Jag måste få dela med mig av detta inlägg som Johan Kant skriver om i sin blogg.
Jag är en pedagog som har blivit utbränd på grund av dessa arbetsförhållanden som ni kan läsa om i bloggen. Jag skriver inte detta för att jag tycker synd om mig själv eller av någon annan sådan anledning. Nej, jag skriver detta för att jag tycker det är viktigt att få insyn i hur de flesta pedagoger i dag upplever sin arbetssituation. Jag upplevde min situation precis som den som skrivit brevet.
Jag anser att lärare är ett av Sveriges viktigaste jobb och jag undrar när arbetsförhållandena ska bli normala. Eller ska vi låta de som brinner för sitt yrke sluta precis som denna lärare gjorde i inlägget. Visste ni att vi pedagoger inte har någon arbetsbeskrivning. Det har väl de flesta arbeten. Vad dina arbetsuppgifter är på den tjänst du sitter på brukar ju kunna presenteras i ett dokument. Men ett sådant får inte vi som pedagoger. Skulle vi få det så skulle vem som helst inse att ekvationen inte går ihop med arbetstiden. Arbetsgivaren fortsätter bara att fylla på ansvarsområden på oss med orden, det ingår i ert uppdrag.
Skolan har skyldighet att ge en viss undervisningstid till eleverna. Om den ska uppfyllas så är det bara ett fåtal studiedagar som kan placeras ut på ett läsår. Min sons skola har idag gett sina elever studiedag med skolarbete hemma för att lärarna ska skriva omdömen. Jag som pedagog vet att det säkerligen inte finns tid att skriva omdömen för dessa lärare på arbetstid på grund av den höga arbetsbelastningen av annan karaktär en omdömen. Men det är nog fel väg att gå att ta bort undervisningstid för eleverna för att få tid till omdömen. Min fråga till min sons skola är nu om de uppfyller undervisningskyldigheten. Det jag menar är alltså, låt inte eleverna betala det som inte fungerar med uppdraget. Utan gå till överordnande och ta upp frågan. Ingenting förändras om vi inte säger ifrån.
Det tråkiga är att jag kanske blir nästa pedagog som lämnar yrket. Det är inget som jag gör med glädje i så fall, men jag måste tänka på min hälsa först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar