vad jag än företar mig. Det jag försöker mig på just nu är på inget sätt några stora ovationer utan mer att komma igång med rörelse till exempel. Just för att det får mig att må bättre.
 
Jag började med att se till att jag skulle röra mig lite varje dag och inte tänka på så mycket mer en att läka. Men strax har jag i min ambition, dragit iväg med mig själv så att uppdraget gå över styr. Jag gör mig själv utmattad och det innebär att jag hamnar tillbaka i soffan med en stor mur framför mig. En mur som tillsynes är omöjlig att ta sig över.
 
Jag hade ett intressant samtal, med min arbetsförmedlare på arbetsrehabiliteringen på af igår, just om detta. Ibland är inte ambition bara av godo. Ambitionsnivån bör förändras för att inte dränera mig om och om igen. Men det är en svår förändring på grund av att det är ett av mina personlighetsdrag. Jag är en ambitiös person i botten.
 
Så likväl som jag behöver hjälp med att finna hur mycket och på vilket sätt jag klarar av att arbeta så behöver jag minst lika mycket stöttning och hjälp att hitta nivån och strukturen i min vardag. När sjukdomen slår till bör man dra ner på "måsten" och fundera över vad som bör prioriteras i sin vardag. Där tappar man både struktur och rutiner för ett tag. Just för att det är nödvändigt. Men när man ska hitta tillbaka till en viss nivå på struktur och rutiner så saknas, i alla fall i mitt fall, en inre drivkraft och förmåga att skapa dessa mönster igen. Och i försök att återskapa dessa så kommer min ambition och skälper mig om och om igen.Jag vill för mycket på en gång.
 
Ett behov av träningsledare gör sig synlig. Just för att inte driva på för mycket och för fort, utan få hjälp i lagom små steg så att varje litet framsteg blir en seger och inte ett misslyckande igen och igen.
 
Ta hand om er och kom ihåg att andas
 
Kram Marie-Louise
 


söndag 23 juni 2013

Roller Och Lycka

 
Vad är det som gör att vissa människor är lyckliga och inte andra. Är det på grund av djupet och omfattningen av grubbel eller är det att vissa har antagit sig en eller flera roller i livet?
När jag ser mig om i världen så ser jag många olika samhällsroller, så som hushållerskan, mamman, makan, maken, chefen, arbetsledaren, ekonomen, städaren, fästmön, ledaren, följaren, barnet osv. Dessa roller bär med sig en vis rad av sysslor och rutiner som personen som tar en av dessa roller gärna och med fördel kan hålla sig till. Detta ger personen ifråga ett ramverk att förhålla sig till och känna trygghet till. Den vet vad den ska göra i vissa situationer och vid vissa tidpunkter. Tryggt kan det vara att spela den rollen för du behöver aldrig tänka efter eller på något sätt fundera över vad är det för spelregler för stunden. Har du lärt dig spela rollen så kan du tryggt luta dig mot ramverket och spela din roll.
 
Jag ser på världen och mig själv och inser att jag inte spelar några roller och den enda rollen jag har, mammarollen, den spelar jag nog inte särskilt bra. Om man menar att ramverket är likställt med att spela rollen bra. Jag följer inga ramverk och lever därför inte upp till förväntningar av vad en mamma ska vara. Är jag med automatik en dålig mamma då?
- nej, vill jag hävda. Bara för att jag gör på mitt sätt innebär det inte att det är dåligt. Men jag får kanske inte med automatik den bekräftelse som man får om man spelar efter samhällets spelregler.
 
Kan man säga då att de som följer samhällets spelregler för uppstyrda roller är lyckliga?
- nej, det tror jag inte heller. Men jag tror att de har lättare att anpassa sig till att livet har sin gång och att känna  ett visst lugn i att så länge jag följer min rolls spelregler får jag den utdelning som jag förväntar mig och även den bekräftelse som jag räknar med. Det är spelreglerna som kanske ger en viss lyckokänsla genom att jag vet i min påtagna roll vad jag ska göra nästa stund, dag, vecka osv. Jag lever inte i ovisshet.
 
Jag saknar spelregler, roller och därmed utan en automatisk meningsfullhet som också kommer från samhällets ramverk. Jag lever mina dagar i ovisshet och detta ger oro, ångest och ickelycka.
 
För mig är det inte givet att man bör städa varje vecka, gärna till veckoslutet. Storhandla varje vecka. Laga lunch och middag vid givna klockslag och tvätta, stryka, vika i en given följd och på en gång. Jag saknar roller och därmed struktur, meningsfullhet och förväntnigar på mig. Jag blir en ganska osynlig person.
 
Ta hand om er och kom ihåg att andas
 
Kram Marie-Louise

torsdag 20 juni 2013

I Vemodets Grep


Finns inget att klaga på men ändå kommer den förlamande sinnesstämningen krypande som en slämmig organisk massa. Den klänger sig upp längs benen och kryper sakta sakta längre upp på min lekamen. Samtidigt letar den sig in och tar över mitt inre genom att ge hjärtat extra hopp och gör andningen tung genom att krympa andningsapparaten. Jag kämpar att dra varje andetag och tårarna tränger i ögonvrån. 
Varför känner jag mig så här? Varför tar detta vemod över mitt liv, känslor och tankar? 

Jag ser med förnuft på det faktum att andra omkring mig kämpar likväl, de kan ha det sämre än jag och större motgångar att brottas med. Jag har ett fint hem, underbara ungar som förgyller min dag. Jag tar mig fram i livet på ett två-hjulat fordon och vinden fångar mitt hår, det känns som jag lever i det ögonblicket. 

Men lika fullt har vemodet mig i sitt stadiga grepp, den tar bit för bit av mig och jag drunknar i detta tillstånd. Det är som att befinna sig i kvicksand, hela mitt väsen sjunker bit för bit och jag kan inte göra något åt det. Jag har kämpat på alla sätt jag kan. Jag har letat efter lyckan i alla vrår jag känner. Jag har öppet tagit emot alla metoder som erbjudits mig. Men inget räckte, inget hjälpte. Vad göra nu? 

Hoppet är det sista som överger en, när lämnar det min själ? Vad finns kvar då? Är det hoppet som gör att jag fortfarande går upp ur sängen varje dag? Är det hoppet som får mig att äta varje dag? Är det hoppet som håller mig kvar? Är det hoppet som ger mig signaler om att miljöombyte kommer öppna nya möjligheter. Är det hoppet som får mig att tro att det är dags att bryta upp? Men vad talar för att det blir bättre egentligen. Vad talar för att jag blir mindre ensam i en miljö med färre nära och kära. Jag är så ensam ibland här mitt bland mina nära och kära. 

Kommer förlamningen släppa och på det viset ge mig ett nytt liv eller är det bara fantasier som leker ta fatt i mitt huvud.


Ta hand om er och kom ihåg att andas

Kram Marie-Louise

onsdag 29 maj 2013

Att Inse Är Att Växa En Smula



Jag har börjat att skriva igen, skriva allt jag kan minnas under min sjukdomstid.  Vilket är 13 år om jag ska räkna från då jag fick mina första symptom av utmattning. Jag inbillar mig att det är bra för läkningen att blicka tillbaka och reflektera över allt som hänt och inte hänt. 

Jag har upptäckt en annan sak också, och det är att jag sedan jag slutade med antidepp i början av mars har blivit betydligt mer närvarande. Jag är mer lättirriterad och lätt för att oroa mig för alla möjliga småsaker, till min dotters förtret. Jag blir fort rädd för saker, så som att gå ut i spåret i skogen själv. Vi hade någon som följde efter tjejer/kvinnor där förra sommaren. Jag vill helst ha sällskap. Men det faktum att jag blivit mer här i verkligheten sätter perspektiv på hur bedövad jag egentligen var av medicinen. Inget kom liksom att rubba mig och min yta när det gällde småsaker. Ganska otäckt kan jag tycka. Jag vad som avskärmad från världen. Det blev jag egentligen för många år sedan av min utmattning men även medicinen har sett till att det har fortgått. Jag är glad idag att jag inte är under medicinering trots att jag har blivit så känslig att jag har svårt att titta på Grays utan att titta bort vid operationsscener. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas


tisdag 14 maj 2013

På Cykel Genom Stan



Idag bar cykeln och jag iväg genom staden längs alla cykelbanor. Jag hamnade på gator som väckte barndomsminnen och jag stannade en stund och återupplevde all aktivitet som förse gick som barn. Vi hade skolan i bottenvåningen, gräsmattorna var rena gymnastiksalarna där vi hjulade, stod på händer och gick ned i brygga hela kvällarna. Vi hade gårdsfester med femkamp och ponnyridning. En parklek som var öppen på somrarna där man kunde springa i dusch på gräsmattan, låna en lekstuga och leka affär eller bara gunga. Efter lunch läse lektanten saga på gräsmattan och det var ljuvliga stunder. Jag behövde besöka dessa platser idag kände jag trots att jag inte har haft en tanke på att ta mig dit. Men behandlingen som jag går på gav nog mig undermedvetna signaler. Det var skönt att se och nästan höra alla barnens skratt och röster. 

Jag cyklade vidare genom områden som ledde mig till min dotters praktikplats och gick in och tog en fika med henne innan jag fortsatte hemåt igen. Jag är glad för min rörliga kropp, att jag kan ta mig framåt i rörelse och att jag har en cykel som hjälper mig att ta mig fram längre sträckor. Det blev 1,8 mil i dag. Nu känns det härligt i kroppen. Får se vad det blir i morgon. :) 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

fredag 3 maj 2013

L Som I Lycka



Jag vill rekommendera denna film som jag länkat till nedan som gjorts av kvinnan till höger på bilden ovan. Hon har under fem års tid filmat och följt sina väninnor som tillsammans med henne själv gjort olika livsval i livet. Intressant, tankeväckande och varm film. Filmen sätter spetsen på vad är lycka? och hur vill jag leva mitt liv? 
 Det finns nog många anledningar till varför jag blev tagen och berörd av denna film. Jag är inte färdig eller om jag ens har börjat tänka på mina livsval? Jag är fortfarande obearbetad i många delar i mitt liv. Jag inser att jag kommit till vissa insikter som även belyses i filmen. Se den, kan jag bara säga.


Länk till filmen L som i lycka

Ta hand om er och kom i håg att andas


onsdag 20 mars 2013

Hej Så Länge




Det slutar inte, allt elände som ramlar över mig. Jag har inga ord längre. Måste försöka ta mig ur detta innan jag kan skriva igen. Det tunga förlamar mig och trots att jag skönjer en bättre tid framöver så förmår jag inte skriva just nu. 

Jag återkommer när jag har något att säga och tills dess så önskar jag er allt gott och jag kommer nog gå in och läsa inne hos er trots att jag inte har några ord att skriva. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

tisdag 23 oktober 2012

KrisChock Men Flöde



Här fortsätter det kreativa flödet. Hemsida under konstruktion och andra projekt går framåt under stor glädje. Mellan dessa glädjande framsteg händer lite obehagliga saker privat och världen gungar under mina fötter. Tror jag befinner mig i en krischock av något slag. Försöker hitta samtalspartner om detta, eventuellt är jag närmare det i morgon. 

Nu ska jag spendera några timmar med min äldsta son och sedan borde jag fixa massa måsten här i hemmet så som tvätt, disk, damsugning gå ut med soppor.. .ja ni vet... det har stått still ett par dagar. 

Ha en fin dag och kom ihåg att andas. 

söndag 5 augusti 2012

Ibland Är Livet Taggigt




Idag är livet taggigt. Värk i kroppen och knoppen tar ner mitt humör. Försöker måla för då brukar spänningarna som skapar värken avta och släppa, men inte hjälpte det och målningen blev inge bra heller. Tunga tankar kommer med nedstämdheten. Vill inte, men okej, det är en sådan dag idag. Jag kämpar inte emot, jag accepterar och låter det vara så, kanske känslan och tankarna släpper då. 

Jag önskar er alla en fin dag och att min målning blir bättre under dagen. Ta hand om er och glöm inte att Andas. 


fredag 13 juli 2012

Sömnlösa Nätter





Varför sover jag inte längre på nätterna? Jag kan vara jättetrött, men när jag väl lägger ned huvudet på kudden så ligger jag bara och vrider mig timme ut och timme in. Jag har aldrig förut haft problem med min sömn, utan jag har sovit hur, när och var som helst. När jag väl somnar till fram mot småtimmarna är huvudet, käkarna så spända och utmattade så självklart vaknar jag med värk i desamma. 

Sömnen som jag får blir orolig av jobbiga drömmar där jag kämpar hårt, jag minns inte drömmarna när jag vaknar. Jag känner bara fragment av hårt kämpande från min sida. Jag är således väldigt trött när jag vaknar. 

Vad händer? Jag tycker mig veta hur jag ska ta hand om mig själv och har mina verktyg i min verktygslåda som jag använder. Men detta vet jag inte alls hur jag ska göra med. :( 


Ta hand om er och glöm inte att Andas



måndag 25 juni 2012

Sömnlös Natt


Svårt att sova i natt av flera anledningar, dels för att igår försvann marken under mina fötter när jag gjorde räkningarna. Att få in mindre än jag har räkningar ut, gör att den närmsta tiden ser inte bara dyster ut utan helt svart. Vart ifrån ska jag få orken att fortsätta? Jag gråter och känner att hur mycket mer ska jag orka? Vart vänder jag mig nu? Jag vet att det finns de som har det värre, men just nu känner jag mig liten och orkeslös. Jag har en nödlösning och det är att ringa min chef och fråga om de kan betala ut semesterlönen pronto. 

Detta tär och värre blir det väl fram mot hösten om jag inte blir frisk. Hur ska jag bli frisk när ekonomin hela tiden lurar över axeln? Att ensam ha ansvar för barn och samtidigt vara utbränd är tufft. Jag har snälla vänner som erbjuder sig att låna ut pengar till mig, jag blir så rörd och tacksam, men svårt att ta emot då situationen ser ut som så att jag inte har någon förmåga att betala tillbaka. 

Det andra som gjorde det svårt att sova är min äldsta son som lider hjärtats kval just nu. Som mamma känner man att sitt eget hjärta brister när barnen far illa, hur gamla de än blir. Men som högkänslig mamma adopterar man sina barns känslor. Det går inte att beskriva på något annat sätt. Jag har under min sons hela uppväxt, känt vad han känt så starkt som om det var jag själv som gick igenom det han har gått igenom. Detta säger jag inte som att lägga sordi över andras mammors känslor, utan ett mer konstaterande att det är så för hsp.are, att vi drar till oss intuitivt de känslor som finns omkring oss och det tar kraft och energi av oss. Att då ha en son som inte riktigt har hittat sin plats i livet under hela hans uppväxt och även nu, gör att jag lider samma kval som honom. Min beteendevetare sa för 2-3 år sedan, det finns fler anledningar till varför du är utbränd, det är inte bara ditt arbete som tagit slut på dig. 

Ja och så till den tredje anledningen till varför jag inte har kunnat sova i natt är att vi har planerat att åka till Gröna Lund idag, min systers familj och jag och lillsonen (nu följer även stora sonen med) och vädret varnar för stora nederbörder och kraftig blåst. Ska vi åka eller inte? Den oron är inte bra för mig vare sig som utbränd eller HSP.are. 

Så där har vi det i ett nötskal... sömnbrist. Ont i kroppen och huvudet, spänd i käkarna. Andas högt i bröstkorgen. Det blir en lång dag, vill inte göra lillsonen besviken. Vill ha en trevlig dag med honom, det är det som blir för han och mig den här sommaren. Jag vet att ni nu undrar, hur jag kan åka dit utan pengar. Ibland går det så långt att man orkar inte bry sig, på något sätt måste det ordna sig. 

Ett klagoinlägg blev det, men jag måste skriva av mig när jag mår så här. Detta är min ventil, reflektionslucka. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas