Önskan Om Att Bara Vara

Idag har jag haft en sådan där dag då jag har varit ute bland folk, iakttagit folk och tänkt så det knakar och mitt i detta har jag inte varit alldeles snäll mot mig själv. Jag har varit ordentligt kritisk mot mig själv. Runt omkring mig har jag många ganska sorglösa människor. De tar vardagen som den är, tar sig själva som de är och funderar inte så mycket över det ena eller det andra. De har förmågan att underordna sig överliggande system och regler som inte alla gånger överensstämmer med deras egna uppfattning och värderingar. Jag har inte denna förmåga. Jag har väldigt väldigt svårt att underordna mig sådant som jag inte står för fullt ut. Detta mina vänner är mitt stora problem som gör att jag befinner mig precis där jag är idag. Utbränd och vilsen!

Jag önskar att jag bara inser att detta är min fallgrop, bestämmer mig att ändra mig och arbetar under former som andra har bestämt och i det lilla försöker få arbetet att passa mina värderingar. Inte "slå på stora trumman" alla gånger och "göra skillnad" hela tiden. För min egen skulle bara "gilla läget" lite mer och inte frågasätta hela tiden. 

Ibland blir jag riktigt orolig för mig själv. Varför försöker jag så mycket, varför tror jag att jag ska hitta "felet" hos mig, kunna ändra på det och sedan är allt bra. Blir allt bra någon gång? Jag vet inte många som arbetar så mycket med sig själv som faktiskt jag gör. Är det till det bättre? Gör jag mig sjukare? Varför kan jag inte bara vara? Just nu är jag, i mina ögon sett, en av de största, oattraktivaste och osocialaste  kvinnor som finns som dessutom inte klarar av att arbeta.

Jag vill vila, känna mig nöjd, bara vara som jag är, arbeta och vara nöjd med det, gå hem och leva i lugn och ro och bara vara nöjd med det. Ta allt för vad det är, ta livet som det är. Åååå, vad jag önskar att jag kunde stänga av knappen i huvudet som analyserar, reflekterar och frågasätter hela tiden. 

Varför och när jag blev sådan som inte kunde underordna mig system och regler har jag ingen aning om. En kurator sa till mig att jag på grund av min blyghet någonstans hittade en livsstrategi som fungerade och fick mig att överleva trots min blyghet och denna strategi lever jag fortfarande efter. Trots att den inte är av godo för mig som person.

Jag är TRÖTT....

Ta hand om Er och glöm inte att Andas.