Dagen vaknar till liv och jag med den, men idag med en tung känsla i bröstet. Jag har haft en jobbig vecka och idag finns det förväntningar på mig. Förväntningar som jag inte kommer leva upp till för jag blir hemma. Att göra en annan människa besviken är ledsamt, men samtidigt kan jag inte pressa mig hur långt som helst. Jag är besviken på mig själv idag.....
Förr om åren har jag med stor glädje varit på uppvaktningar av olika slag. Jag har njutit av att få tänka ut någon present till personen i fråga, jag har planerat och i de flesta fall köpt något nytt att ha på mig. Idag går inte det. Jag spränger min ekonomi för att ge något i huvudtaget och får gräva fram något gammalt ur garderoben att ha på mig. Detta är något som jag inte alls uppskattar trots att jag har en positiv känsla kring det faktum att jag inte strör pengar omkring mig längre.
Men idag får jag lov att säga Nej till någon för at säga Ja till mig själv. Men det känns inte som jag säger ja till mig själv. Jag är besviken på mig själv, jag är ledsen och samtidigt så vet jag att jag inte klarar att gå dit. Det känns som jag faller djupare och att jag förfaller.....
I morgon upprepar sig detta men med en annan person, orkar jag gå dit, orkar jag med alla intryck, ska jag pressa mig för att inte göra människor besvikna. Jag klarar inte av sociala sammanhang just nu, jag mår bara väldigt dåligt. Har ni några tips?
Ta hand om Er och glöm inte att Andas
8 kommentarer:
Nä, jag tycker inte man ska pressa sig själv eller känna odyglighet för att man inte orkar eller kan gå på uppvaktningar. De kommer fler och man kan uppvakta på annat sätt, ex vid ett tillfälle när de är lugnare runt personen o utan krav på nya kläder o annat. Fast de där med kläder o sånt är ju känslor man bara själv har, nog ingen annan säger något om, kanske tänker, men tankar varken hör man eller har ont av.
Kramiz o ha en så skön dag du kan. Ta vara på dig själv
Förstår dig mycket väl! Det är så FÖRSTÅNDIGT att du tänker på dig själv i detta läget! Är de goda vänner som tycker om dig & är rädd om Dig ska de OCKSÅ först din situation!!!! Den tiden kommer när du orkar med de sociala....
Var rädd om Dig!
Kram & vink från mig.
Inga andra tips än att du ska fortsätta säga ja till dig själv. De personer omkring dig som inte respekterar det kanske inte förtjänar din vänskap?!! Jag kämpar nämligen med samma dilemma dagligen. Ibland får jag ta till alla krafter för att ens orka träffa dottern för att övningsköra med henne. Igår gjorde jag nåt som inte är så bra idag... det känns. Jag utsatte mig för TRE olika sociala sammanhang. Idag vill jag bara sova. Går omkring på helspänn och hoppas att ingen ringer...
Jag undrar som du när det ska ta slut. EN anledning för din del kan vara den nya medicinen. Det tar inte bara en vecka eller två för att få full effekt. Har hört att det visserligen är individuellt, men att det brukar ta längre tid ju äldre man är.
Stor kram
Har själv samma problem med sociala sammanhang. Klarar inte av att ta in för mycket intryck. Mår illa då. Det är kanske för att det är mycket surr inombords?
Mitt tips är att så långt som möjligt stänga av dator och tv för att slippa andras tankar. Lugna promenader, helst i naturen, då brukar trängseln i huvudet avta. Samt göra mer av sådant som är roligt, och umgås med folk i vilkas närvaro man kan vila sinnet. Bara sitta tyst vid en annan är skönt.
Helt rätt att tacka nej! Var STOLT över dig!:-)
Ann
Jag blir så rörd över era tankar och era stöttande ord. Att ni också lider av detta i viss utsträckning känns ledsamt, för man önskar ingen annan människa detta, men gör att jag förstår att ni förstår mig. Jag förstår att detta hör till medicineringen till viss del och att det kan ta veckor att komma igen. Jag har sovit och sovit, kanske fortsätter jag med det eller så läser jag lite. kram på er goa fina.
Mitt tips är att du gör just det du gör. Lyssnar på dig själv och sänker kraven. Om det är nån du känner att du kan berätta för så säg som det är till den du tror du gör besviken.
När det gäller presenter så tycker jag att du inte ska tänka dyrt utan istället personligt. Kanske ett foto, kanske en glasburk med ingredienser till en god kaka där man bara behöver tillsätta vatten, smör eller nåt annat... jag tror alla har förståelse för det.
Jag känner igen det där, sociala lite mer uppstyrda sammanhang var det jag hade svårast för när jag var vidbränd.. än idag om jag blir stressad/har mycket i livet är det mingel och stora fester jag drar ner på och hänger med vännerna på fik istället. Och de förstår. Hoppas dina gör detsamma..
Sköt om dig min vän!
Kram
Åh, min vän, känner så med dig. Känner också såväl igen känslan från perioder i mitt liv när jag har mått sämre än jag gör idag.
Ta hand om dig idag, var uppskattande mot dig själv. Belöna dig själv med en varm dusch, smörj in dig med en skön kräm och drick ett glas melondryck eller något annat som får dig att känna dig pigg och fräsch.
Idag har du valt att ta hand om dig, och det betyder i förlängningen att du är en bättre medmänniska.
Kram till dig min fina, fina vän
Skicka en kommentar