Vi Lurar Oss Själva

Varför är det så svårt att leva för många människor? Jag ser en intervju med Leif GW Person på tv4´s morgontv och inser att han får stor ångest över all uppmärksamhet det innebär att släppa en bok. Han behöver återhämtning och finner den på en stubbe ute i skogen under jaktsäsongen. Han har även strategier för att balansera alla sociala intryck genom året. Dricker alkohol under perioder och kommer tillbaka igen. Jag känner med honom och känner igen mig i honom fast min ångest tar sig andra uttryck. Men han beskriver inte bara sig själv när han sitter där och lämnar ut sig själv, han beskriver en väldigt stor del av mänskligheten. Samtidigt som detta spelas upp för mina ögon har programmet mingeltema, Leif avskyr precis som jag att mingla, med allt vad det innebär. Samhället signalerar att vi ska älska att knyta nya kontakter, dela ut visitkort på fest och "varmprata" som mingelexperten uttrycker sig. 

Samhället stressar människan och som Strindberg uttryckte det; 

- Det är synd om människorna! Ja, banne mig är det inte så att det är lite synd om oss. Hur ska vi orka följa med strömmen av socialisering i alla former, förverkliga oss själva flera gånger under ett arbetsliv och sträva efter något som jag anser finns inom oss alla bara vi stannar upp och kliver av karusellen. 

Jag är snart allergisk mot alla tekniska prylar som ska underlätta vår vardag och budskapen duggar tätt över oss att vi inte kan leva utan dessa. Att bedriva undervisning med mobiler, datorer, Ipads över hela bänkarna som konkurrerar med innehållet på lektionen är en utmaning som tröttar ett lärarhjärta. Förra veckan fick jag till och med kommentaren från flera elever att de inte alls ville kvittera ut en lärobok. De förstod inte vitsen för de kunde söka kunskap på annat håll. 

Ja, visst går det att söka kunskap på annat håll men det blir ganska prövande för den undervisande läraren att parera i denna djungel av elever som skriver sina uppgifter för hand, har lärobok, har inte lärobok, skriver på datorn, mobilen, delar uppgifter med mig på drive, delar inte uppgifterna på drive. Någonstans ska läraren knyta ihop påsen, ge konstruktiv feedback och förmå att examinera. Förutsättningarna är låga när det inte längre handlar om att jag har olika individer i klassrummet som ska mötas på deras enskilda nivå med ett visst innehåll. Utan även utförandet av uppgifter sker på hundra olika sätt och jag ska ge formativ bedömning på 1000 olika sätt. Hur får man detta till en fungerande arbetssituation för oss lärare? 

Förlåt, nu halkade jag in på yrket igen, kan inte hejda mig för många tankar snurrar där just nu. Men temat för mig idag var just vart samhället är på väg och hur vi, den lilla människan, ska parera i detta. Ska vi gå genom livet med ångest för att ingen säger ifrån. Vi är inte maskiner! Lyckan finns inte där bortom strävan att alltid öka sin status. Vi lurar oss själva! 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Informativ sida om högkänslighet och bokmässa

Här sitter jag och snorar. Näsan rinner som en öppen kran och jag vill verkligen inte detta just nu. Har arbetat heltid i en månad snart och det går framåt, trots ett bakslag just nu med feber. Jag är glad att tillhöra ett sammanhang igen och att få tillföra något till mig själv och andra. 

Vill även dela med mig av min upplevelse av bokmässan i helgen. Min medförfattare Tina P Jönsson, jag och boken Hitta din plats, andas in intog mässan och nedan kan du läsa mina ord om det. 

En högkänslig bokutställares upplevelse

För övrigt vill jag passa på att leda in er på webbsidan HSP Sverige genom länken ovan. En webbplattform som ersatt HSP Arena och är av/om/för högkänsliga personer. Vi i redaktionen delar med oss av artiklar om det som kan vara av vikt för oss i smått och stort löpande. Välkomna! Ni hittar dit även genom att klicka på bilden här till höger. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas

Ny Tid Föds Och Gammal Dör

Ny vindar blåser min vän. På måndag går en lång, tung och svår period i mitt liv i graven. Jag börjar arbeta heltid och det innebär att när veckan gått så avskrivs jag från Fk, och jag är som vem som helst igen. 

Inte riktigt som alla andra dock, utan som 20 % av alla andra. För det viktigaste som denna tvååriga sjukdomstid har lärt mig är det faktum att jag är högkänslig. Jag är fenomenal på mitt sätt har jag lärt mig. Inte som många andra men helt okej ändå. Jag vill inte vara någon annan. Dagen idag, som faktiskt är fredagen den 13.e, har gett mig mer än mitt arbete tillbaka. Den har gett mig insikt om att det vänder nu. Jag tog tag i andra bitar i livet i och med att jag är friskskriven och allt faller på plats så fint. 

Att låta det positiva få ta plats och få fokus, både inom och utom ditt inre gör att du inte föder det negativa. Vilket i sin tur leder till att det negativa sakta självdör. För om det onda ska frodas och leva måste det få din uppmärksamhet. Ger du inte det negativa din uppmärksamhet, skrynklar det ihop precis som häxan som du skvätter vatten på eller tvingas se sig själv i spegeln. 

Igår var jag på en måbrakväll och fick hälsotips som jag har stor förhoppning på under hösten. Jag kommer berätta mer om detta senare, när jag har erfarenhet om det själv. Men allt handlar om att få kroppen till självläkning. I morgon ska jag hem till min goa fina vän på middag. Det här blir en bra helg och följs av en bra vecka. 

Avslutningsvis vill jag sammanfatta lite kort vad jag har lärt mig nu som jag inte visste innan jag blev utbränd. 

- Jag bearbetar en sak i taget, jag fokuserar på det som berör mig och min närmsta omgivning. Jag tror inte längre att jag måste göra skillnad i allt jag gör och jag behöver heller inte förändra världen. Jag duger ändå och det räcker att göra gott i stunden. Jag lämnar arbetet på jobbet och jag är ledig när jag är ledig och jobbar när jag arbetar. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Kram Marie-Lousie

Tänk Utanför De Förväntade Ramarna

Som högkänslig är man både stark och skör. Det vill säga, vi är otroligt effektiva, drivna, engagerade och produktiva de dagarna som är bra dagar. Men i mellan åt så får vi en dag då vi känner oss små, svaga och sköra. Tänk att vi får en förkylning i sinnet. Vi behöver vila, omsorg om oss själva  och återhämtning. 

Idag är det en sådan dag för mig och jag har i och med att jag börjat arbeta dragit på mig en virus och feber. Jag känner mig liten och skör och det är okej. Jag samtalade med min chef och fick tillåtelse att arbeta hemifrån idag. Där behöver vi alla bli lite bättre på att ta hand om oss själva, skulle jag vilja påstå. Se att det finns oftast möjligheter till förändring så att arbetet kan utföras men kanske på ett annat sätt än det blivit förut. 

Om vi börjar prata om våra behov som högkänslig eller av andra själ och lyssnar till våra egna behov för att vi ska ha möjlighet att fungera så tror jag också att ledning och chefer också kommer få större förståelse. Därmed också vara mer öppen för dialog att hitta andra arbetsformer i olika arbetssituationer. Vi behöver kanske alla lära oss att tänka lite mer utanför boxen. 

Förstå mig rätt, det går inte att sälja kläder hemifrån om det nu råkar vara så att jag är säljare i en butik. Men det är det jag menar med att börja tänka utan för boxen, det kanske finns andra uppgifter du kan göra en dag då du behöver mer tystnad och lugn och ro. Jag vill heller inte att ni ska tro att jag uppmanar er att arbeta trots att ni är sjuka. För det menar jag absolut inte. Det jag menar är att trots att vi är friska så har vi olika energinivå och olika behov av rörelse och aktivitet omkring oss. Därför behöver vi kanske se över möjligheterna om hur vi kan arbeta och framför allt starta den dialogen med vår ledning om detta.

För mig blir det vila, tea, filt och några timmars planeringsarbete och förhoppningsvis kommer jag ge mig den vilan kroppen behöver så den inte blir värre. 

Allt för att värna om vår hälsa. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Kram Marie-Louise

Tack då!

Vilken helkväll Svt1 har bjudit mig idag. Först ut Jill Johnsson och hon sjöng en av mina favorit sånger. När jag hörde den här 

för första gången hade precis min bästa väns mamma gått bort i cancer. Alldeles för tidigt och alldeles för fort. Det blev tydligt för mig redan då att i djupet av min själ så tror jag på änglar och hon flög förbi, nu som ängel, precis som Jill sjunger. Idag när Jill sjöng påminde hon mig om att min moster flyger förbi. En kär moster som nu är i himlen, men finns hos oss nära i varje stund. Hon är aldrig längre bort än en tanke. 

Kvällen förflöt med ännu ett program om Rodriguez som utan sin vetskap blev väldigt stor i Sydafrika under 1970-talet. Han släppte två skivor som inte sålde i Amerika. Programmet grep tag i ett högkänsligt hjärta. Ett levnadsöde som visar på djup, ödmjukhet och strävan. 

Sedan fortsätter nu kvällen i Mumford & Sons anda. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. Deras musik är äkta, jordnära, genuin.  Nästan så man känner jord- och potatisdoften från deras händer genom tv-rutan. Jag älskar deras musik och hade gjort ganska mycket för att få vara där i publiken och få uppleva denna ljuvliga stämning live. Att få gåshud, känna livet pulsera i varje cell i kroppen av ett gitarrspel utöver det vanliga och sångröster som gör att håret reser sig i nacken. Men tack då för denna underbara avslutning på en redan trevlig kväll. En kväll i stor högkänslighetsanda. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

Kram Marie-Louise

Drömmar Och Illusioner

Bild lånad på Google

 

Varför tittar man på Sommar med Ernst? Ja, varför gör du det? Varför gör jag det? Är det för att jag vill drömma mig bort till en annan plats än hemma hos mig? Är det för att jag önskar mig ett annat liv? Är det för att få min kreativa tarm att få sukta lite att skapa egna trevliga ideer? Är det för att jag gillar honom och hans sätt att sätta sin prägel på ett hus? Är det för att få gnälla över massa saker som jag inte gillar i programmet? 

 

Ja, vad nu en anledningen är så har jag tittat på Ernst i många år och kommer nog fortsätta med det ett tag fram över. Jag gillar stämningen han skapar i programmet genom sin röst, sitt sätt att tänka och det som får liv i huset. Trots att jag på inget sätt gillar allt han gör. Programmet skapar en illusion som kanske tilltalar mig. 

 

Jag gillar mitt hem, min enkelhet och jag gör mig av med prylar åter igen. Jag gillar inte längre att samla prylar omkring mig till ingen nytta. Av den anledningen så gillar jag inte allt som skapas i programmet bara för att fylla ett utrymme. Lagom är alltid bäst och enkelhet tilltalar mig för tillfället. Hur livet kan ändra en person är ganska förundrande. Jag tycker att jag är precis samma person idag som jag alltid har varit, men en dock så visste jag inte hur mycket hemtrevliga prylar jag kunde ha och köpa för ett antal år sedan. Jag köpte för jag trodde jag skapade ett trivsamt hem. Innan jag insåg att det inte är prylarna som skapar hemmet utan det är människorna, måendet och stunderna man delar i sitt hem som skapar hemmet. 

Idag värdesätter jag mina gamla möbler som jag har ärvt från far- och morföräldrar. Något litet bord, en piedestal, spegel och skrin. Dessa kommer få fortsätta följa mig i livet men allt annat är bara ting. 

 

Hur ser du på ditt hem, prylar och alla inredningsprogram som har producerats de senaste åren? 

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas. 

 

Kram Marie-Louise

Att Begränsa Sig Själv

 

Att begränsa sig själv av rädsla för det okända är bekant fenomen för mig. Jag försöker att hålla mig till framtidsutsikter, reflektioner kring för och emot och framför allt vad jag kan vinna på att våga. Jag fundera över vad som är just automatiska tankar hos mig. Dessa dyker upp för att skydda mig från fara. 

 

Men min tankemodell är inställd på att fara, är livsfara, därför basunerar den så hårt och gör att mina steg framåt kan begränsas kraftigt om jag skulle lyssna.Och som jag har lyssnat genom åren, oj oj oj.

 

Jag har lärt mig att så är fallet med mig och det gör att jag har fått visst frirum att utsätta mig för lite smärta och rädsla just för att vinna stort i slutänden. Jag kan förändra och påverka genom medvetenhet om hur jag själv fungerar.

 

Men att hålla andan uppe och siktet klart är svårt alla stunder, lätt faller jag ner i de automatiska tankarna och humöret sänks och jag blir rädd och drar mig inom mig själv. 

Tankar som; 

- Kan verkligen jag?

- Vad händer om? 

 

blir stora orkestrar i mitt huvud och en sådan dag ångrar jag steg jag tagit framåt och backar i min försiktiga dans fram i livet. Men nu har jag en chans att påverka mina automatiska tankar genom att göra om och göra på annat sätt och det ska jag göra trots att jag är livrädd. Att visa mig själv att allt är inte katastrof och dödshot ger mig möjlighet att ta mig ur dessa tankemodeller som har begränsat mig genom livet. Det kan göra mig lite friare, mindre rädd att prova nya saker och riktningar i livet och kanske i förlängningen lyckligare.

 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.

 

Kram Marie-Louise