Idag mår jag illa av värk i hjärtat och ångesten ger sig på min andning oavsett jag vill eller inte. Jag har läst en berättelse om en väns resa från utbrändhet till idag då vännen arbetar 60%. Vännen ifråga är också HSP.are vilket gör att jag hittar många gemensamma punkter i hans berättelse och min egen väg genom livet. Denna läsning har väckt många känslor hos mig, nyttiga är jag övertygad om, men tungt att ta sig igenom. Jag har bearbetat minnen som förälder till mina barn, och detta har skapat värk i hjärtat för de mina av många olika anledningar. Jag har även funderat mycket om min egen barndom.
Min äldsta son och jag har kämpat mycket genom åren tillsammans. Hans uppväxtår var kantade av olika jobbiga situationer och att idag titta på detta med Hsp-glasögon gör att jag har gråtit en hel del idag. Så jag har värk och är slut mentalt. Men som sagt jag tror jag måste bearbeta detta och att jag kommer starkare ur detta.
Jag kommer utveckla mina tankar kring detta mer när jag har bearbetat allt mer. Jag tog med min kamera ut och fotograferade lite i dag också, det är alltid ett sätt att lugna mig och andas rätt och i stunden.
Jag återkommer. Ta hand om er och glöm inte att Andas
8 kommentarer:
Ja det är mycket som sitter i kroppen och ska ut både från sin egen barndom och hur man har varit/är som förälder. Jag tror att man måste ner på djupet även om det är jobbigt för att sen komma ur starkare!!
Precis vad jag jobbar med på min yoga,det startar processer i mig hela tiden. Så det är skönt att ha ledigt över sommaren för det händer mycket med både kropp och själ.
Ta hand om dig och massor av kramar till dig min vän <3
Lotta
Jag tycker du är stark som skriver om dina jobbiga upplevelser och känslor. Önskar dig en bättre dag i morgon!
Kram
Kram Marie-Louise <3 //Lou
Jag är övertygad om att du gjorde vad du kunde i dina relationer....och man kan inte göra mer.
Nu kanske dina insikter gör att du är i en annan fas som förälder...
Barn vet när de är älskade....och ingen är perfekt, varken barn eller föräldrar.
Vi har så mycket med oss och det är viktigt att ta med det i arbetet för ett större välmående. Det sitter ju som ett minne både i kropp och själ. Starkt av dig att våga och orka! SOm du skriver kommer du säkert stärkt ur dina möten och reflektioner med dina minnen. Ont gör det och små pauser krävs...då är det bra med kameran:-) Jag njuter så av dina bilder och är är imponerad av ditt fotograferande.
Kramar i massor!/Emma
Hoppas du hittar massor fina ting att fota!
kram
Vad starkt att du orkar fortsätta bearbeta. Jag tror nämligen det är enda vägen att gå. Styrkekram
Men tänk ändå så stark du är som kan dela med dig av allt det där till oss. Öppenhet är viktigt, tror jag, om man nu är en sån person som klarar av det.
Man delar sina glädjeämnen och sorger med andra och så stärks man lite mer och lite mer.
Jag förstår att de där dagarna kommer då man tänker och tänker och så gråter man för att få ut lite mera av sina känslor. Det är bra, tror jag. Det brukar kännas lite lättare efteråt. Kan man bearbeta det jobbiga så kan man ju ofta lägga det bakom sig sedan då man känner sig tillräckligt stark igen. Man behöver bearbeta tråkigheter, men samtidigt blanda in det trevliga som finns också.
Man blir stark och kan sedan vara ett stöd för andra och verkligen säga: Jag förstår... och mena det.
Viktigt tycker jag. För vi förstår inte alls allt som vi säger att vi förstår. Men genom erfarenheter gör vi det.
Du gör det bra du gumman som kämpar på varje dag.
Ta hand om dig och hoppas att du mår lite bättre snart. Puss och kram Stina
Skicka en kommentar