Kämpar Och Duger

Jag ser mig i spegeln och ser en kvinna som kämpar och duger som jag är de flesta dagar. Jag gillar faktiskt mig själv. Jag gillar min kropp och tycker den är fin, trots att den inte håller medias ideal. Jag gillar mitt inre och mina tankar om en bättre värld. Jag gillar det som lyser ur mina ögon och att jag vill alla väl, även mig själv. Jag gillar min kreativa sida och att jag njuter av att skapa med min känsla närvarande. Jag gillar att jag är jag och inte en som följer med strömmen och gör som alla andra, trots att jag ibland är obekväm. Jag gillar att jag törs stå för min åsikt och mina värderingar. Jag gillar att jag är starkskör, för det ger mening till mig som hel människa och jag förstår mig själv mycket bättre. Jag gillar att jag tar avstånd från status och pryljakt och att jag finner mer mening i andning och andlighet. 

Det är gott att det är så här de flesta dagar. Ibland kan jag bli trött på alla statusuppdateringar på fb om framgångar, personliga utvecklingar, planer och trevligheter. Hurtfriskheten helt enkelt. Jag vill bara checka ut och gömma mig. Varför det då? Det är inte så att jag inte gläds för alla andras framgångar, för det gör jag, utan det är för att jag står still. Jag vill att saker ska hända här också, min otålighet gör mig tokig. Det tar tid säger många goa vänner till mig. Du måste ge dig tid, men det är så svårt att bara sitta och vänta på att orken sak infinna sig. Hur många år ska jag vänta? Jag påminns många gånger om att jag är sjuk. Vill väl försöka glömma det faktum och se framsteg varje dag. De små framstegen jag gör i och med att jag har dagar av ren livsglädje och lycka räcker inte riktigt för mig. Jag vill ha fler och längre framsteg. Jag har bara ett liv och det passerar framför mig i en hastighet som jag inte kan påverka. Jag vill leva i harmoni. Visst jag förstår att det vill alla, och många lever med sjukdomar och sådant som de inte kan påverka och att livet blir inte som man vill, man får göra det bästa av det. Men när ska jag göra det bästa av det? Just nu gör jag ju ingenting, bara väntar.... 

Det kan tyckas att jag är väldigt självcentrerad i och med att bloggen handlar mycket om mig, eller helt om mig. Men det är naturligt att det blir så eftersom jag använder bloggen till min egen reflektion, så därför handlar den om mig och mina tankar. Men det gör inte att jag inte bryr mig om er alla som läser och kommenterar här. För mig är ni alla viktiga och jag vill er väl och jag läser era bloggar med tanke och närvaro. Ibland kanske jag kommenterar kort hos er, men det innebär att jag har en trött hjärna i och med utbrändheten och jag hittar inte orden till vad jag vill säga. Det ber jag om ursäkt för. Men ni finns i mina tankar. Jag har hittat så fina vänner genom bloggen och i huvudtaget min närvaro på nätet på olika sätt. Det är lyx och det berör mig stort att det finns så mycket omtanke och kärlek från människor runt om i Sverige. Jag har hittat besläktade själar och dom skulle jag aldrig ha träffat på annat sätt. 

Jag skriver inte så mycket om vad som sker varje dag och vad jag sysslar med, men det är ett val jag har gjort, när jag startade bloggen. Vad skulle bloggen handla om? Varför ville jag blogga? Mitt syfte och motiv ligger i reflektionen om min resa från utbrändhet och förhoppningsvis till ett frisk liv igen. Andningen är central och mindfulness lika så, starkskörheten har jag upptäckt på vägen och har därför fått en plats i bloggen också. Sedan kommer verktyg som hjälper mig på vägen, som jag har fått råd från andra bloggare, in så som musikapotek, glädjebanken, meditation, träning osv. Sist men inte minst littertur som jag läser för att hitta min väg i livet. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas