En Bra Dag

God morgon! Idag blir det en bra dag, det känner jag ända ner i fotknölarna. Kan ni känna så ibland? Så fort ni slår upp era blå så känner ni en förväntan, glädje och förnöjsamhet i hela kroppen. Tänk vad livet är underbart tänker man då. Dessa dagar måste man ta vara på så man orkar med de mindre bra dagarna. 

Idag blir det promenad i vår underbara natur, sedan dusch med doftande tvål och lotion som jag fick av min son när jag fyllde. Sedan ska min mamma, pappa och jag åka och köpa nytt smink till min lilla mamma, hon fyller 70 år nästa vecka och jag ska göra henne lite fin den dagen. Hon upptäckte att allt hennes smink var för gammalt så idag uppdaterar vi hennes låda. Vad tycker ni? Ska man vid en viss ålder sluta sminka sig eller ska man ta hand om sig och göra sig lite extra fin lite då och då när tillfället ges. Jag tycker man ska ta hand om sig vid speciella tillfällen oavsett ålder, man känner sig fräschare och piggare när man har snyggat till sig lite. 

Min mamma ser ut som en flicka trots sina 70 år, hur kan man göra det? Får hoppas jag har ärvt lite av dessa gener, hehehehe I alla fall så blir det en bra dag och jag känner så här. Så länge jag andas, ser världen med öppna ögon, lyssnar in i mitt inre och är sann mot mig själv, då kommer livet bli som jag vill. Jag känner mig trygg i den känslan. Jag gillar mig själv med både mörka och ljusa sidor. Jag är tacksam över mitt liv och dess innehåll. 

Snart slår syrenen ut.... Jag lever genom mina sinnen!!

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Naturen I Blom

Har utfört min favorit sysselsättning idag, dels promenad i skogen med pappa sedan kameran och jag runt området för att fotografera alla blommande träd och buskar. Halleluja! Jag vaknar till liv på en gång, leendet sprids på mina läppar och ända upp till ögonen. Nu har jag redigerat lite, det blir mest att skriva in mitt namn. Gillar inte att fixa för mycket med fotografierna. Naturligt är bäst. Jag hittade detta ljuvliga gamla knotiga äppelträd i skogskanten. Så fint och vackert. Jag har gjort en fin och god lunch till mig och nu ska jag vila. 

Förresten sprang jag på ett kärlekspar på min fotopromenad, de var i full action. Titta in på min fotosida så får ni se. Jag lyckades fånga dem på bild, kanske var fräckt av mig och det skulle jag inte ha gjort. Men jag vill sprida kärlekens budskap ;) 

Ha det bra och glöm inte att Andas

Tacksamhet

Att känna tacksamhet och kärlek över det som är bra i mitt liv ger en känsla av ödmjukhet som jag gillar. Jag tog mig en stund innan jag somnade igår och tackade för det som jag är glad för. Jag känner stor tacksamhet över mycket. Fokus läggs vid positiva känslor om hur rik jag är och att jag fylls av allt det fina jag har i mitt liv. Tankar som att jag har förmågan nu att faktiskt ge mig det jag behöver i livet och att alla vägar är möjliga, gör mig också rik på många sätt. Att vara medveten om vad jag är och hur jag fungerar ger klarhet och tacksamhet, för nu vet jag hur jag ska förhålla mig till livet. Wow- känslor kickar in. 

Att jag är rädd och begränsar mig genom det är jag väldigt medveten om. Jag är själv och har ansvar för barn och att de ska få mat på bordet så på något sätt så finns rädslan om försörjning och att kasta sig ut i drömmar om ett arbete som inte med detsamma ger inkomst går inte. Men jag försöker finna ro och tacksamhet att jag är här och nu och det som ska bli kommer till mig. Missförstå mig inte nu. Jag sitter inte i soffan och gör ingenting och tror att livet ska komma till mig, utan jag menar att  medan jag blir starkare kommer jag bli mer och mer aktiv i mitt görande och då öppnar sig förslag och saker kommer till mig och det är upp till mig att hoppa på tåget eller står kvar. Rädslan kan göra att jag står kvar, men jag hoppas att jag ska ha mod att ge mig det liv jag vill ge mig själv och mina barn. 

Att det inte finns klara bilder och vägar just nu, oroar mig inte så mycket utan det är kanske så att jag inte ser det nu för att jag tänker på ett visst sätt. Jag kanske måste tänka om eller tänka annorlunda för att se vägen. Nu ska jag ut i naturen... 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Första-Hjälpen-Lista

Jag myser här inne hos mig och hör hur vinden blåser, jag har mediterat och varit helt med mig själv. Det skänker en sådan inre frid och lugn. Jag har också läst ut boken "Drunkna inte i dina känslor" Jag vill dela med mig några första hjälpen tips direkt utdragna ur boken.
Dom dagar det är helt svart och du vill krypa ihop i fosterställning, då kan någon av dessa punkter komma till användning.

Första hjälpen-tips!
"1. Späck dig inte. Det här är inget läge då det är bara att banta, tvinga sig till maratonlopp eller jobba hela natten. Du behöver få de mest grundläggande behoven tillgodosedda. Bara mat, på regelbundna tider, sömn och frisk luft.


2. Kaffebryggaren. Sätt på kaffe, har blivit ett internt skämt. när jag känner mig skör, splittrad, som om sladden till mitt eget jag glappar eller är helt utdragen - då sätter jag på kaffet. Praktiskt och lite tröstande.


3. Dammsugaren. Klarar jag inte att lösa problemen, formulera mig, skriva artiklar och göra analyser brukar jag städa istället. Jag mår kanske pest men när styrkan återvänder har jag som bonus rena golv. Och är det riktigt eländigt kan jag hinna med både duschen, diskbänken och kökskåpen också.


4. Gå ut och gå. Kroppen har en märklig direktkontakt med själen. En snabb promenad, ett gympapass eller att åtminstone hasa sig ut till brevlågan kan få igång systemet.


5. Soffan. Att bara temporärt ge upp är ibland det effektivaste. Lägg ner all normal verksamhet, lägg dig i soffan med en pläd över dig och se på tv, en film, lyssna på radio, lösa ett korsord eller läsa en bok. Bete dig som om du hade influensa utan minsta lilla näsdropp som legitimerar ditt viloläge. - - Låt kroppen och själen ligga i soffan, tillför lätt underhållning/distraktion/stimulans och den kloka naturen kickar igång läkningsarbetet.  


6 Tvångskontakt. Det låter förstås helt galet, men ibland är det rätt. När jag ligger där under min sten vill jag inte prata med någon, inte umgås, inte alls vara med andra. Ibland är det rätt att då bara vara ensam. Men ofta mår jag mycket bättra av att göra något litet, ofarligt tillsammans med andra. Inte det som är allför jobbigt eller svårt, inte tillsammans med de som inte fattar. Men en vardaglig fika med någon som bara låter mig vara. --- Vardagliga ord och samvaro som får mig att vara i nuet och för en stund vara där ovanför stenen. Tvångskontakt innebär inte att andra ska tvinga mig till kontakt utan att det faktiskt ibland är bra att tvinga mig själv till det.


7. Bara sitta och glo. Långa djupa andetag. Andas in genom näsan, ut genom munnen. Tänka den tanken, iiiin, uuuut.


8. Aktas! Behandlas varsamt! Behandla dig själv som den sköra person du faktiskt är just då. I det läget är det lätt att slå på sig själv. Nu är jag så där igen, varför kan jag inte vara som alla andra, varför känner jag mig så eländig när jag egentligen har det så bra? Men det du behöver är en mjuk filt, en varm kopp te och en vänligt accepterande klapp på armen. Just nu är det är jag. Det är OK. Och det går över.


9. Första-hjälpen-lådan. Vi har varsin "under-stenen-låda". I den ligger god choklad, en dvd och en bok. Plockas fram vid behov. 


obs! Gör din egen lista och gör den i förväg. när du är i det värsta tillståndet kommer du antagligen inte ihåg något alls av det här. " (utdrag ur boken, Drunkna inte i dina känslor, sid 128)


Jag kan bara le när jag ser den här listan, för jag inser att jag av helt eget bevåg faktiskt gör mycket av detta redan när det kommer mörka-djupt-ner-i-brunnen-dagar som jag kallar dem. Men det är skönt att läsa och få lite bekräftelse att jag är på rätt väg. Reflektionen blir att jag inte behöver tycka att det är något fel på mig och att det är helt okej att hitta sätt att orka med alla input. Jag behöver inte be om ursäkt för att jag en dag tar en soffdag, eller inte svarar i telefon, eller bara sätter på kaffet.. och unnar mig choklad. Nu vet jag varför...

Det jag ska komplettera första-hjälpen-listan med är:

10. Meditera till naturmusik.

11. Sök upp en vattenkälla om det är möjligt.

Ett annat bra tips som boken ger är:

" Sök mellanlägen. Brukar det vara allt eller inget? Hundra eller noll? Full fart eller totalt stelfrusenhett? Försök hitta andra lägen. Gör inget annat än det du måste de dagar då det är tungt.  Gå hem efter jobbet istället för att orka den där föreningen eller födelsedagsfesten eller... Kanske kan du till och med ta det lite lugnare på jobbet emellanåt? Har du möjlighet att styra dina arbetsuppgifter så utnyttja det. Gå inte ner på noll och sjukskriv dig, utan pyssla med mindre krävande uppgifter, flyg med autopiloten påslagen en dag eller två. StarkSköringar tror lätt att de ständigt måste vara på topp. Också när det skulle räcka med 75 %. Är det översvämning så är du lika sjuk som om du är förkyld. Då får du lägga dig i soffan och dra över dig en mjuk, skön filt."  (utdrag ur boken, Drunkna inte i dina känslor, sid 132)


Detta ska bli mitt ledord för att hitta balans på jobbet. Jag ska läsa och påminna mig om att jag inte behöver ge 100 % varje dag. Detta är ord som går rakt in i mig.

Från något viktigt till något helt annat. Jag har varit mycket piggare idag, så jag har röjt köket, till min sons stora glädje för han sa att han skulle göra det idag när han kom hem från skolan. Sonen och jag avslutade kvällen igår med en härlig maratontittning av Big Bang Theory, vilket är ett program som vi båda gillar och vi kan skratta gott till. Vi ska se några avsnitt i kväll också. Livsglädje. .....

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Livets Flöde

Idag mår jag bättre och känner att livet strömmar genom mig. Det stormar härligt utanför min husknut och jag älskar att höra vinden. Att låta livet flöda genom och med mig gör att jag inte tar så hårt på mina motgångar. Jag fick en väldigt bra dag igår efter min reflektion och idag har jag beställt två nya spännande böcker. Ska läsa ut den jag håller på med idag och sedan ska jag meditera och röja i köket med ett leende och med mindfulness. Jag är på gång igen. I morgon blir det nog en promenad igen för idag längtar jag till det. Att få komma nära naturen igen. Jippi! 

Böckerna jag har beställt är dels Medveten Andning som jag fick tips om av Ord och sedan Älska dig själv. En bok om och för högkänsliga personer. Blir spännande att få ta del av dessa budskap. 

Jag har varit inne och läst så underbara bloggar på sistone, det är ju en källa till glädje om något. Alla ni som jag har i min lista under bloggar jag gärna läser är ju givetvis bloggar jag rekommenderar. Underbara är ni alla. Men man  hittar nya hela tiden och en blogg som jag skulle vilja rekommendera är Annas blogg Vita rosor och förgätmigej, den handlar om att bo på landet, vara hemma med sina barn, odla grönsaker och fin inredning. Underbara blogg och tänkvärd... borde inte vi alla tänka lite mer som Anna och hennes familj. Jag gillart :D

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Egna Val

Idag vaknade jag med migrän och en orolig känsla för att det var konfirmation nummer två idag. Skulle jag fixa att gå dit? Jag insåg ganska snart att så inte skulle bli fallet och jag fick iväg mina barn och ett sms senare, där jag talade om att mina barn men inte jag skulle komma, gick jag och lade mig. Jag hade fyllt mig med frukost, kaffe och tabletter mot migrän. Jag började läsa boken igen. Den handlar fortsättningsvis väldigt mycket om att förstå sina tankar och känslor, att acceptera sina tankar och känslor och att bara iaktta för att avdramatisera dessa och få dem att lämna makten till mig. 

Jag känner när jag läser att jag kan ha väldigt svårt att känna vad jag känner och vad jag tänker, att skilja dessa ifrån varandra. Men annars gör jag precis som jag ska redan, mycket påminner om mindfulness och dess övningar. Jag blev trött efter en stund och tog mig en dusch, lyxade till med väldoftande tvål och lotion, kokade te och satte mig på balkongen och funderade vad det var för känslor jag kände i kroppen just nu. Jag kände oro och jag funderade över vad oron stod för. ... kom fram till att det var en oro för att min släkt skulle vara besviken på mig. Funderade vidare... vad gör det om de är det då? Gör det mer nytta för mig att jag inte kan närvara? Nej! Jag accepterade tanken om att det är okej att de är besvikna, de behöver inte förstå, de behöver inte alltid godkänna mina val jag gör. Allt som jag satt där så började jag må bättre, jag klädde på mig och gick ned till dem och fikade med dem. Det var okej för mig att jag inte kunde närvara i kyrkan, jag följde min inre röst och gjorde det jag klarade av just idag. Jag mår mycket bättre nu. 

När vi åkte därifrån så tog min son upp samma fråga. Han undrade om det var fel val han hade gjort under veckan som kommer. Nej, absolut inte menade jag... du har gjort ett val som är rätt för dig... det är livskvalité. Ja, sa han... men det kändes som de andra tyckte det var ett konstigt val av mig. Det spelar ingen roll sa jag vad de tycker. Du behöver inte deras godkännande eller förståelse, bara det är rätt och sant för dig så har du gjort ett bra val. Jag hör mig säga detta till min son och han blir nöjd med svaret och jag funderar över mitt svar. Det är det svaret jag skulle sagt till mig själv. Varför är det så lätt att råda andra och så svårt att ge sig själv samma råd? 

Nu sitter jag i soffan och pustar och känner mig nöjd med mig själv och mitt val. Jag ska ta det lugnt resten av dagen och fortsätta läsa lite. Ta hand om Er och glöm inte att Andas. 

Att Vara Både Stark & Skör

Tankar som väckts när jag läser boken "Drunkna inte i dina känslor" är bland annat att jag har upplevts opålitlig av mina kollegor. Jag kan förstå det, för hur ska man förstå när någon är stark ena gången och bär mycket på jobbet, kommer med nya idéer, är engagerad och entusiastisk vid nya projekt och andra gånger är så liten och svag att jag inte tar mig till jobbet. Hur sjuk kan en människa vara? förstår jag att de tänkte många gånger. För kroppen reagerar med den ena fysiska krämpan efter den andra och ibland så har jag bara krupit under min sten och ligger i fosterställning. Självklart är det svårt att få ihop de två så skilda bilderna av en människa. Men det är jag... båda sidorna är jag... 

Något som jag hade svårt för när jag arbetade som pedagog i grundskolans äldre åldrar, var övernattningar. Jag klarade inte av att vara bland elever så många timmar utan att få möjlighet att stänga av. Jag uttryckte min förtvivlan över detta för jag tyckte så mycket om eleverna. Men jag mäktade inte med, till kvällen blir jag osocial och kryper in i mitt skal. Ska jag då när jag är som skörast och tröttast fortsätta vara pigg, allert och arbetsför? Detta gick inte för mig. Jag fick alltid skeptiska blickar från mina kollegor när jag försökte sätta ord på detta. Varför skulle inte jag klara det, när de andra klarade det? Vad var det för skillnad på mig? Det var ju bara en natt? Man fick väl vila sedan. Om jag var med om en sådan övernattning så tog det så mycket på mina krafter så jag var inte människa på en vecka efter det. Jag blev oftast sjuk. Idag kan jag förstå min reaktion, när jag har hittat orden som förklarar varför jag blir så utmattad i böcker och forskning. Skillnaden på mig är ju den att jag tar in så mycket mer intryck av varje enskild händelse till skillnad från min kollegor. Och dessa intryck bearbetar jag på djupet... Det går åt mer energi hos mig. 

Andra bitar av min personlighet som tas upp i boken är just gränslöshet. Jag känner ofta inga gränser i saker jag engagerar mig i, i individer jag engagerar mig i, gränser som förälder, eller om jag möter en stark person så kan jag tappa gränsen över omhändertagandet om mig. Jag släpper allt och blir "buren". 

Energidräneringen göra att jag vissa gånger inte kan välja eller ta beslut, det finns ingen energi kvar att göra det. Det kan vara helt omöjligt att välja mat eller schampoosort.  Och vissa dagar handlar det bara om att krypa under en sten och försvinna, det blir tyst och mörkt och jag får den efterlängtade vilan jag så förtvivlat behöver. Jag svarar inte i telefon då.  Om energi är slut så är den slut och då går det inte att utsätta mig för sociala sammanhang. Hur mycket jag själv en skulle vilja. 

Jag kan få känslor som nu drar jag, jag packar väskan och flyr för jag mäktar inte med mera. Eller att jag har ett så rikt inre liv så mitt yttre liv kommer på kant för det inte finns energi kvar till det. Det är här jag ibland önskar att jag hade en avstängningsknapp. När man inte vet hur det kommer vara den ena dagen efter den andra så är det väldigt svårt att planera. Jag vet inte hur många gånger jag har fått ställa in saker för jag just den dagen är skör. 

Många gånger ägnar jag mig åt att tänka vad andra ska tänka om mig när jag gör som jag gör och är som jag är. Istället borde jag vara den första att förstå mig och att jag gör så gott jag kan och ta hand om mig själv istället . 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas