Ny Tid Föds Och Gammal Dör

Ny vindar blåser min vän. På måndag går en lång, tung och svår period i mitt liv i graven. Jag börjar arbeta heltid och det innebär att när veckan gått så avskrivs jag från Fk, och jag är som vem som helst igen. 

Inte riktigt som alla andra dock, utan som 20 % av alla andra. För det viktigaste som denna tvååriga sjukdomstid har lärt mig är det faktum att jag är högkänslig. Jag är fenomenal på mitt sätt har jag lärt mig. Inte som många andra men helt okej ändå. Jag vill inte vara någon annan. Dagen idag, som faktiskt är fredagen den 13.e, har gett mig mer än mitt arbete tillbaka. Den har gett mig insikt om att det vänder nu. Jag tog tag i andra bitar i livet i och med att jag är friskskriven och allt faller på plats så fint. 

Att låta det positiva få ta plats och få fokus, både inom och utom ditt inre gör att du inte föder det negativa. Vilket i sin tur leder till att det negativa sakta självdör. För om det onda ska frodas och leva måste det få din uppmärksamhet. Ger du inte det negativa din uppmärksamhet, skrynklar det ihop precis som häxan som du skvätter vatten på eller tvingas se sig själv i spegeln. 

Igår var jag på en måbrakväll och fick hälsotips som jag har stor förhoppning på under hösten. Jag kommer berätta mer om detta senare, när jag har erfarenhet om det själv. Men allt handlar om att få kroppen till självläkning. I morgon ska jag hem till min goa fina vän på middag. Det här blir en bra helg och följs av en bra vecka. 

Avslutningsvis vill jag sammanfatta lite kort vad jag har lärt mig nu som jag inte visste innan jag blev utbränd. 

- Jag bearbetar en sak i taget, jag fokuserar på det som berör mig och min närmsta omgivning. Jag tror inte längre att jag måste göra skillnad i allt jag gör och jag behöver heller inte förändra världen. Jag duger ändå och det räcker att göra gott i stunden. Jag lämnar arbetet på jobbet och jag är ledig när jag är ledig och jobbar när jag arbetar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Kram Marie-Lousie

Tack då!

Vilken helkväll Svt1 har bjudit mig idag. Först ut Jill Johnsson och hon sjöng en av mina favorit sånger. När jag hörde den här 

för första gången hade precis min bästa väns mamma gått bort i cancer. Alldeles för tidigt och alldeles för fort. Det blev tydligt för mig redan då att i djupet av min själ så tror jag på änglar och hon flög förbi, nu som ängel, precis som Jill sjunger. Idag när Jill sjöng påminde hon mig om att min moster flyger förbi. En kär moster som nu är i himlen, men finns hos oss nära i varje stund. Hon är aldrig längre bort än en tanke. 

Kvällen förflöt med ännu ett program om Rodriguez som utan sin vetskap blev väldigt stor i Sydafrika under 1970-talet. Han släppte två skivor som inte sålde i Amerika. Programmet grep tag i ett högkänsligt hjärta. Ett levnadsöde som visar på djup, ödmjukhet och strävan. 

Sedan fortsätter nu kvällen i Mumford & Sons anda. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. Deras musik är äkta, jordnära, genuin.  Nästan så man känner jord- och potatisdoften från deras händer genom tv-rutan. Jag älskar deras musik och hade gjort ganska mycket för att få vara där i publiken och få uppleva denna ljuvliga stämning live. Att få gåshud, känna livet pulsera i varje cell i kroppen av ett gitarrspel utöver det vanliga och sångröster som gör att håret reser sig i nacken. Men tack då för denna underbara avslutning på en redan trevlig kväll. En kväll i stor högkänslighetsanda. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Kram Marie-Louise

Drömmar Och Illusioner

Bild lånad på Google

 

Varför tittar man på Sommar med Ernst? Ja, varför gör du det? Varför gör jag det? Är det för att jag vill drömma mig bort till en annan plats än hemma hos mig? Är det för att jag önskar mig ett annat liv? Är det för att få min kreativa tarm att få sukta lite att skapa egna trevliga ideer? Är det för att jag gillar honom och hans sätt att sätta sin prägel på ett hus? Är det för att få gnälla över massa saker som jag inte gillar i programmet? 

 

Ja, vad nu en anledningen är så har jag tittat på Ernst i många år och kommer nog fortsätta med det ett tag fram över. Jag gillar stämningen han skapar i programmet genom sin röst, sitt sätt att tänka och det som får liv i huset. Trots att jag på inget sätt gillar allt han gör. Programmet skapar en illusion som kanske tilltalar mig. 

 

Jag gillar mitt hem, min enkelhet och jag gör mig av med prylar åter igen. Jag gillar inte längre att samla prylar omkring mig till ingen nytta. Av den anledningen så gillar jag inte allt som skapas i programmet bara för att fylla ett utrymme. Lagom är alltid bäst och enkelhet tilltalar mig för tillfället. Hur livet kan ändra en person är ganska förundrande. Jag tycker att jag är precis samma person idag som jag alltid har varit, men en dock så visste jag inte hur mycket hemtrevliga prylar jag kunde ha och köpa för ett antal år sedan. Jag köpte för jag trodde jag skapade ett trivsamt hem. Innan jag insåg att det inte är prylarna som skapar hemmet utan det är människorna, måendet och stunderna man delar i sitt hem som skapar hemmet. 

Idag värdesätter jag mina gamla möbler som jag har ärvt från far- och morföräldrar. Något litet bord, en piedestal, spegel och skrin. Dessa kommer få fortsätta följa mig i livet men allt annat är bara ting. 

 

Hur ser du på ditt hem, prylar och alla inredningsprogram som har producerats de senaste åren? 

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

 

Kram Marie-Louise

Att Begränsa Sig Själv

 

Att begränsa sig själv av rädsla för det okända är bekant fenomen för mig. Jag försöker att hålla mig till framtidsutsikter, reflektioner kring för och emot och framför allt vad jag kan vinna på att våga. Jag fundera över vad som är just automatiska tankar hos mig. Dessa dyker upp för att skydda mig från fara. 

 

Men min tankemodell är inställd på att fara, är livsfara, därför basunerar den så hårt och gör att mina steg framåt kan begränsas kraftigt om jag skulle lyssna.Och som jag har lyssnat genom åren, oj oj oj.

 

Jag har lärt mig att så är fallet med mig och det gör att jag har fått visst frirum att utsätta mig för lite smärta och rädsla just för att vinna stort i slutänden. Jag kan förändra och påverka genom medvetenhet om hur jag själv fungerar.

 

Men att hålla andan uppe och siktet klart är svårt alla stunder, lätt faller jag ner i de automatiska tankarna och humöret sänks och jag blir rädd och drar mig inom mig själv. 

Tankar som; 

- Kan verkligen jag?

- Vad händer om? 

 

blir stora orkestrar i mitt huvud och en sådan dag ångrar jag steg jag tagit framåt och backar i min försiktiga dans fram i livet. Men nu har jag en chans att påverka mina automatiska tankar genom att göra om och göra på annat sätt och det ska jag göra trots att jag är livrädd. Att visa mig själv att allt är inte katastrof och dödshot ger mig möjlighet att ta mig ur dessa tankemodeller som har begränsat mig genom livet. Det kan göra mig lite friare, mindre rädd att prova nya saker och riktningar i livet och kanske i förlängningen lyckligare.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

 

Kram Marie-Louise 

 

Är Ambitioner Bara Till Godo?

Jag funderar över ambitioner i livet. Ambitioner kan man ha inom många områden och oftast är de av godo. Håller ni inte med? Att ha ambition gör att du driver dig själv framåt, lite längre, och kanske över dina egna förväntningar på dig själv.

 

Men varför har man ambitioner? Är det just för att vi är en del av samhället och vi i och med det är en kugge i kugghjulet som ska driva samhället framåt? Har alla ambitioner eller är vissa födda utan?

 

Jag har höga ambitioner vad jag än tar mig för. Detta förstår jag är en fördel som yrkeskvinna och även som medmänniska på denna jord. Men när blir ambitionen din fiende?

- jo, när du i ditt driv har gjort dig själv sjuk och dränerat dig själv på alla dina resurser.

När jag nu försöker komma tillbaka efter lång sjukdom, så i kullkastar mina ambitioner mig gång efter gång. Det är som om jag ger mig själv en liten utmattning om och om igen i min stora utmattnig, om ni förstår vad jag menar.

 

Jag driver mig att göra större framsteg, fortare, längre, bättre i vad jag än företar mig. Det jag försöker mig på just nu är på inget sätt några stora ovationer utan mer att komma igång med rörelse till exempel. Just för att det får mig att må bättre.

 

Jag började med att se till att jag skulle röra mig lite varje dag och inte tänka på så mycket mer en att läka. Men strax har jag i min ambition, dragit iväg med mig själv så att uppdraget gå över styr. Jag gör mig själv utmattad och det innebär att jag hamnar tillbaka i soffan med en stor mur framför mig. En mur som tillsynes är omöjlig att ta sig över.

 

Jag hade ett intressant samtal, med min arbetsförmedlare på arbetsrehabiliteringen på af igår, just om detta. Ibland är inte ambition bara av godo. Ambitionsnivån bör förändras för att inte dränera mig om och om igen. Men det är en svår förändring på grund av att det är ett av mina personlighetsdrag. Jag är en ambitiös person i botten.

 

Så likväl som jag behöver hjälp med att finna hur mycket och på vilket sätt jag klarar av att arbeta så behöver jag minst lika mycket stöttning och hjälp att hitta nivån och strukturen i min vardag. När sjukdomen slår till bör man dra ner på "måsten" och fundera över vad som bör prioriteras i sin vardag. Där tappar man både struktur och rutiner för ett tag. Just för att det är nödvändigt. Men när man ska hitta tillbaka till en viss nivå på struktur och rutiner så saknas, i alla fall i mitt fall, en inre drivkraft och förmåga att skapa dessa mönster igen. Och i försök att återskapa dessa så kommer min ambition och skälper mig om och om igen.Jag vill för mycket på en gång.

 

Ett behov av träningsledare gör sig synlig. Just för att inte driva på för mycket och för fort, utan få hjälp i lagom små steg så att varje litet framsteg blir en seger och inte ett misslyckande igen och igen.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

 

Kram Marie-Louise

 



Havet och Jag

Vaknar tidigt i stugan vid havet. Smyger mig upp medan resten av familjen sover. Jag drar på mig bikinin och tar handduken över axeln och glider sakta och tyst ut genom dörren. Morgonens fåglar är vakna och kvittrar välkomnande när jag vandrar längs strandvägen ner mot havet.

På avstånd hör jag vågornas rörelse och jag känner hur jag ökar på stegen, längtan att åter dela morgonen med just havet fyller mig med glädje.

När jag kommer in i skuggan av tallarna möts jag av den berusande doften av sand, salt och talldoft. Doften drar jag in i mina lungor med långa djupa andetag, jag landar. Tallarna glesnar och vassgroparna tar vid, jag slänger handduken över vassen och går med stadiga steg genom sanden som motarbetar mig något.

Väl i vattenbrynet är jag hemma, känner tårna möter havet och det spritter i kroppen. Nu ska här promeneras. Jag rör mig längs havskanten i en rask takt, jag ler och känner hur vinden rufsar om håret.

Jag möter enstaka människor som precis som jag tar vara på morgonen längst stranden. Någon längre fram slänger en gren till en hund som skuttar glatt fram för att hämta den. Det är som det är en annan värld här nere, all stress och alla måsten får inte plats här.

Svetten börjar fukta min kropp och längtan efter att känna havet sluta sig om mig blir för påtaglig. Jag viker av från min riktning och styr stegen rakt ut i det stilla havet. Endast en liten rörelse finns där som sakta och nästan ljudlöst rörs sig genom vågor mot stranden. Solen glittrar i havet vid horisonten och bländar mina ögon. Men det gör ingen, jag är där jag vill vara, jag låter min kropp sjunka ned i havet och känner hur vattnet rör sig som en omfamning runt mig. Jag lägger mig ned på rygg och låter mig bara flyta med i rörelsen. Jag är ett med detta. Väck mig inte, stör mig inte. Här kan jag vara i evighet.

Så förfluter morgonens timmar, promenad varvat med bad. Jag drar mina händer i vattnet för att känna rörelsen mot min hud. När jag är nöjd för denna dag går jag sakta upp och sveper handduken om mig. Jag är avslappnad, nöjd, harmonisk och i balans för att möta en ny dag.

Jag rör mig mot stugan där jag hör att kaffebryggaren bubblar och barnens skratt vittnar om att familjen är vaken och redo för frukost. När jag sätter mig ned med min familj, känner jag bara ett litet sting av längtan till nästa morgon. Då jag möter havet igen.

Ta hand om er och glöm inte att andas

Stolt Är ModerHjärtat

 

Jag är stolt, stolt över mina tre underbara barn som har blivit stora. Min äldsta son, är en riktig kämpe som nu, står inför en fast anställning med 10 månaders läringsperiod sedan är han installationselektriker med fast arbete. Kan ett modershjärta vara stoltare? Jag tror inte det. Dottern som precis tog studenten fick stipendium för sin kreativa förmåga som florist. ÅÅå, tårarna rinner ned för mina kinder av stolthet. Sedan min minsta son som för andra gången är iväg på en 4 dygnsresa på egen hand med sina kompisar. Så självständiga, modiga och starka är de alla tre. Med ett hjärta på rätta stället. Jag är så glad åt mina ungar för de står upp för de som är svaga, orättvisor och kämpar för det de tror på.

 

Min dator har kraschat därför har jag inte skrivit något på länge, men idag kom min äldsta son och startade upp min gamla sega laptop. Nu har jag alltså en dator att skriva på men sådan tid det tar.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

 



Drivkraft

Jag fick frågan i förra inlägget; - Vart får jag min drivkraft ifrån? Det är en viktig fråga och även viktigt för mig själv att fundera över. För visst har jag en drivkraft någonstans. Jag har varit sjuk länge, jag har kämpat mot det faktum att jag är sjuk i många år. Jag har kämpat på och trott att lite vila gör att jag kommer på banan igen. Men så var ju inte fallet har jag nu insett. 

Jag har funderat ett tag om min behandling har hjälpt mig under den här våren eller inte. Många tankar fram och tillbaka. Har jag blivit bättre? Eller har jag backat i min tillfrisknad? 

Igår ställdes jag inför en uppgift på behandlingen som ställde allt detta på sin spets. Det blev väldigt tydligt att jag gått framåt, men kanske inte som man förväntar sig. 

Vi fick gå igenom de bilder vi målat under den här våren och plocka fram de bilder som på något sätt berörde oss. Vi skulle därefter berätta för varandra vad vi tänkte om de bilder vi valt. Jag insåg när jag ser bilderna jag målade i början av behandlingen att det fanns en forcering inom mig, snart så, i morgon är jag nog frisk och då kör jag på som vanligt.Jag fick faktiskt en känsla av arrogans kring de första bilderna. Det som hänt med de senaste bilderna och inom mig samtidigt är att jag hamnat i ett lugn och i omtanke om mig själv. Jag läker, det tar tid och jag är oviss om framtiden men för första gången så är jag inte stressad över ovissheten. 

Jag vet inte hur min framtid ser ut, men jag vet att den kommer bli bra på något sätt. Jag är trygg i att jag måste vara där jag är nu, jag tar små steg framåt, jag läker. Det här har hänt med mig under den här våren. Jag har accepterat att detta faktiskt hände mig, jag blev utmattad, jag blev sjuk. Men det är inte hela världen.Jag är inte värdelös. Jag lever trots allt. Jag inser att jag måste få tid att läka och att jag har förändrat mig och min syn på hur jag ska förhålla mig till mig själv, livet och arbete i min framtid. 

Detta är här jag hittar min styrka. Tron på mig själv och min förmåga. Sedan har jag massor att arbeta med. Jag lever dagligen med oro, rädslor av olika slag och vanmakt. Men jag försöker dagligen glädja mig i det jag har runt mig och där hjälper mina barn, nära och kära och fotograferingen till mycket. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

På Cykel Genom Stan

Idag bar cykeln och jag iväg genom staden längs alla cykelbanor. Jag hamnade på gator som väckte barndomsminnen och jag stannade en stund och återupplevde all aktivitet som förse gick som barn. Vi hade skolan i bottenvåningen, gräsmattorna var rena gymnastiksalarna där vi hjulade, stod på händer och gick ned i brygga hela kvällarna. Vi hade gårdsfester med femkamp och ponnyridning. En parklek som var öppen på somrarna där man kunde springa i dusch på gräsmattan, låna en lekstuga och leka affär eller bara gunga. Efter lunch läse lektanten saga på gräsmattan och det var ljuvliga stunder. Jag behövde besöka dessa platser idag kände jag trots att jag inte har haft en tanke på att ta mig dit. Men behandlingen som jag går på gav nog mig undermedvetna signaler. Det var skönt att se och nästan höra alla barnens skratt och röster. 

Jag cyklade vidare genom områden som ledde mig till min dotters praktikplats och gick in och tog en fika med henne innan jag fortsatte hemåt igen. Jag är glad för min rörliga kropp, att jag kan ta mig framåt i rörelse och att jag har en cykel som hjälper mig att ta mig fram längre sträckor. Det blev 1,8 mil i dag. Nu känns det härligt i kroppen. Får se vad det blir i morgon. :) 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

L Som I Lycka

Jag vill rekommendera denna film som jag länkat till nedan som gjorts av kvinnan till höger på bilden ovan. Hon har under fem års tid filmat och följt sina väninnor som tillsammans med henne själv gjort olika livsval i livet. Intressant, tankeväckande och varm film. Filmen sätter spetsen på vad är lycka? och hur vill jag leva mitt liv? 

 Det finns nog många anledningar till varför jag blev tagen och berörd av denna film. Jag är inte färdig eller om jag ens har börjat tänka på mina livsval? Jag är fortfarande obearbetad i många delar i mitt liv. Jag inser att jag kommit till vissa insikter som även belyses i filmen. Se den, kan jag bara säga.

Länk till filmen L som i lycka

Ta hand om er och kom i håg att andas

I Moving On And All Because Of You (And Me)

Våren 2009 låg jag i skilsmässa och det var dags för melodifestivalen.  Jag fick denna underbara låt sjungen för mig. Jag kände styrkan komma till mig och samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder kände jag en stor kraft ta plats inom mig. I moving on! Jag ska börja leva mitt liv för mig och jag låter inte tvivlet ta plats. 

Nu våren 2013 och 4 år av kämpande, dels bearbetning av skilsmässa men också att kämpa mig igenom min sjukdom och och hitta hem till mig själv, nu som ensamstående mamma. Då äntrar en annan person scenen på melodifestivalen och budskapet går rakt in i mitt hjärta och själ igen. Tårarna rinner och jag får ståpäls. All because of YOU! Robin sjunger för mig, han sjunger mina ord. Jag överlever allt om så himlen skulle ramla ned och det på grund av YOU (i detta fall Tina P Jönsson men också på grund av mig själv)

Som högkänslig betyder musik, texter, ord mycket. Det går rakt in i min själ och talar till mig i budskap. När jag senare fick se hur Sarah går fram till Robin, kramar om honom och lyfter honom i luften efter att Robin vunnit. Då ger det mig budskap om att nu är cirkeln sluten, nu är det jobbiga förbi och jag går mot en ljus framtid. Jag reser mig och jag fylls av glädje, kärlek och styrka. Tack Sarah, Robin, världen, änglarna för att ni ger mig det jag behöver på min resa genom livet.

Just nu har jag en konflikt att lösa, dvs jag är inte riktigt framme, men när den är över ska jag skrika ut min glädje. Så länge får Robin sjunga för mig och han gör det såååå bra. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Havet, Solen Och Ett Jävla Trevligt Sällskap

Jag har varit hos min bästaste vän över helgen. Laddat med massa ny energi och som ni ser fotograferat en del. Härliga solen har varit framme och värmt våra kinder också. Det har varit gott och i morgon drar jag i väg hem men tar en sväng via Arvika där jag ska få en behandling som jag tror kan hjälpa mig. Sedan hem och träffa barnen igen. Jag gör allt jag kan för att bli frisk och det känns som jag är på rätt väg. Det känns äkta, genuint och sant i mitt hjärta och då måste det vara rätt väg tänker jag. Jag ger inte upp min väg och mål om hur jag ska må bra. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Vemod Och Vila

Här blev det stora feberfrossan och ont i kroppen sedan i onsdags. Ingen behandling kom jag iväg på och jag hoppas men det verkar omöjligt att jag ska orka ta mig ned till jobbet i morgon. Eleverna ska ha ett prov så det är inte mycket jag behöver orka med mer än att ta mig dit. 

Te, te och åter te står på menyn och vila vila vila. Trots att kroppen är febrig och tung i lemmar så infinner sig en rastlöshet som jag inte riktigt förstår. Vemod och litenhet växer sig starkt också och det är med tungt hjärta jag känner att mitt starka jag försvinner bort från mig. Då stärks jag av era fina kommentarer och stödet ni ger mig i min resa. Tack för att ni finns och ta hand om er. Kom ihåg att andas. 

FeberYr, Gos Och Skapande

Så här fin omslagsbild har jag fått på facebook och jag kan tacka Linda Karlzon som är webdesigner och som även gjort min logga och hemsida. Hon är fantastiskt duktig. För övrigt har lektionerna gått bra den här veckan men just nu härjar feber i kroppen och värk i kroppen. Typiskt eftersom jag har behandling i morgon. Men jag ska dit och de vill att vi kommer i allra flesta fall även om vi ligger på mötet. 

Vi håller så smått på att välja vilka foton vi ska förstora upp till kommande Work shop och fotoutställning. Som ni förstår är det ett angenämt göra. Rena lyxen att få skapa en helhet och ett genomtänkt koncept som andas boken Hitta din plats, andas in. 

Idag har jag haft valpgos hela dagen då jag varit hundvakt. Tänk vad dessa små liv sprider glädje och närhet. Jag är uppfylld av känslan fortfarande. Nu ska jag sova och hoppas på att jag mår bättre i morgon. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Vinterglitter Och Valppussar

Behandlingen var hur bra som helst. En grupp med sex kvinnor med samma erfarenheter. Vi fick prova på kroppskännedom och lite bildterapi. Detta kommer bli bra. Helgen har jag ägnat åt fotografering och njutit av kylan om kinderna och snön som glittrar. Vi bor i ett underbart land som har dessa årstider som vi får glädjen att njuta av. Varje årstid är lika vacker med sina färger, dofter och känsla. Jag älskar Sverige. 

Jag klafsade runt som vanligt i djupa snödiken allt för att upptäcka fina ljusvinklar. Idag gjorde jag snöänglar i snön till valpen Sandys glädje. Hon skuttade runt mig så ängeln fick en aura av tassar och hon skuttade på mig och gav mig blöta valppussar. Tyvärr hade jag inte kameran med mig idag. Men några stunder ska man bara bevara i minnet. Idag var en sådan dag. 

Det framkommer inte i bilden men hela trädet glittrar i solskenet. Helt fantastiskt! Nu står en ny vecka för dörren och den har lektioner, arbete med boken och behandling på schemat. Jag ska också få in rörelse och meditation så klart. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen

Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Mind Map Inför 2013

Näst sista dagen på år 2012 och jag har funderat på vad jag vill med 2013. Jag vill fylla mina dagar med sådant jag mår bra av utan att sätta upp massa löften och krav på mig själv. Så det blev en mindmap. Jag har gjort bilder för varje aktivitet som jag vill ha i mitt liv för att få livskvalité sedan en tillhörande bubbla där jag kommer fylla i när jag har tillägnat mig en av aktiviteterna. På det sättet kan jag bara se positivt på det. Inte något oj, det blev bara tre gånger som jag promenerade den här veckan av 7 rutor eller något sådant. Här blir det tre pinnar alltså framgång. En vecka kommer alltså inte se lik den andra men så är livet. Men mapen kan ge mig en hint om vad jag gjort bra och vad jag slarvat med för min egen livskvalité. Då kan jag tänka lite mer på det nästkommande vecka utan att jag ska känna mig dålig på något sätt. 

Detta kommer bli en framgångs map. Där jag ser mina framsteg och enbart dem. Jag kommer alltså inte ge mig själv löften om nu ska jag bli så här duktigt från den ena dagen till den andra. Men jag vet att jag mår bra med dessa aktiviteter i mitt liv alltså kommer jag se till att utöva dem. 

Hur kommer ni göra inför nyår? Löften, ickelöften? Ta hand om er och kom ihåg att Andas. 

Hälsning

Rädsla Bland Våra Barn

Idag går mina tankar lite extra till alla barn som inte har goda hemförhållanden. När många av barnen och ungdomarna har gått med glädje och förväntat på den stundande ledigheten och att få fira jul med gemenskap  mat och julklappar så har dessa barn gått en längre tid med en oro i sin kropp. En oro om hur denna jul kommer te sig. Hur kommer föräldrarna sköta sig? Kommer det bli bra eller kommer det bli att skydda sig från slag och hårda ord?  Kommer föräldrarna vara nyktra, kommer det finnas mat? Vad ska de säga när kompisarna frågar vad de fått för julklappar? För dessa barn kan en julklapp vara att överleva julhelgen något så när helskinnad i sitt inre. 

Av erfarenhet som lärare i skolans värld så vet jag att dessa barn finns och av dessa barn finns det ett fåtal som söker upp en vuxen i skolans värld som de delar sin oro med. Men långt i från alla gör det. Jag tänker på dessa barn idag. Det ska inte finnas en enda unge som ska behöva ha det så när hela världen gläds åt dagarna som kommer. När tv och samhället sprutar ut reklam om dyra statusprylar som ska slås in i julklapp. De barnen ska värja sig i detta och fundera kring deras livslott. Det tragiska i detta är att de ofta försvarar sina föräldrar in i det längsta och alldeles för många gånger vänder de sin tillvara mot sig själva. Att de på något vis inte är värd bättre. Precis på samma sätt som kvinnor/män som blir misshandlade av sin partner. 

Jag fasar över tanken att när nu barnen blir lediga från skolan så finns där en grupp barn som är rädda. Jag tänker på dem idag. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

Att Känna Sig Lite SmåKär

Hur är det med er i juletider? Jag tar allt med ro och befinner mig i närvaro. Jag struntar blankt i alla traditioner och tänder alla adventsljus och käkar julskinka redan nu. Inga julklappar, vilket jag i och för sig tycker är lite tråkigt, men skönt att slippa stressen över vad som ska köpas och ångest över att pengar ska räcka och barn ska bli nöjda. Jag älskar mina barn högst på denna jord och jag skulle göra vad som helst för dem. Men i år kan jag inte ge dem några julklappar. 

För övrigt känner jag mig glad och tillfreds med livet just nu. Jag går och ler över bokbeställningar som ramlar in och över det faktum att jag är en del i resultatet av boken. Den är precis som vi önskade att den skulle bli och när våra diskussioner kom fram till vad vi ville förmedla är det riktigt roligt att få just de kommentarerna från läsarna som responsat på boken. Vi har lyckats att förmedla en lättläst helhet där bild och text förmedlar budskap som bidrar till reflektion hos läsaren och engagerar ögat, hjärtat och hjärnan. Klart jag är glad. 

I morgon ska jag på julbord med mina kollegor och det ser jag fram mot, likaså att börja jobba i januari. Jag känner mig stark och motiverad. Har ni gått omkring och varit lite småkär fast ni inte vet vem som är föremål för era känslor? Så känner jag just nu. Jag är kär.... 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas