fredag 5 oktober 2012

Att Våga Vara Vuxen - Är Det För Mycket Begärt?!



För tre och ett halvt år sedan skiljde jag mig från min minsta sons pappa. Vi hade då ett 14 års förhållande bakom oss. För två år sedan lämnade jag honom för gott, då hade jag bearbetat, sörjt och förlåtit både honom och mig för tiden vi hade haft tillsammans. Mina två äldsta barn var små när han kom in i bilden så min dotter vet inte om någon annan "vardagspappa" en honom . I veckan har hon haft ett samtal med honom som har rört upp tankar och känslor i mig igen kring detta. Inte när det gäller mig och honom utan kring sitt förhållningssätt till sina "styvbarn" i 14 års tid. Jag har gått och tänkt hela natten och dagen på hur jag ska bearbeta detta. Det gör ont i ett mammas hjärta när barnet lider. Men nu gör jag så här. 

Om du läser detta! (vilket jag har förstått att du gör)

Säg inte till ett barn att du har bortprioriterat henne/honom.
Säg inte till ett barn att du är orolig att hennes lillebror ska bli lik henne, storebror  och hans mamma.
Säg inte till ett barn att du tycker hon ska skärpa till sig när hon mår dåligt.
Kritisera inte ett barns mamma inför barnet, när det är den trygghet hon har och du just sagt att hon inte kan räkna med dig.


Och en sista sak, säg aldrig till din son att han inte ska säga saker till sin mamma. Tänk för guds skull någon gång längre en vad näsan räcker. Vilken situation sätter du honom i, be honom hålla saker hemliga för sin mamma? 

I denna lägenhet bor kärleken trots att det kanske inte alltid är välstädat. I dig bor ingen kärlek! I denna lägenhet tar vi hand om varandra och lyssnar på varandra. Vilket du aldrig har gjort! I denna lägenhet finns det en mamma och tre barn som hon alltid kommer finnas för, vad som än händer. Kan du säga samma sak, ens för din egen son?! 

Ja, jag är sjuk och diagnosen lyder utmattningssyndrom och fibromyalgi men jag är inte oförmögen att stötta och älska mina barn och jag är inte gjord av socker och anledningen till att jag är sjuk har inget med dig att göra. Om du betalar vissa av din sons utgifter från och med nu för att min sjukpenning har minskat innebär inte det att du hjälper mig utan du hjälper och tar hand om DIN son. 


Ta hand om er och kom ihåg att Andas, det behöver jag verkligen göra idag. 



8 kommentarer:

Pirjo engström sa...

Du skriver så kloka ord Marie-Louise. Nu är ju mina barn vuxna men man skulle kanske ha pratat och agerat annorlunda om man hade haft den livserfarenhaten som har har nu då man själv satt i samma situation. Hoppas att många yngre föräldrar läser och tar till sig det du skriver.
Kram !!

LyckligaPraliner sa...

Puhh...ja verkligen att du behöver få andas kära du om det är detta du måste tampas med, om det är dessa ord som uttalats av en far till ett av dina barn och hans handlingar du skriver om. Då behöver både du och dina barn få andas och finna frid i kroppen. Ni fyra tillsammans klarar det och ni har varandra. Kram till er!

Ann-Louise


Fröken Hulda sa...

Ledsamt när barnen kommer i kläm är nog allt jag har att säga. Mycket ledsamt!!

Kram ♥

E sa...

Om folk bara hade förmågan att tänka sej in i andras situation ibland. Om de kunde tassa fram i strumplästen emellanåt istället för att bara klampa på med storstövlarna.

Man kan ta mycket men när det är ens barn som kommer i kläm, då är det dags att plocka fram tigern i sej. Och du är en riktig tigrinna min vän, som trots allt du går igenom alltid finns där för dina barn.

Jag tror på karma, och den arme mannen (ja jag tycker synd om honom) kommer förr eller senare få betala för det han gör. Förr eller senare!

Kram!

Ninja sa...

Tänk att det här som du beskriver känns igen....
Han är inte den enda frånskilda mannen som resonerar på det viset.....tyvärr.

Monica sa...

Håller helt med föregående talare( Ninja)
Var rädd om Dig ! Njut av helgen!
Kram & vink från mig.

Anonym sa...

Du har tidigare skrivit att du inte tolererar personangrepp, men vad fan är inte det här då? Om inte det här är personangrepp så vet jag inte vad som är det. Du är en mycket sjuk kvinna som hänger ut din ex-man på det här sättet och dessutom skriver skit om honom, din minsta sons pappa?! Du tror inte att din minsta son läser det här? Förstår du inte att du skadar dina barn med den här bloggen? Stäng ner bloggen och skippa skitsnacket, för du kommer ingen vart med det!

Anonym sa...

Ha ha, ovanstående kommentar var från ex-mannen. Dom flesta män beter sig på detta viset. Dom tror alltid dom är bäst. Deras stora egon gör dom helt enkelt avtändande när man lärt känna dom..