Jag har tänkt på en sak...

Ja, jag hittade mig själv igen någonstans i mitt kaotiska hem någon gång under dagen. Jag fann mig själv stå i duschen och önska att jag skulle kunna sätta på mig jeansen idag och vårjackan. Men tänk om min hydda till kropp inte vill in i jeansen, då skulle hela dagen vara förstörd. .. skulle jag tordas prova.. tänk om det blev en härlig vår dag... tänk om ... dom gled upp på låren... mmm kändes inte allt för trånga, dom glider upp och upp ... går att knäppa wolla ... jeans och tunika på, liten vårjacka och jag kände mig mycket lättare till mods. 

Min dotter skulle köpa ny mobil, därav behovet att gå utanför dörren. Ja, jag nämnde tidigare också att kylen var tom... så det också. Men så jag andades när jag kom ut, vårlukten ahhhhh ... härligt och  jag i jeans och vårjacka... kanske blir det inte sådan tokig månad det här i alla fall. 

Efter en mobilinhandling senare bar färden mot matbutiken, vi hade en plan min dotter och jag. Jag har fortfarande yrsel och dimseende så det gäller att satsa när mataffären närmars sig, minst måste man ha en plan. Idag var planen.... två kassar och bara plocka i det som var viktigt... fort skulle det gå... dottern och jag var fokuserade...... Efter en liten stund när jag slet frenetiskt i matkassarna för att de skulle öppna sig, så frågade min dotter vad vi stressade för. "Jag har ingen aning" sa jag och sedan gick tempot ner något men fortfarande samma fokus. Väl vid betalningen var dimseendet närvarande igen så det är av ren vilja jag tar mig till bilen... då inträder min sak jag har tänkt på....

Hej! Hur är det ... hör jag någon glad person säga till mig. (Detta får inte hända, vill inte synas, vill inte prata.... hur är det????) hm, så där säger jag...... (Vad ska jag säga, jag kan inte ljuga, men jag kan heller inte säga sanningen... ) Varför frågar man "Hur är det".... Man vill inte veta att det är elände... man har inte tid att lyssna hur det egentligen är. Varför frågar man ? 

Det syns lång väg att jag mår för jävligt.... och det enda jag tänker är att personen tänker "Oj, vad stor hon har blivit, och vad sliten hon ser ut... vad har hänt? Tänk så hon måste äta, så mycket som hon har gått upp i vikt..( inte tänker folk att det kan bero på medicin eller sjukdom). Och jag som stod här och funderade på hur jag själv hade det. Jag har nog inte så tokigt i alla fall." Inte vet jag om det är så dom tänker, men det är en känsla jag har i alla fall... jag vill inte möta folk just nu, jag vill bara gömma mig och låsa och kasta nyckeln. Jag vill bli frisk och må bra.... innan jag kan titta folk i ögonen och faktiskt svara på frågan.. Hur är det?

Jag fick ungefär samma fråga tidigare idag på msn.  På mitt svar att det är så där fick jag till svar. "Är du sjuk?" - hm , ja inte mer sjuk en att jag är sjukskriven sedan några månader och en hel del månader framåt. (Personen ifråga vet det) 

Nu ska jag sluta mina gröna och hoppas på en bra natt och dag imorgon.