tisdag 29 maj 2012

Kämpar Och Duger




Jag ser mig i spegeln och ser en kvinna som kämpar och duger som jag är de flesta dagar. Jag gillar faktiskt mig själv. Jag gillar min kropp och tycker den är fin, trots att den inte håller medias ideal. Jag gillar mitt inre och mina tankar om en bättre värld. Jag gillar det som lyser ur mina ögon och att jag vill alla väl, även mig själv. Jag gillar min kreativa sida och att jag njuter av att skapa med min känsla närvarande. Jag gillar att jag är jag och inte en som följer med strömmen och gör som alla andra, trots att jag ibland är obekväm. Jag gillar att jag törs stå för min åsikt och mina värderingar. Jag gillar att jag är starkskör, för det ger mening till mig som hel människa och jag förstår mig själv mycket bättre. Jag gillar att jag tar avstånd från status och pryljakt och att jag finner mer mening i andning och andlighet. 

Det är gott att det är så här de flesta dagar. Ibland kan jag bli trött på alla statusuppdateringar på fb om framgångar, personliga utvecklingar, planer och trevligheter. Hurtfriskheten helt enkelt. Jag vill bara checka ut och gömma mig. Varför det då? Det är inte så att jag inte gläds för alla andras framgångar, för det gör jag, utan det är för att jag står still. Jag vill att saker ska hända här också, min otålighet gör mig tokig. Det tar tid säger många goa vänner till mig. Du måste ge dig tid, men det är så svårt att bara sitta och vänta på att orken sak infinna sig. Hur många år ska jag vänta? Jag påminns många gånger om att jag är sjuk. Vill väl försöka glömma det faktum och se framsteg varje dag. De små framstegen jag gör i och med att jag har dagar av ren livsglädje och lycka räcker inte riktigt för mig. Jag vill ha fler och längre framsteg. Jag har bara ett liv och det passerar framför mig i en hastighet som jag inte kan påverka. Jag vill leva i harmoni. Visst jag förstår att det vill alla, och många lever med sjukdomar och sådant som de inte kan påverka och att livet blir inte som man vill, man får göra det bästa av det. Men när ska jag göra det bästa av det? Just nu gör jag ju ingenting, bara väntar.... 

Det kan tyckas att jag är väldigt självcentrerad i och med att bloggen handlar mycket om mig, eller helt om mig. Men det är naturligt att det blir så eftersom jag använder bloggen till min egen reflektion, så därför handlar den om mig och mina tankar. Men det gör inte att jag inte bryr mig om er alla som läser och kommenterar här. För mig är ni alla viktiga och jag vill er väl och jag läser era bloggar med tanke och närvaro. Ibland kanske jag kommenterar kort hos er, men det innebär att jag har en trött hjärna i och med utbrändheten och jag hittar inte orden till vad jag vill säga. Det ber jag om ursäkt för. Men ni finns i mina tankar. Jag har hittat så fina vänner genom bloggen och i huvudtaget min närvaro på nätet på olika sätt. Det är lyx och det berör mig stort att det finns så mycket omtanke och kärlek från människor runt om i Sverige. Jag har hittat besläktade själar och dom skulle jag aldrig ha träffat på annat sätt. 

Jag skriver inte så mycket om vad som sker varje dag och vad jag sysslar med, men det är ett val jag har gjort, när jag startade bloggen. Vad skulle bloggen handla om? Varför ville jag blogga? Mitt syfte och motiv ligger i reflektionen om min resa från utbrändhet och förhoppningsvis till ett frisk liv igen. Andningen är central och mindfulness lika så, starkskörheten har jag upptäckt på vägen och har därför fått en plats i bloggen också. Sedan kommer verktyg som hjälper mig på vägen, som jag har fått råd från andra bloggare, in så som musikapotek, glädjebanken, meditation, träning osv. Sist men inte minst littertur som jag läser för att hitta min väg i livet. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas



9 kommentarer:

LyckligaPraliner sa...

Det är din blogg och den får handla om det du väljer själv och mår bra av. Som du skriver är det din resa och jag har aldrig haft en enda tanke på att du skulle vara självcentrerad eller på annat vis egoistisk och självupptagen. Nej tvärtom, helt tvärtom :)

Jag är glad för dina kommentarer hos mig, långa som korta och jag är glad över att du tar dig tid och är intresserad av att läsa min lilla blogg.

Det att bli trött på hurtfriskheten förstår jag precis. Jag kan också bli det. Och jag förstår fullständigt att du börjar att vara trött på att "inget" händer. Du har tydligen varit "ur funktion" en längre tid och då blir man less. Du vill mer men kan inte. En kompis till mig hade så i flera år. Till sist gjorde hon saker ändå. Ibland gick det bra och andra gånger inte. Hon har haft en lång resa.

Visst gör du framsteg varje dag det är jag säker på. Det går upp och ner hela livet. Ena dagen si och andra dagen så. Och du gör det så bra. Jag beundrar dig för din styrka du har, din inre styrka!

Att må som du gör är verkligen ingen dans på rosor. Jag vet det. Jag tror jag har sagt det förr men vilken kunskap du besitter. Stor kunskap, förståelse och kännedom om människans komplicerade tillvaro.

Kramar till dig!

Ann-Louise

RackarTuss sa...

Din blogg och ditt val!
Skulle man mot förmodan inte gilla den behöver man ju inte läsa eller återkomma, ja, så är det.
Hälsar på via Lyckliga Praliner

Lotta Zetterling sa...

Fina Marie Louise jag blir alldeles rörd av ditt inlägg, kanske för att känner igen mig så mycket i vad du skriver,det där väntande är så frustrerande ibland.
Jag läser alltid dina fina inlägg även om jag inte heller har energi att kommentera alltid.Glad att jag hittade på dig!!

Kram Lotta

MyStory sa...

Jag gillar dig och din blogg min vän! Du skriver om dig och ditt liv och jag skriver om mig och mitt liv. Det är precis så det ska vara tycker jag :-)
Kram

Monica sa...

Jag ser en kvinna som kämpar och duger som hon är! Finns vid din sida genom din "resa"...
Må gott och var rädd om dig!
Kram och vink från mig.

thejeanettishway sa...

din blogg handlar om dig! konstigt vore ju annars.
men som sjuk ser jag dig inte. utbränd. och genomklok.
ibland orkar jag inte kommentera ett skit inne hos andra - men jag läser.
DU har fått mig att börja tänka bättre på andning och hållning. jag mediterar och ber böner dessutom.
du är mycket i mina tankar ♥
jag undrar över din storlek på tunika och så vill jag ha din adress. hi hi hi...

LillaTuss sa...

Jag upplever inte alls din blogg som ego utan precis så som en blogg ska vara. Du skriver om DIG och din resa. Andra skriver om mode eller mat.

Jag är nog också ganska nöjd över min kropp (så länge jag ser den rakt framifrån)... Kram

Anonym sa...

Du gör inte alls ingenting! Du gör det viktigaste av allt - den inre själsliga resan och utvecklingen som inte syns i pinnar, poäng och lön, men som är en stor framgång!!!

Ego är det sista du är, ditt mål och ditt syfte med bloggen är tydlig, och många är vi som uppskattar den. Dina kommentarer är kloka och behöver aldrig bes om ursäkt för.

Du är en av de vänner jag hittat här, och en som jag uppskattar mycket, som tillför mitt liv mycket klokt. Du berör mig.

Kram allra finaste vän

Anonym sa...

Läser och håller med. Jag har ofta tänkt på alla dessa statusuppdateringar och visst skriver jag också en hel del men det jag främst tänker på är hur "enormt" lyckliga och välställda en del är och dessa "en del" skriver aldrig aldrig något negativt... Märkligt!! Det är där jag tänker att dom skapar en bild på deras lyckliga liv men bakom den fasaden finns nåt annat.... Självklart missunnar jag ingen lycka men kan ändå inte låta bli att fundera. Jag har faktiskt tagit bort en del vänner för jag orkar inte med deras "perfekta" ego. Knasigt kanske men det är mitt val. Ta hand om dig =) Kram