söndag 14 oktober 2012

HandlingsFörlamad Och OfferKofta




Jag är väldigt trött på mig själv just nu. Ont i axlar, nacke och huvud och ont i hjärtat. Ont i hjärtat för att jag har en stor spärr inom mig att tillåta mig att må bra och se alla fina människor runt mig som faktiskt ger mig omtanke. Jag har en stor oförmåga att ta till mig detta och känner mig jäkligt ensam. Kallar man det offerkofta? Jag vill ha en Människa i mitt liv som betyder något och som jag betyder något extra för. Men om jag inte har förmågan att släppa in den människan så är jag för alltid fångad i denna ensamhet. Handlingsförlamad skulle man kunna säga att jag är. Jag säger så mycket om att det är mitt ansvar att göra mitt liv till det jag vill, men vad gör jag åt det då? Inte mycket! Känns som jag bromsar mig själv, eller när huvudet vill något så bromsar kroppen. Jäkla rävsax. 

Jag har jobbat i ett år nu för att tycka om mig själv och sedan trillar jag ned i detta hål igen, med ett stort självförakt. Om jag inte tycker om mig själv, hur ska någon annan vilja umgås och uppskatta mig? Det vet jag redan inte fungerar, det har jag provat och se hur det gick. 

Men så tänker jag också så här; Alla som har någon i sitt liv, inte sjutton tycker de så himla mycket om sig själv. Inte är de fullkomliga och alltid på topp. Men de har någon i sitt liv trots sina fel och brister. Vem missunnar mig denna känsla, att få dela livet med någon? Jag är väl inte sämre än någon annan? Är "någon" egentligen jag själv? Är det jag själv som stoppar möjligheten? Jag mår illa!!!

Blir tokigt på dessa tankar och detta liv. Ska försöka göra det bästa av dagen trots detta och träffa en god vän till mig i eftermiddag. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas.  

7 kommentarer:

Pirjo Brandestam sa...

Tråkigt att du har kommit in i en sån svacka. Tänk på vad många vi är som älskar dig för just den du är och vad du ger oss andra ge´nom dina underbara bilder och uppmuntrande ord på vägen varje dag. På förmiddagarna sitter jag bara och väntar på att få se vilken fin bild vi får och det göt säkert många andra också. Jag kan bara tala för mig själv men dom bilderna och textarna bär jag med mig hela dan.
Alla är inte på topp jämt. Jag älskar inte heller mig själv idag för att jag inte kom i kläderna förrän nu och den långpromanad jag hade tänkt att gå ställde jag in p.g.a det skitväder som är.
Vi får leva med det här...det brukar kännas bättre framåt kvällen.
Ha det så gott du kan och tänk på vilken fin människa du är. Kram !!

Marie-Louise Nilsson sa...

Tack fina Pirjo, det värmer ända in i hjärteroten ska du veta. Vad roligt att få höra att du uppskattar, väntar, och bär med dig min bild och ord. <3 Kram och visst är det så. Alla dagar är inte på topp, men som jag skriver, jag är så in i norden trött på mig själv och denna berg-och dalbana. Tack! <3

Pirjo Brandestam sa...

Kram <3

Teresia sa...

Jag råkar ofta ut för samma tankemönster hos mig själv. Det blir som en negativ cirkel som är svår att bryta. Vad göra? dessa negativa tankar blir som ett svart mantra. Försök finna ett nytt mantra. Börja med det du alltid uppmanar oss till att göra, andas. Andas djupt och länge och börja prata med dig själv och beröm dig själv, berätta för dig själv vilka otroligt fina sidor du har!

För det har du! Jag är glad att jag har hittat din blogg där du delar med dig av alla dina fina tankar och ord! Kämpa på!
Varma kramar från Götet!

Fröken Hulda sa...

Tyvärr är du i gott sällskap. Svackorna drabbar oss alla och många av oss går omkring och tror att ingen skulle stå ut med oss. Men vet du... nån sa till mig att det finns en för alla. Så kanske där finns nån som vill ha det här kronvraket där varken kropp eller knopp fungerar tillfredsställande. Offerkofta?? Nja... jag vet inte det. Kalla fakta kanske. Just nu ÄR det ju en svacka och det kanske måste få vara det... till det går över.

Stor & varm kram ♥

Anonym sa...

Pendlar också ut och in i det där.
En fråga man kan ställa sig - när man orkar - är "vad är det värsta som skulle hända om man låter folk börja tycka om en, och man börjar tycka om sig själv, och kanske till och med vågar låta folk komma nära".
Det är en skrämmande fråga så man kanske ska vänta tills man känner sig starkare.
Ann

Ninja sa...

Kanske har inte den rätta människan dykt upp ännu? Och att ditt förhållande tog slut kanske inte beror på dig???? I alla fall inte helt och hållet.....
Det finns inga perfekta människor, hemligheten är att älska det fina hos sig själv och andra och överse med bristerna....(lättare sagt än gjort).
Visst är det bra med självrannsakan och eftertanke.......men man ska inte döma sig själv för hårt, alla inblandade har ett ansvar.