Det var en pers...

.. ungefär som att bestiga ett berg. Men nu är det gjort! Lite vimmelkantig och illamående tog jag mig till affären per bil. Ja jag vet, jag borde inte ha tagit bilen, men det var för långt för att tro att jag skulle ta mig dit gåendes. Jag tog med mig dotterns som moraliskt stöd. Hon utstrålar ett troget "du fixar det här mamma". 

Så med darrande hand kom vi iväg och även hem, nu kan jag slappna av och gotta mig hela kvällen. Mellanmål nu, sedan en god middag med honungsgratinerad chevré på ruucolabädd och som avslutning en blåbärspaj á la LCHF med vaniljgrädde. Vi insåg ganska snart att vi hade åkt till fel affär när vi ville ha mandelmjöl, vaniljpulver och så vidare, men fy skam den som ger sig. Vi rotade och fann! Besöket vid affären inbringade även två filmer, så kvällen är räddad för dottern och mig. Nu ska här vilas en stund. 

Om ni undrar varför jag är snurrig och illamående så kan jag berätta att jag inte är gravid utan det kan bero på ny medicinering eller att jag bor där jag bor. När vi kom hem såg vi en man gå baklänges längs promenadstråket. Vi omtalas ofta av Västeråsbor att vi är lite speciella på vårt område, dottern och jag fick leende ett bevis för det när vi såg han knalla steg för steg baklänges. Ni får välja själva, jag kan bara tillägga att var det än beror på så har hungerkänslorna också stigit till ohanterliga proportioner och jag har fått cirkelformade håravfall. :(

Ah, jag glömde tilläga att jag hittat en affär som kör hem matvaror, så nu ska jag göra en inköpslista på nätet och beställa. Wow, vilken tung sten som föll från mina axlar när jag hittade den.