Tänk vad allt kan ändra sig på bara några dagar. För en vecka sedan hade jag ett ångestanfall när jag var ute och fotograferade, så kraftigt att jag vinglade hem och det var suddigt för min blick och jag hade tungt att andas. Idag gick jag 4 km spåret snabbt och min pappa (stolt 71 år) gav mig träningsstöd så jag joggade tre gånger under dessa km. Korta sträcker men ändå, jag tappade inte andan, jag fick inte hjärtklappning och jag kände för mer.
Nu sitter jag och väntar på att få höra av min syster som ligger och blir opererad idag. Jag vill höra att hon vaknat, .... Det regnar ute och jag värmer mig med en filt och en kopp te... Vad gör ni?
Dag fem har gått bra för övrigt. Jag har tagit hand om mig med näring, rörelse, andning och nu ska jag vila lite. Jag har inte gjort något som jag tycker är trevligt ännu. Men det hinner jag med....
Kram på Er och glöm inte att Andas!
6 kommentarer:
Men du tycker väl det är trevligt att ta hand om dig? ;-)
Jag har just skrivit ett blogginlägg och lite senare ska jag göra mina kvällsövningar på vardagsrummsgolvet. Ha en skön kväll!
så bra dag du haft!
jag har inte varit ute alls :/
det känns.
i morgon blir det ut ut ut...
kram och glädje//
My story, det såg lite konstigt ut det där såg jag. Själv klart njuter jag av att ta hand om mig själv och se mina framsteg och njuter av motion och vara ute i naturen. Men jag menade att jag inte hade fotograferat eller målat eller gjort något sådant. Kram
Kram Jeanette.
Jippi, så duktig du är! Blir sååå glad för din skull! Njuuut vännen!
Önskar dig allt gott!
Kramar i massor från mig.
Jag har jobbat över.....handlat, skyndat med matlagning och stressat iväg på föreläsning nu sitter jag här och återhämtar mig....
Vad skönt att kunna ha pappa med sig som stöd. Min finns inom mig men det stödet är svårare att känna när ångesten attackerar. Var glad över din pappa ♥
Hoppas allt går bra för din syster
Skicka en kommentar