Yttre Brus Ska Ta Plats I Mitt Liv Igen

Några dagar in på nya året och jag känner stor tillförsikt inför allt som komma skall. Upplevde en spännande stund när jag var på möte på EPM igår. Ett möte inför att behandlingsgruppen ska starta.  Där gick vi igenom vad jag upplever i olika situationer. Resultatet gav ett medvetet jag med vissa tydliga kritiska punkter som jag behöver arbeta med. Kontentan av mötet är att jag kommer med all sannolikhet få ut mycket av gruppen men att jag även har gjort ett hästarbete under 2012 med mig själv. Klapp på axeln för mig själv. Bra jobbat! Tänk att man kan komma så långt på egen hand. 

Hon frågade hur jag arbetat med mig själv och jag berättade. Vilket gav en kommentar från henne om att det är ungefär det som deltagarna känner och upplever efter de har gått gruppen. Men jag tror inte på något vis att behandlingen inte kommer vara av nytta för mig. För det spelar ingen roll hur medveten jag är om mina personlighetsdrag jag behöver också kommer till nästa steg och det är att hitta verktyg och strategier för att förebygga det som gör att jag faller. Ja, jag kanske kommit längre på min resa än vissa i gruppen men det är inte sagt att jag inte kommer ha nytta av gruppen. Jag tror på detta och att det är rätt väg för mig att nå ett rikt inspirerande liv framöver. 

Vissa insikter om mig själv är inte så snygga och rumsrena. Tål knappt att se dagsljuset, men att tordas erkänna sina fel, brister och tillkortakommanden är rätt väg. Jag ser mig själv i ögonen precis som jag är och jag gillar det jag ser. En varm känsla sprider sig inom mig. Så var det inte alls för några år sedan. Jag var inte alls medveten om mig själv och hade heller ingen stor omsorg och omtanke om mig själv som människa. Därigenom var jag även kritisk mot min omgivning. Vilket också har skiftat idag. Idag ser jag på min omgivning med blida och kärleksfulla ögon. Livet ger en inte bara fler gråskalor genom erfarenheter utan också en stor dos ödmjukhet. 

Att vara rädd om sig själv, vara sin bästa vän, lyssna till sitt inre och ge sig själv det jag behöver och sätta upp gränser är lätt när tiden finns som sjukskriven. Nu ska jag fortsätta göra precis det här men i arbete. Fler människor runt mig, ett yttre brus som påkar på att saker är viktiga och bör prioriteras. Elever som kräver att bli lyssnade på och att jag ska finnas för deras behov. Detta i kombination att vara ensamstående med ungdomar som kräver mat vilket leder till att vardagens sysslor ska få utrymme också. Städa, handla, tvätta samtidigt som jag ska ta hand om mig själv, fortsätta sätta mina gränser för mig själv och vara min bästa vän. Det här är ingen konst för er, det här gör ni varje dag och säkert alldeles utmärkt. Men för mig är det stort, skrämmande och svårt. 

Men jag tror tiden är inne för detta steg nu och i kombination med behandlingsgruppen och min livskvalitet map finns förutsättningar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas