Advent I Närvaro

Då firar vi första advent och här är det härligt vinterväder. Jag är lite glöggtrött i huvudet idag, hade vän hos mig igår och det blev både en och flera glöggar innan vi var färdigpratade. Färdigpratade blir vi nog aldrig i och för sig. Gillar verkligen detta med goda vänner som jag har reflekterande samtal med. Att man går ned lite mer på djupet i sina funderingar. Denna vän är en sådan och blir det för långt mellan träffarna så saknar jag samtalen. Boken fick mer än godkänt och det var riktigt glädjande. Eftersom han är redaktör så är hans ord av betydelse, han tittar på många saker som kanske andra inte tänker på medvetet men som ända väger in när man väljer att köpa en bok eller inte. 

Idag kommer kanske äldsta sonen förbi och fikar, sedan ska jag eventuellt ta mig upp till föräldrarna och mysa. Vi får se. Ha en fin advent och fira den med närvaro och äkta känsla inifrån, om inte låt bli. Vi måste bli bättre på att göra saker för att vi genuint vill det och sluta göra saker för att det förväntas av oss och göra det halvdant eller ännu värre genom kommers. 

Jag är glad över den kommande julen för det verkar som jag äntligen får den julen jag vill ha. En jul utan klappar och med samvaro och närvaro. En klapp till julklappspel, men inget mer i julklappsväg. Det är så glädjande och befriande och för första gången kan jag njuta av julen för vad den är och inte för att leva upp till förväntningar om att klapparna ska falla väl ut och då även i jämförelse med barnens vänner. Tro inte att jag inte finner glädje i att ge, för det gör jag verkligen, men det gäller att ha förmågan och det har jag inte nu. Ser situationen annorlunda ut nästa jul kommer jag givetvis ge mina barn en gåva. Detta att vi inte skulle ha klappar i år var min dotters idé och jag var inte sen att hålla med. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas