söndag 30 september 2012

Se Bortom


God eftermiddag alla fina. Idag är det en underbar söndag med solsken och vackra höstfärger vart jag än går. Jag har kommit till en insikt och det är att ALLT finns inom mig. Genom min andning och meditation öppnar jag upp mitt inre och mina sinnen. Jag ser och hör klarare när min inre röst hörs och den hjälper mig att se bortom det ögat ser. Det är en härlig känsla och inger en förhoppning om att även lyckan bor i mig. 

Ja, jag var på teater igår och den tilltalade mig så mycket, jag blev hänförd och jag suger på den karamellen ett bra tag nu. Jag tänkte på dig min vän P, och du var med mig. <3 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas ♥ 



lördag 29 september 2012

Ett Drömspel




Min känslighet berikar mig och mitt liv och i kväll ska jag njuta av teater. Jag tänker mig att bli hänförd, det brukar jag bli när jag ser teater och sådant konstnärligt. Vi har en fin liten teater här i stan och det är alldeles för sällan jag tar mig dit. De senaste åren har jag inte varit där privat utan bara med elever. I kväll är det min kväll och föreställningen bjuder på Ett drömspel med Strindberg. Vaknade dock med migrän och har nu molande huvudvärk som jag måste bli av med om kvällen ska bli som jag vill. Det öser ner regn utanför och här inne är det mörkt och dunkelt. Jag ska tända lite och göra mat så jag piggnar till. 

Ni minns kanske att jag skrev om att jag inte hade fått något positivt bemötande när det gäller min högkänslighet i min utredning. I torsdags träffade jag läkaren i min utredning, efter jag bloggat om det, och det visar sig att han mycket väl känner till HSP och att han lyssnade och antecknade och förstod min glädje i att ha hittat hem i detta. Nu ska de samlas och prata ihop sig och i mitten av oktober ska de redovisa en sammanfattning om mig, diagnos och behandlingsförslag. Ska bli intressant och se hur och om detta faktum att jag är HSP är med i deras sammanfattning och i deras behandlingsförslag. Jag anser att det är viktigt eftersom det är en del av mig och vem jag faktiskt är. Det är materialet vi har att jobba med om jag säger så. :) Det som var mindre kul var att läkaren menade att jag har fibromyalgi. Men bra att det kom fram innan de lägger upp behandling i alla fall. Får se det från den ljusa sidan. Ett steg framåt igen. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas


torsdag 27 september 2012

Emmas Bok



Nu har jag läst ut denna underbara bok. Den är som en kärleksgåva till dig själv från pärm till pärm. Varje ord går rakt in i hjärtat och det känns som att varje ord kommer från Emmas sanna och ärliga hjärta och själ. Boken är uppbyggd av ett språk som flyter lätt som porlande vatten. Jag blev bekräftad från första stund i mina tankar om min livsresa. Stärkt i min tro på mig själv och att det bara är jag som vet mina gränser och värderingar så därför finns det ingen som kan göra mina val än just jag. 

Emma delar med sig av sin livserfarenhet och livsglädje som ett bubblande årgångsvin. Glädjen sprids till mig och jag läser med ett leende. En av anledningarna till att jag blir inspirerad av boken är för att jag står i det stadiet i livet där jag väljer vilken stig jag ska trampa upp och att jag är precis i början av min resa där resesällskapet är mitt sanna jag. Jag trivs med mig själv och mycket har jag att tacka just Emma för det. Jag minns i våras då jag kämpade med att känna glädje över mig själv och att jag dög som jag är. Då fick jag tipset av Emma genom hennes blogg Livskrafter att lägga mig ned och tänka tacksamhetstankar om varje del av min kropp. Detta gjorde jag och med stora framsteg. Jag började uppskatta mig själv och på den vägen är det. Detta tas även upp i boken. 

Emmas ord och språk går rak in i mig som sagt och jag vill citera en stycke ur boken som så klart beskriver bokens budskap i helhet. På sidan 97 skriver hon om Torsten Flink och citerar honom kring vikten av att hitta sin livsrytm. Hon fortsätter och jag citerar "Hur hittar man denna rytm då? Ja, det absolut främsta är nog att vara sann mot sig själv, och åter igen, vara trogen sina egna värderingar. Det är när vi går ut i vardagen och är otrogna mot våra egna värderingar som vi hamnar längre och längre ifrån vår egen kärna. Vi kan inte införliva alla andras önskningar och förväntningar och samtidigt vara trogen oss själva. Hur vet man då om är på väg bort från sin kärna och riskerar att hamna i ett orytmisk livsflyt? jo, mina vänner, det känner man. Det törs jag lova på stående för så fort vi går emot det vi själva vill säger själen ifrån på ett eller annat sätt." 

Detta mina vänner genomsyrar hela boken. Tro på dig själv, våga leva det liv du vill, älska livet och den gåva du har fått. Lev inte för att andra ska vara glada, lev för att du vill leva och gör det som gör dig lycklig. Lyssna inåt och var sann mot dig själv. 

Jag vet hur och vad jag vill göra, tror jag, jag har två år på mig att förädla den tanken sedan drar jag. Jag vill flytta till Göteborg, jag vill klippa navelsträngen till allt som håller mig tillbaka, jag vill tro på min förmåga och jag vill flyga. Jag vill använda min kreativa förmåga och min pedagogiska kunskap och bidra till mig själv, livet och människor jag möter. Två år ger mig en möjlighet att bli stark och bygga min grundplattform stadig, sedan kan inget hindra mig längre. 

Tack Emma för denna fina kärleksbok till livet och var och en av oss som de människor vi är. 


onsdag 26 september 2012

Medvetandegöra Och Samhällets Tedens Att Blunda



Nu kan ni läsa om mig och min högkänsliga personlighet i tidningen Ascala. Den finns att köpa hos olika återförsäljare men också på nätet. Länk 
Varför jag gör reklam för detta är inte någon önskan om att synas överallt utan personlighetstypen är en viktig kännedom som behöver spridas i samhället. Inte för att vi behöver fler titlar på vår personlighet utan för att vi är begåvade på ett annat sätt och det bör medvetandegöras. Framför allt för våra barn som växer upp med denna personlighetstyp. Dessa mötts i skolan idag med uttryck som "skärp till dig" var inte så känslig eller blyg. Gör, reagera och framför allt tänk som alla andra. Det är som att säga att skriv med höger hand om du är vänsterhänt. Det är brott mot barnet att säga att den inte får vara den person den är. Att tvinga in oss i att vara som alla andra är att göra våld mot oss själva. Detta vill jag inte att barn av idag ska behöva gå igenom. Vi i min ålder fick alltid det bemötande och har växt upp med en känsla om att vara annorlunda och lite "fel". Jag har under alla år brottats med varför jag inte är som alla andra och framför allt varför jag inte orkar som alla andra. Att känna sig fel är ingen trevlig känsla att växa upp med. När man kan få känna sig helt okej för den man är och utveckla sig själv och lära känna sina positiva sidor som högkänslig. För positiva sidor har vi och behöver bejakas och må bra i. 

Jag möts av ointresse och en känsla av att de inte vill ta i detta hos läkare, tjänstemän och chef när det gäller min utbrändhet och högkänslighet som i mitt tycke är en del i varför jag blev sjuk. Inte högkänsligheten som så utan att jag i min omedvetenhet inte tog hand om mig som jag skulle. Det är viktigt att ha med i tanken när de tänker kring behandling och bearbetning för att bli frisk från min utbrändhet. Att skaffa verktyg för hur jag ska vara på jobbet för att få balans och harmoni borde mynna ut från min personlighet. Eller har jag fel?

När jag ser mina barn som också är högkänslig, ska jag sitta och titta på när de gör samma misstag i livet som jag för att de blir bemötta som jag blev av samhället. Viljan att vara som alla andra är stor hos ungdomar. Det faktum tillsammans med oviljan från samhället att lära nytt gör att det finns en stor procent högkänsliga som faktiskt blir utbrända just för att de inte tar hand om sig själv på rätt sätt. Ska det bli legitimt att ta hand om sig på rätt sätt och för att bli det bästa jag man kan bli som högkänslig, måste cheferna bli medvetna om att vi finns och att det inte är konstigt att bemöta sin personal med tysta rum och kanske hemarbete vissa dagar. En högkänslig person är en tillgång för alla arbetsplatser när den är i sitt rätta element, det ända som behövs är förståelse och lyhördhet att vi vissa dagar behöver vara mer för oss själv för att kunna blomstra andra dagar. Acceptens för att vi är inte som alla andra, men vi är alldeles förträffliga som vi är, är alltså min drivkraft i att göra reklam för detta. 


Ta hand om er och glöm inte att Andas



tisdag 25 september 2012

SockerAbstinens Och KnäckeMackor



Ååå, vad jag har andats idag. Värken försvann och glad är jag. Tvättat har jag också gjort och vikt härligt nya och varma handdukar. Visst är det något speciellt med nytvättade handdukar? För övrigt har dagen gått i lugnets tempo och hösten gör sig påmind i allt högre grad. Jag har fogat mig i det faktum att det är höst nu. Vackert med alla fina klara röd/orange färger i naturen och klar kall luft. Alla årstider har en speciell lukt, har ni tänkte på det? Jag älskar alla dessa lukter. 

Jag har stora abstinens av socker. Har varit i stort sätt utan sedan i onsdag och jag har huvudvärk och yrsel lite då och då. För att få bukt på det värsta får jag ta en knäckemacka för att överleva. I sinom tid, i sinom tid är jag avvänjd. I morgon har jag möte med läkaren i utredningen, sedan är det dags att avvakta deras gemensamma utlåtande av behandling för att ge mig möjlighet att bli frisk. Detta möte kommer ske i mitten av oktober.   

Ta hand om er och glöm inte att Andas



måndag 24 september 2012

En Solig Dag




Vaknade utvilad till en dag med blå himmel och sol, just nu sippandes på en varm go kopp med kaffe. Att somna efter att ha läst en god bok är att föredra på något sätt. Det sätter punkt för destruktiva tankar som far runt i huvudet och stör nattsömnen. Idag är jag fortfarande nöjd med helgens små framsteg till att ta kontroll över mitt liv igen. Små små förbättringar kan göra storverk i kroppen. Ordning och reda i garderob, badrum, avlopp, tvättmaskin på plats, viktiga papper på plats. Idag är planen att åka till återbruket med lite skräp och damsuga och torka golv. Skicka iväg intyg och blanketter till respektive företag ska jag inte heller glömma. 

Jag fick tips på olika hanteringar av vardagen, som jag nu har praktiserat några dagar. Ett gott tips är att göra en tankekarta över nästkommande dag. Jag ritar gärna bilder över vad jag ska göra, lite pilar och inga klockslag. Att göra mig en översikt över nästa dag gör det mycket enklare att genomföra dagen har jag upptäckt. Den som kom med tipset sa något i stil med att tänk dig igenom dagen och gör en karta över göromålen, sedan är det bara att göra när dagen kommer. Och faktiskt så är det mycket enklare att få lite gjort, vila och andhämtning. Jag är lugnare med dem. 


Att sedan rannsaka och gå igenom och vända och vrida på ekonomin gör skillnad. Jag har faktiskt ett stort motstånd till autogiron. Helt plötsligt så dras det bara pengar från konton och man har glömt vad det var? Nej, jag har rensat bland dem också. Kvar har jag det som jag vet vad det är, det andra har jag makulerat och de får skicka hem räkningar igen. Total kontroll. 

Jag har fått ett enkelt tips på att ta mjölkiga vattenbilder, så nu är jag ivrig på att prova. Få se om det blir något av idag. 


Ta hand om er och glöm inte att Andas


lördag 22 september 2012

Sanering



Jodå, lite omtumlande har det varit några dagar nu. Att fortsätta med sjukskrivning innebär att inkomsterna är ungefär lika stora som utgifterna. Hur får man då mat på bordet? Det gäller att se över allt jag kan i utgifter och ändra där det går, små bäckar gör det möjligt att överleva. Men att som sjuk sitta och ringa runt och be om hjälp till banker och andra inrättningar är tungt. Tårarna har trillat i stora floder ett tag. Men jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig, nej det finns de som har det värre. Jag skriver för att det är så här det är. Men jag kommer på något vis överleva detta också. Jag är på inget sätt i behov av mina saker, jag skulle gärna kunna sälja av allt utan att jag saknade något. Saker är saker. Jag är nöjd med mat på bordet, en säng att sova i och tak över huvudet. Men inte ens det är säker längre som långtidsjukskriven. Hur gör man när man inte har pengar att betala räkningar för, blir det att börja samla på hög? Blir det att foga sig i att hamna hos kronofogden? Blir det skuldsanering framöver och leva på existensminimum i många år. Ja, jag vet inte. 

Det jag har vidtagit som åtgärder just nu kan rädda mig för ett tag. Helst skulle jag faktiskt vilja sälja lägenheten och sätta mig i en stuga med hyra och värme. Allt för att slippa oroa mig för pengar varje månad förutom utmattningen. Vägen hit har gått från att ha haft det bra ställt, villa, hund och volvo, semestrar varje sommar. Shopaholic så det stod härliga till. Renovering för jämnan på grund av ett driv att uppfylla någon önskan om ett inrett hem enligt moderna trender. Märkesväskor, solglasögon, ansiktsbehandlingar och byggda naglar. Detta liv lämnade jag när jag skilde mig och blev ensamstående med mina barn. Jag har inte saknat detta ytliga liv för fem öre. Jag vill ha ett enkelt liv med mening, upplevelser och ett här och nu. Men så dyrt det är att leva, trots att jag inte har anspråk längre på vare sig prylar eller status när det gäller bilar eller hem. Semester med barnen skulle i och för sig vara trevligt. Men som sagt hellre mat på bordet och tak över huvudet. 

Det som håller mig upp just nu är förstående barn, goa vänner som stöttar mig och läkare och fk-handläggare som också är förstående och ger mig tid att bli frisk. EPM, är också en ljusglimt i tillvaron, att bli lyssnad på och bli tagen på allvar är en fröjd. Gårdagens möte med psykologen gav flera insikter om vad jag behöver jobba med, trots att det var första gången han mötte mig och ett möte på dryga timmen. Vilka skickliga människor det finns. Han läste av mig som en öppen bok och tryckte på ömma punkter så tårarna sprutade genom en enkel fråga. Han skulle kunna få mig frisk. 

Ja, så helgen går i dessa tecken och jag fortsätter kämpa. Ta hand om er och glöm inte att Andas.