Måla

 Idag var det mitt första besök hos psykologen.  Som jag har väntat på detta besök,  att få hjälp med mina problem som sätter mig i denna situation som jag befinner mig i sedan många år tillbaka. Jag kan nog säga att jag är något besviken. Det hände inte mycket idag inte, tyckte inte att hon var direkt engagerad i vad jag behöver hjälp med ... men skynda långsamt och så får tiden utvisa vad det blir av detta. Jag har i alla fall en ny tid... det känns bra.

Resten av dagen har jag ägnat åt kreativiteten, jag har målat och målat... Jag är nöjd....men jag kan inte visa resultatet för det är en överraskning.  Nu blir det vila resten av dagen och kvällen. Hoppas ni andra har haft en bra dag... det har ju varit underbart väder.... jag har fikat på balkongen två gånger idag.

Fikastund

Jag fick tips om att jag skulle besöka Flickorna Kanolds Chokladkafé när jag var i Göteborg och det gjorde jag så klart! Nöjsamheten lät inte vänta på sig, fin inredning, underbara chokladverk och härligt kaffe. Jag rekommenderar ett besök på detta fik. En klar upplevelse!



När vi ändå är inne på fikastund så ska jag passa på att visa mina fina antika kaffekoppar som jag inhandlade på Haga. Visst är de vackra?!

Tävling

Emma på bloggen  Livskrafter har en tävling som du säkert vill vara med i. Gå in och läs Här.
Bilden lånad från Emmas inlägg.

Haga

Var ett av målen med resan till Göteborg. Jag hade aldrig varit där medan min syster hade upplevt Haga på sommaren. Men vad mysigt det var trots avsaknaden av all liv och rörelse som jag förstår infinner sig på sommaren så var det en urmysig atmosfär. Trevliga butiker, skyltar och fönster i gammal stil. Det var lite som att träda in i en 40-talsfilm, oavsett om vi gick in i en butik eller ett café. Kristallkronorna var på plats och fiken andades historia i möblering och inredning. Även fikabröden var lite extra med mycket hembakat känsla över sorterna. Jag kan verkligen rekommendera att besöka denna del av Göteborg. Trevligt bemötande av all personal, antikaffärer lite här och där. Jag var i himmelriket. Jag inhandlade två antika koppar,som jag ska presentera senare, i en antikaffär med en liten hund som krydda. Jag höll på att bli hundägare på köpet. Så underbart trevligt och kärvänlig som den var. Jag ville inte gå därifrån. 

För övrigt så var det en lika avkopplande resa som jag och min syster hade bestämt oss för att det skulle bli. Vi njöt, pratade, kopplade av och njöt lite till. Vi var väldigt sparsmakade när det gällde shopping, vi var inte där för det. 

Jag är helnöjd! 

See You Alligator

Nu drar jag och återkommer på bloggen till veckan. Då har jag förhoppningsvis en hel del mysigt att berätta och visa genom fotografier. Jag hade en fundering på om jag skulle ta med datorn. Men jag tror jag ger mig själv mer avkoppling om jag inte gör det. Jag ska bara vara. Så jag önskar er en härlig helg. 

Fredagsmys

och vila hela dagen. Jag har tagit hand om mig själv genom att läsa bok som jag köpte på bokrean igår. Väldigt trevligt med bokreor tycker jag. Gå och botanisera mellan alla gener och titlar, letar man så finner man godbitarna också. jag ska nog fortsätta titta på några reor när jag är i Göteborg. Boken jag började läsa verkar roligt och trevlig. Jag orkar inte långa stunder innan huvudet säger ifrån men det gör inget. Jag tar en kort stund i taget. Jag har även tagit hand om mig genom att laga god mat åt mig två gånger idag. Det kan kännas lite som överkurs, fick tipset om att laga mer och äta samma flera gånger och på det viset slippa stå vid spisen flera gånger samma dag. Men idag har jag bjudit mig själv på getostbiffar med sallad till lunch och kycklingfilé och sallad till middag. Biffarna blir lunch på tåget till Göteborg i morgon också. :) Senare blir det lite hallon, blåbär och grädde. 6 mål om dagen ska jag prova för att se om jag får igång ämnesomsättningen. Nu är det soffan och lite bok och tv som gäller resten av kvällen. Jag skulle ha färgat håret, men det hoppar jag över. Orken finns inte. Ha en skön fredagkväll alla goa! 

Livsglädje

Jag väljer glädje idag och känner att jag har fått något tillbaka. Jag har fått tid till psykolog äntligen och jag fick in oväntade pengar på mitt konto. Glädjen kom när jag fick klart för mig att det var mina pengar, jippi! Kunde inte bli bättre eftersom min kära syster och jag ska bara vara och umgås ett par dagar i Göteborg i helgen. Jag behöver så väl miljöombyte och jag njuter så mycket av att bara sätta mig på ett tåg och låta mig åka med. Både min syster och jag är väldigt duktiga på att bara vara. Ingen av oss gillar att stressa för att hinna med så mycket som möjligt på en resa, utan vi njuter av det som faller oss in och jag vet att jag kommer ha några fantastiska sköna dagar i helgen. Så välbehövligt och jag behöver inte heller oroa mig för ekonomin nu. Att vara sjukskriven är ju ingen dans på rosor när det gäller pengar. Men det var meningen att jag skulle kunna ge mig själv detta. Jag är glad! 

Sedan till veckan ska jag äntligen få proffessionell hjälp mot min utbrändhet, det känns så befriande så jag kan inte annat än att känna glädje idag. Solen skiner och det plogas bort slask som ligger på gångbanorna just nu. Våren är på väg.

 Jag blir också väldigt glad och inspirerad av Stresscoachens inlägg idag och igår. 

Vi är inte bara vad vi äter... äntligen lite sunda och bejakande ord om oss människor som helhet. Gillar verkligen inte hetsen om att man ska ha dåligt samvete om man är lite rund runt höfterna eller magen eller för allt man stoppar i sig om det inte är en ekologisk grönsak. "Rundheten" kan bero på andra saker än att jag har dålig karaktär och är en godisråtta. Nej, vi måste ta hand om hela oss och tycka om oss som vi är och framför allt njuta av att vi ger kroppen det den behöver när vi äter något. Glädje ...ge utrymme för glädje idag. 

Miljöombyte

I helgen ska jag och min syster åka till Göteborg. Vi gillar staden och har varit där flera gånger. Nu ville jag höra med er om ni har något trevligt tips att komma med som vi bör uppleva när vi är där. Vi ska inte jäkta och stressa utan vi ska bara vara och njuta. Strosa på gatorna, gå in och fika på något mysigt ställe. Bara göra det som faller oss in. Men jag tar gärna mot förslag för en gång när jag var där missade jag att det fanns en da Vinci utställning där samtidigt. Hallå, hur gärna hade jag inte velat se den. 

Humor..

..tänker jag fylla min dag med. Jag kommer ihåg en gång när jag och min dåvarande man var på semester med min syster och hennes respektive. Min syster kan inte engelska språket så bra, men den här kvällen kom hon ner till middagen med ett strålande leende. Hon kunde säga ett ord på engelska som inte lät så tokigt tyckte hon själv. Hon tog sats och sade detta ord med stolthet och glädje. Ordet var "Ananas"... min man och jag tittade på henne med stora ögon och sedan tittade vi på varandra och sedan vände vi oss om mot henne med ett leende och sa med skrattet i halsgropen... -"Vad synd att det heter pineapple"! Sedan kunde vi inte hålla oss för skratt längre när vi fick se hennes besvikna min. Ett gott skratt fick vi då och lite då och då när vi minns detta minne. Jag hoppas hon bjuder på det...

Jag bjuder ofta på min egen dumhet och skrattar glatt tillsammans med de andra, när jag inte får till det som jag ska. 

Hur gör ni? Och har ni något gott minne ni kan bjuda på så här denna humoristiska dag?

Utflykten

med föräldrarna idag blev så där superhärlig. Jag låg på magen i snösörjan och fotade i ren glädje. Jag njuter verkligen i stunden, jag bryr mig inte så mycket om vad som komma skall. Jag vet att jag kommer att njuta av våren, men jag tänker inte så mycket på det just nu. Jag njuter av dagen idag och det var verkligen en trevlig dag. Solen värmde, snön glittrade och smälte. Kaffe smakar alltid gott utomhus och det gjorde det även i dag. Äggmackan mina föräldrar bjöd på bidrog till att det blev en riktig mysfika. Jag fotade mina föräldrar och de log så där fint, jättefina kort blev det. Jag har lagt ut dem på min fotoblogg. Jag ska nog prova att göra dem i svartvitt också.

När jag kom hem var jag blöt hela jag, jag fick byta om och dra på mig filten så jag blev varm. Trots att solen värmde och det var härliga 5 plusgrader så blev jag fryssen av de våta kläderna. Jag hade inte kommit åt istapparna under bryggan om jag hade fegat ur och inte lagt mig på magen. Man får lov att offra sig för konsten och glädjen ibland. 

Nu på kvällen har mina barn och jag njutit av en god LCHF lasagne med köttfärs, zucchini och getost. Mums, vilken smak getosten gav. Det räcker till imorgon också så lunchen är räddad. Efter det avnjöt vi en wienersemla på självaste semeldagen. Det var både mandelmassa och vaniljcream i den och kakao pudrat på grädden. Ni förstår ju själva att det var omöjligt att inte njuta. Ibland ska man njuta. 

Andas in lugn

Jag vill ge Er möjligheten att ta del av Maria Helanders övning som hon ger oss idag på Stresscoachen. Om oro, stress eller andra obehagliga känslor tar över din kropp så är andning ett verktyg att ta till för att lugna dig. Men Maria har även lagt till lite meningar som vi kan tala med oss själva genom. Prova!

Jag kan med hjälp av andning minska värk, få bort huvudvärk, lugna oro. I mitt tycke är andningen ett viktig verktyg för att nå mitt inre jag och balans i tillvaron.

Jag Väljer Kärlek Idag

Kärlek till mig själv och att jag kämpar ....

Kärlek till ljuset som fyller mitt rum när jag vaknar på morgon och får mig att le och känna förväntan inför dagen. Kärlek till livet som har varit bra och kommer bli det igen trots några tunga år. Kärlek till släkt och vänner som berikar mitt liv med deras närvaro och omtanke. Kärlek till mitt kreativa jag som älskar att skapa, om det inte är en tavla eller fotografi så kan det vara att skapa en mysig känsla här hemma med inredning. Kärlek till mina barn, så klart, som dagligen berikar mitt liv. Kärlek till vår mänskliga konstruktion som är utrustad med sinnen så vår stund här på jorden blir så mycket rikare genom hörsel, syn, smak, känsel och lukt. Kärlek till vår vackra jord som består av vatten och grönska. Vad vore vi utan vatten? Ingenting! Jag känner lika stor kärlek till vattnet som jag dricker och släcker min törst (stordrickare av vatten) som att känna havet omsluta mig vid ett bad som snön som faller från skyn och gör att barnasinnet väcks till liv och klär vår jord i vit vinterskrud. 

I´m In Love! 

Ha en bra dag.

Marie-Louise

Lever genom mina sinnen

Jag har antagit Punctum Saliens härliga och berikande bloggutmaning, Berika och värna livet, no. 10, "Vilka är dina personliga ledord". Läs mer här om utmaningen.

Mina personliga ledord är: "Lever genom mina sinnen".

För mig har det alltid varit viktigt att känna in och göra det jag valt att göra med hjärtat. När jag inte kan göra det,  mår jag heller inte bra. Jag ställde den frågan till min ex. man under en livlig diskussion. "Vad står du för?", "Vilken värdegrund grundar dig?" och detta kunde han inte svara på. Jag hade väldigt svårt att förstå att han kunde gå genom livet och inte veta vad han stod för, vilka ledord som ledde honom och var honom behjälplig när han skulle göra sina val i livet. 

När jag använder mina öron och hörsel så lyssnar jag in. Jag lyssnar in vad människor i min omgivning säger till mig även mellan raderna. Jag lyssnar in havet som är viktigt för mig och berikar mig. Jag går på en promenad med öronen vakna och hör vinden, fåglarna, barnen på skolgården. Jag lyssnar även alltid in vad mitt inre jag säger. När jag inte kan stå för ett val, så går det inte att genomföra utan jag är då tvungen att tacka nej. Detta sätter mig många gånger i obekväma situationer då jag ibland måste avvika från strömmen, men det har alltid varit viktigt för mig att följa min inre röst. 

När jag använder mina ögon och syn så ser jag humörsskiftningar, jag ser det som inte sägs, jag är uppmärksam på det som blir osagt och jag ser världen i dess skönhet. När jag äter så uppskattar jag maten med ögonen lika mycket som smaken. Jag dukar gärna fint för att höja en måltid och fika lite mer genom att tillfredsställa fler sinnen. 

Jag minns händelser genom doft och bilder. Jag kan plocka fram stunder som hänt för länge sedan genom dessa bilder och dofter och beskriva stunden detaljrikt. Jag tar mig tillbaka till stunden och den blir levande för mig. Genom att jag använder alla mina sinnen i varje stund och låter dem leda mig genom livet så blir ingenting oviktigt, jag är alltid engagerad med hela min själ. Detta kan leda till att små saker och händelser tas på väldigt stort allvarligt och blir känslosamt för mig. Men jag skulle inte vilja leva på något annat sätt. 

I min undervisning så grundar jag alltid min planering på att ge eleven möjlighet att lära med alla sinnen inte bara hörseln eller synen. Det ska kännas att lära sig nya kunskaper. Jag är på grund av mina ledord känslig för och respektfull inför varje enskild elevs behov att få göra och lära på sitt sätt. Jag möter alltid upp där och ändrar uppgifter så det passar den enskilda individen. Detta är av ytterst stor vikt för mig. Det ska kännas att lära sig men det ska kännas positivt. Som pedagog bör min inställning vara att känna in och ge möjlighet att forma uppgifter och moment så det blir glädjefyllt för eleven. 

Genom livet har detta varit mitt motto och jag kan nog upplevas ganska barnslig i vissa situationer. Jag lever mig in när jag åker pulka, gör änglar i snön, kullerbyttor i havet, målar eller fotograferar. Jag tillåter inte mig själv att underordna mig det vuxnas sätt att hantera en situation. Fotograferar jag och vill fotografera en liten blomma vid sidan om cykelbanan, ja då lägger jag mig där och då på knä och gör det. Jag bryr mig inte om vad "andra" ska tycka. Målade barnen och jag med fingerfärg när de var små, då målade vi med fingerfärg. Jag precis som dom hade färg överallt men det gör inget för just då målar vi och bör göra det med hela vårt sinne. 

Visst kan jag vara vuxen och sitta på fina middagar, uppföra mig på möten och konferenser, tro inget annat. Men på samma sätt så kan jag framföra något utvecklingsarbete som jag vill genomför eller har genomfört väldigt målande med kroppsspråk, ansiktsuttryck och engagerat beskrivet. Jag har bara fått positiv respons på mitt sätt att vara, men jag inser att jag är annorlunda, jag kan inte och vill inte stå och framföra något som jag "brinner" för på ett sansat sätt. Jag vill förmedla känslan som har förekommit i utvecklingsarbetet till de som lyssnar. 

Leva genom minna sinnen ger mig möjlighet att i alla livets stunder känna att jag lever med liv och lust. Jag känner av hela mitt hjärta. Att detta tar kraft och energi är jag väldigt medveten om och att jag är utbränd är inget konstigt. Om jag skulle vilja leva annorlunda? Jag har en önskan att leva sparsammare med min energi och att jag väljer mina stunder när jag lever fullt ut. Det är väl det som jag arbetar med nu, men mina ledord står kvar och kommer så göra. 

Det var en pers...

.. ungefär som att bestiga ett berg. Men nu är det gjort! Lite vimmelkantig och illamående tog jag mig till affären per bil. Ja jag vet, jag borde inte ha tagit bilen, men det var för långt för att tro att jag skulle ta mig dit gåendes. Jag tog med mig dotterns som moraliskt stöd. Hon utstrålar ett troget "du fixar det här mamma". 

Så med darrande hand kom vi iväg och även hem, nu kan jag slappna av och gotta mig hela kvällen. Mellanmål nu, sedan en god middag med honungsgratinerad chevré på ruucolabädd och som avslutning en blåbärspaj á la LCHF med vaniljgrädde. Vi insåg ganska snart att vi hade åkt till fel affär när vi ville ha mandelmjöl, vaniljpulver och så vidare, men fy skam den som ger sig. Vi rotade och fann! Besöket vid affären inbringade även två filmer, så kvällen är räddad för dottern och mig. Nu ska här vilas en stund. 

Om ni undrar varför jag är snurrig och illamående så kan jag berätta att jag inte är gravid utan det kan bero på ny medicinering eller att jag bor där jag bor. När vi kom hem såg vi en man gå baklänges längs promenadstråket. Vi omtalas ofta av Västeråsbor att vi är lite speciella på vårt område, dottern och jag fick leende ett bevis för det när vi såg han knalla steg för steg baklänges. Ni får välja själva, jag kan bara tillägga att var det än beror på så har hungerkänslorna också stigit till ohanterliga proportioner och jag har fått cirkelformade håravfall. :(

Ah, jag glömde tilläga att jag hittat en affär som kör hem matvaror, så nu ska jag göra en inköpslista på nätet och beställa. Wow, vilken tung sten som föll från mina axlar när jag hittade den.

Helhetsmetodens andra vecka

Så här skriver Maria Helander och Cathrine Schück i Helhetsmetoden "Medvetenhet är det första och största steget vi tar i resan mot en beteendeförändring". Så den här veckan ska jag bli lite mer medveten om mina matvanor och vad det är som gör att jag äter. Är det hunger eller sug? Hunger kommer från  kroppens signaler om mer energi medan sug kommer från känslorna och vill dämpa något som känns obehagligt. Detta kan jag bli medveten om genom att fylla i ett Beteendeschema. Jag kommer också fundera över följande frågor under veckan om jag får ett sug efter något att stoppa  munnen strax efter en måltid:

1. Åt jag för snabbt?
2. Var år jag?
3. Fick jag matro?

Jag har också kommit underfund med genom boken att jag är en "jag-har-tråkigt-ätare" och "ensamätare" det ger mig följande att fundera på. Varför jag hindrar mig själv från att ändra mitt liv? Förtjänar inte jag- precis som andra- att trivas där jag är precis just nu? Om jag frossar, frossa öppet och se vad som händer. Jag ska försöka kliva utanför min bekvämlighetszon och göra något  som jag inte brukar göra. Vad tycker jag är rolig och vad skulle hända om jag gjorde just det?

Ta hand om er, det tänker jag göra. 

Marie-Louise

Jag kommer ihåg....

min mindfulness kurs, som jag gick för två år sedan, med värme. Det var med sådan längtan jag gick till  dessa tillfälle. När jag närmade mig rummet och tog av mig mina skor utanför, kunde höra musiken inne ifrån rummet, så var det med en stor förväntan jag gick in genom dörren. Tyst för de som redan kommit låg på sina yogamattor och blundade, andades och landade. En känsla av välbehag smög sig på mig direkt, kursledaren satt längst fram och välkomnade mig med ett varmt leende, ljusen bildade en halvcirkel på golvet. Min matta var redan framlagd och välkomnade mig att lägga mig ned. Den atmosfär som var i detta rum vill jag återuppleva regelbundet. Rörelserna från oss deltagare, av att befinna oss i detta rum, var mer mjuka och långsammare. Vi pratade med mjuka röster och delgav varandra hur veckan hade varit, vi stöttade varandra genom att lyssna, ge respons och med en stor skopa vänlighet i våra ögon och igenkännande nickar. 

Att få uppleva att fler kämpade med tillvaron precis som jag var en aha-upplevelse. Att se att vi tog till oss budskapet om att vara här och nu, tänkte om och på det sättet få vardagen att fungera lite bättre var rent underbart. Vi var ett gäng på 6 personer, jämnt fördelat mellan män och kvinnor och ålder var mellan 20 - 50 år. Att inse att det inte spelade någon roll vare sig kön, ålder eller arbete, utan detta kan drabba vem som helst, var också en frihetskänsla. (det är inte fel på mig)

Tillsammans gjorde vi andningsövningar, meditationer och yoga. Det var vår värld för ett antal veckor och jag levde för dessa stunder. Jag försökte bevara känslan av lugn i min själ när jag gick därifrån. När vardagen och stressen knackade på så kämpade jag med näbbar och klor för att den inte skulle ta tag i mig igen. Av de som gick på kursen så var det bara en som inte bytte jobb. Den personen kom heller inte lika långt som oss i sin inre balans och frid. 

Höjdpunkten, ja det fanns en höjdpunkt i denna fridens boning,  var fikastunden. Ledaren hade dukat upp med olika tesorter, äpple och något kex. Vi deltagare rörde oss sakta, ja nästan lite andaktsfullt, när vi hämtade varsin kopp och valde smak.  Vi satte oss ned och i tystnad drack och åt vi vårt fika á la mindfulness. Alla sinnen var med, synen, lukten, smaken, hörseln och känseln och dessa gav oss en helt annan upplevelse av tesmaken och äpplet. 

Detta saknar jag! Jag vet man ska inte tänka tillbaka och önska sig åter, det jag kan göra nu är att faktiskt fika på detta sätt. Jag kan i nuet skapa mig dessa stunder och det gör jag så ofta jag har möjlighet. Men gemenskapen i gruppen, känslan i rummet... ja den går inte riktigt att återskapa när jag är ensam i att njuta av mitt te. Gruppen bidrog med mycket till totala upplevelsen. 

Så vad vill jag säga med detta då? Jo, jag skulle vilja skapa möjligheten till sådana stunder utan att det är en kurs som tar slut efter ett antal gånger. Jag skulle önska att det fanns ett ställe där man kunde gå och uppleva detta fortsättningsvis, efter avslutade kurser, för alla som lever efter mindfulness. Att ge möjlighet att dela känslan av att leva här och nu, att ge möjlighet att komma in i rummet och känna att här tar vi en paus från vardagsstressen och att det gör fler med mig. Ja, tåls att tänka på... :)

Ha en skön lördag!

Marie-Louise

tjabballa lalo

Detta blev en BRA dag! Trodde den skulle sluta i en förskräckelse när dagen började med att jag täckte köksgolvet i ett snötäcke av vitaminpulver. Sedan ringde ett viktigt samtal precis när jag var upptagen på toaletten. Okej tänkte jag, här är ribban för idag... men som tur var vände detta med att jag skrev ett blogginlägg, mediterade, sov en liten stund. 

Min syster kom förbi på en fika, sedan dusch och någonstans fick jag energi att damsuga upp snötäcket i köket och torka golvet när jag ändå höll på. Min dotter skulle ha lite förfest här hemma ikväll så det var roligt att glädja henne med en städning. Hon jublade  :) Jag har också fixat naglarna och ögonbrynen. 

Nu har jag myst ner mig i soffan med ett glas vin och ska bara må bra. Ungdomarna har lite festligt i köket och jag känner mig lite delaktig i stämningen, jag tittar på "på spåret" och det kunde vara mycket sämre. 

Imorgon ska jag måla, sortera papper och vika tvätt. 

Ta hand om er. 

Marie-Louise

Stanna upp.... Lyssna in...

Jag fortsätter på temat att duga utan prestation, så idag ska jag bara lyssna in och känna att jag är här och nu. Inga krav på att utveckla verktyg för att bli frisk. Jag passar på att visa mitt andra inköpta konsttryck av Livskrafter även den underbart målad och så träffande för mig som person. Texten lyder "Stanna upp... Lyssna inåt. Det är inne att älska sig själv och vem vill vara omodern" Jag ska rama in mina två godbitar och hänga dem så jag ser dem varje dag. 

Jag läste ett inlägg hos Igor Ardoris idag om "Tänk inte, KÄNN" det var en så målande och slående beskrivning om hur jag undervisar. Jag känner min undervisning, elever, rummet. 

Jag vet att min examinator på lärarutbildningen sa till mig: - "Du har något som du ska bli medveten om och dra nytta av i din undervisning. Det är något som man inte kan lära sig, det har man eller inte." Jag kan inte sätta fingret på det, men idag vet jag lite vad hon menar. 

Min kollega säger till mig  -"Jag önskar att jag hade det du har. När du vänder dig till en elev som påkallar din uppmärksamhet, då vänder du dig till den med hela din själ. Du andas med varje cell din närvaro, respekt och uppmärksamhet för den eleven." 

Min Beteendevetare sa till mig en gång. -"Varför orkar inte du vara lärare, varför tar din energi slut, när alla andra orkar?" För mig var det en provocerad fråga, men efter en viss betänketid så är ju min fråga den samma. 

En annan kollega sa till mig: - "Hur kan du få alla i klassen att förstå att värme är partiklar i rörelse?" Han menade att han högst fick de 2-3 högpresterande eleverna i klassen att förstå just detta. Medan jag fick även den skoltröttaste eleven att i alla fall förstå definitionen av vad värme är. 

Jag tyckte frågan var konstig först, för det är ju min uppgift som lärare att lära dem just det. Men nu kan jag nog förstå hans fråga. Jag lär eleverna med inlevelse, målande beskrivet med kropp och själ. Jag skriver det inte bara på tavlan som en faktafras och leverar den med dålig inlevelse, själ och känsla. 

Ja, jag kan säga att jag var en bra pedagog utan att på det sättet mena att jag är bättre än någon annan men frågan kvarstår, inte att lösas idag men det är dock detta som gör mig sjuk. Hur kan jag vara denna engagerade, levande, ödmjuka, respektfulla pedagog men med lagom energi så jag har lite kvar till andra saker i mitt liv. Det är trots allt ett arbete och inte hela livet. 

Den som har några råd får gärna lämna en kommentar. Jag tar paus nu och ska meditera, stanna upp och lyssna in och bara vara resten av dagen. 

Ha en bra dag!

Marie-Louise

och här sitter jag och duger...

... och det är min aktivitet idag. Jag ska sitta och duga utan att göra någonting, inte läsa någonting, inte leta efter verktyg att göra mig frisk. Igår fick jag en fin kommentar, på mitt inlägg, om att jag hade kommit en bra bit på väg och att jag faktiskt tog framsteg hela tiden trots att jag inte ser dem. Kraven måste sänkas! Jag ska vara glad över att jag kommer upp varje dag, jag ordnar mys åt mig själv. Jag läser och skriver... var nöjd! 

Jag har köpt två konsttryck av Livskrafter, den ena ser ni i bakgrunden på bilden. "Och här sitter jag och duger" Den är så snygg, fin, klok och nyttig för mig! Så mitt mål idag är alltså att sitta och duga. 

En annan god vän till mig sa här om dagen att "det verkar som du vill göra dig illa" och "att du söker det som kommer göra dig illa" Två sååå nyttiga kommentarer. Jag tar åt mig, vet att det ligger mycket i det han säger och jag förstår att så är det. Men vet inte varför jag gör det och söker det. ... Jag har ingen plan på att lösa detta idag heller. Utan nu får det vara bra! 

Ha en bra dag alla goa.

Marie-Louise