tisdag 30 april 2013

Alla Bär Vi Vår Egen Sanning




Jag hade en plan och den var att skrika ut ett primalskrik över havet när jag hade det jobbiga bakom mig.  Men nu av någon anledning har jag inte samma behov av det. Jag känner mig starkare och jag ser framåt. Jag har de jobbiga månaderna bakom mig och jag har nu möjlighet att åter se en ljusare framtid. 

Vad har jag lärt mig av detta?
Ja jag vet inte riktigt, men kanske är jag mer lugn. Kanske inser jag att jag inte behöver få panik och att det jobbiga går faktiskt över och framför allt att jag kan och orkar resa mig igen. Jag har inte haft någon kreativ lust under månaderna som gått men jag känner redan idag att det börjar spira i mig och att jag får lusten tillbaka att fotografera och skriva. Jag har kanske även lärt mig att allt är inte svart eller vitt och att jag kan lyssna på hur en annan ser på en situation.

Men det jag har förstärkt är känslan att jag inte kan gå emot min övertygelse och det har jag inte gjort den här gången heller. Jag har varit sann mot mig själv från dag ett till nu och kommer så fortsätta göra. Alla bär vi våra egna sanningar och jag har min. 

En annan sak som är helt tvärsäker är att jag saknat Er alla och era blogginlägg och ni som kommenterar här hos mig. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas

7 kommentarer:

Pirjo Brandestam sa...

Jag har faktiskt märkt att du inte mått riktigt okey och att du inte varit lika kreativ som du brukar, men det är väl inte så konstigt med tanje på när f-kassan bara drog undan mattan under fötterna på dig. Det hade väl knäckt vem som helst. Det märks i alla fall tydligt att du är på väg tillbaka ikapp med våren och det är underbart att se! Hoppas att det fortsätter så. Ha en fortsatt fin kväll min fina vän :) Kram <3

LyckligaPraliner sa...

Det låter toppen att det börjat spira igen! Jag tycker att du är en kämpe än fast jag förstår att du många gånger känt kanske precis tvärt om. Jag önskar att du får fortsätta känna lusten att fotografera och skriva. Det är ju en stor och viktig del i ditt liv som får dig att må bra.

Kram och en fin vår till dig Marie-Louis!

Lisbeth sa...

Så fint du skriver och beskriver Marie-Louise. Idag har jag tagit en Power Walk i skogen, och känner mig ledsen för att inte mannen som jag vill vara med och är, ändå inte vill säga Ja, till mig. pga tidiga relationers erfarenhet..... Kramar till dig. Lisbeth

Anonym sa...

Och vi har saknat dig !
:-)
Ann

MyStory sa...

Jag har saknat dig och dina inlägg på bloggen och är glad över att du skriver igen och över att du är så positiv. Fast positiv har du varit i nästan alla inlägg :-)
Kram

Anonym sa...

Hej fina du,
Jag vet hur du menar det här med att skrika ut all frustration när allt är klart. Men det är verkligen så, att när man är ur det så har man ju inte lika nära till de känslor som fanns där innan. Skönt på många sätt.
Det här med känslor - När jag har mkt känslor inom mig brukar en vän säga till mig "Even this will pass" - så sant, så sant.
Härligt du har börjat blogga igen.
Önskar dig en ljuvlig dag på alla sätt,
kram Lina

Unknown sa...

Tack alla ni för era varma ord. Nu ska jag hämta min cykel som har varit på reparation, som jag har längtat efter att få cykla. Jippi! Ha en fin helg alla. kram