Spontanbesök...

av god och fin vän idag. :) Hon har precis som jag drabbats av utmattnings syndrom och därför hade vi mycket att prata om. Vi fick båda insikter och förståelse för olika saker hos oss själva genom att utbyta tankar och erfarenheter genom våra olika situationer. Ibland är det så skönt att få dela tankar med någon som verkligen förstår vad jag går igenom. Det är svårt att få andra att begripa. Det är inte så att vi satt och vältrade oss i vårt elände och gillade att den andra tyckte synd om den andra. Nej, konstruktiva och givande tankar och funderingar från oss båda gav oss en givande dag, trots att vi blev helt slut i huvudet och behövde en välbehövlig vila båda efteråt. Men, trevligt var det. Vi var överens om att vi är tacksamma  över att detta har drabbats oss, trots att ingen av oss är på andra sidan ännu. För vi inser att vi båda har fått en annan syn på livet genom detta och är på det viset mer uppmärksammade på de små glädjeämnena i livet. 

Bilden som jag delar med er i dag är inte tagen idag utan den är tagen för två år sedan då jag kämpade på med en sjukskrivning också av samma orsak som nu. Denna bild symboliserade min nya väg i livet... den jag har börjat vandra på men som jag behöver hjälp att fortsätta på. Jag tycker det var passande att dela den idag också, för att det är första dagen på det nya året och att jag känner mig positiv och glad inför framtiden och min nya väg som jag vandrar. Jag inser att jag har backat på min väg eftersom jag är sjukskriven igen, men jag ger inte upp för det. Jag inser också att det har funnits mycket inre motstånd inom mig, när det gäller  att inse att jag är sjuk och att jag alltid galopperar på när jag når minsta framgång... för tidigt allt för ofta. Denna gång ska jag ge mig TID..... att läcka, att hämta mig och att hitta mig. 

Dagens citat:

"Varje avslut är en början"