Någon Sa Till Mig; Jag Brukar Inte Ta Mig Själv På Så Stort Allvar.

Jag har en hel del att bearbeta just nu och det snurrar ganska kraftigt i huvudet. Därför blev behovet starkt att sätta pränt på det här. Dels har jag en konflikt som ska lösas och jag vet inte vart det bär. Dels har jag en ekonomi som inte är den bästa - skulle därför behöva flytta in i mindre bostad men känns övermäktigt att tag i just nu. Sedan går jag på min gruppbehandling med kroppskännedom, bildterapi och samtal och den kräver sin sak. Finns en anledning till att jag går den, det finns helt klart saker jag behöver arbeta med inom mig. Sår, hinder och trösklar som jag behöver bearbeta, acceptera och lämna bakom mig. Till veckan ska jag redogöra för mitt liv och det som har varit viktiga händelser. Svårt svårt svårt är bara förnamnet. Jag har vänt och vridit på mig i huvudet, i texter, i bilder och skisser jag kommer liksom inte ned i det väsentliga. Jag blir näst intill tokig. Sedan min andra behandling som innebär kostomläggning och utrensning av alla gifter i kroppen. Den har så här långt gett mig mycket. Jag är värkfri så gott som, jag har fått en renare kropp, en renare tanke men på vägen en massa abstinens. Till veckan har det gått 14 dagar alltså bör jag komma in i fas två av läkning och allt mindre "biverkningar" Jag mår bra av att byta kost och att känna mig klarare och renare om det i sin tur ger mig en friskare kropp både fysiskt och mentalt är jag den första som jublar. 

Men det är lite mycket nu och jag blir lite handlingsförlamad i det faktum att jag inte vet vilket håll jag ska vända mig. Men fokus är arbetet inför nästa vecka och att grotta ned mig i livshändelser och livsscheman. Men jag börjar den här dagen med en dusch och fika i fina vädret men en fin vän. 

Ta hand om er och kom ihåg att andas.